Under Almedalsveckan utses årets lobbyist. Det är ett kul jippo som kommer att tilldra sig stort intresse. Det finns egentligen bara ett problem med tävlingen. Det går inte veta vem som är årets bästa lobbyist. Årets bästa lobbyist har inte gjort sin lobbying allmänt känd.
Grundproblemet är att vi i Sverige ofta blandar ihop lobbying (PA) och PR. När Stockholms Handelskammare genomför sin årliga fyradagarsutbildning, Public Affairs Academy, tas PR bara upp i förbifarten. Utbildningen handlar ju om lobbying. Hur man påverkar politiska beslut.
För att något förenklat försöka bena ut begreppen kan man säga att lobbying är direktkontakter med politiker i syfte att ge dem bra beslutsunderlag, fakta och att framföra sin eller uppdragsgivarens ståndpunkt. Ett bra lobbymöte innebär sällan eller aldrig att man skickar ett pressmeddelande.
Den bästa lobbyingen är den där man når politiska resultat utan att ta på sig äran för det. Om lobbyisten skulle ta på sig äran för beslutet så blir det ett problem för politikern eftersom väljarna knappast vill att politiska beslut ska framdrivas av lobbyister. Bieffekten blir att lobbyisten sänker sin trovärdighet mot politiker och till slut blir värdelös som lobbyist.
Alla som håller på med lobbying vet att vapenindustrin har mycket skickliga lobbyister. Men de kommer troligen aldrig att bli utsedda till årets lobbyist. De vill inte ens bli det.
PR är förenklat att påverka politikernas chefer, den allmänna opinionen eller väljarna. Att driva opinion för sina frågor (förändra bilden av verkligheten) så att politikerna inser att de vinner väljarmässigt på att lyssna.
Det finns en uppenbar resultatkonflikt mellan lobbying och PR. Låt mig ta ett förenklat men uppenbart exempel. Om jag ringer en slumpvis vald riksdagsledamot och säger att jag vill diskutera viktiga framtidsfrågor för näringslivet med ledamoten, så kommer svaret att i 99 fall av 100 att vara: “visst, låt oss hitta en tid”.
Men om jag i stället säger “Hej, jag vill träffas så att jag kan skicka ett pressmeddelande om att jag lobbat in viktiga näringslivsfrågor till dig” så kommer svaret att vara annorlunda.
PR och PA är två olika sätt att nå politiska resultat. Beroende på frågan lämpar sig de båda strategierna olika bra. Ibland är en kombination att föredra.
Om man tittar på de nominerade till årets pris kan man lätt se att det PR och inte lobbying som i första hand premieras. Inte ens alla har nått ett resultat av vad de driver. En resultatlös lobbyist borde ju aldrig kunna vinna ett pris. Några har bara gjort sitt jobb, som Anders Lago som bedrivit oppositionspolitik.
Jag tror dessutom att Lago vinner, men att varken han eller jag skulle kalla honom lobbyist.
ANDREAS KROHN
Informationschef
Stockholms Handelskammare