DEBATT – Vi vill omvandla samhället i grunden

DEBATT. Någon gång under 1990-talet slutade ordet reform att föra tankarna till samhällsförändring för jämlikhet. Istället kom det allt oftare att yttras i kombination med ordet utrymme. Det skriver Kenan Harbas, distriktsordförande SSU Kronoberg, och förbundsstyrelseledamöterna Anders Österberg och Kristin Linderoth i en debattartikel på Politikerbloggen.

Läs artikeln här.

REFORM. Smaka på det ordet. För oss unga socialdemokrater har det en central roll. Såväl i vår beskrivning av de marknadsanpassningar och den uppgivenhet som präglat socialdemokratin under vår levnadstid som i vår analys av förra årets valförlust, och inte minst i vår diskussion om vad som bör göras för att vi ska vinna val igen. I de två första fallen som brist på reformer, där vi anpassat oss till en borgerlig verklighetsbeskrivning och låtit vårt samhällsbygge inte bara avstanna utan också brytas ner bit för bit. I det senare som en brinnande övertygelse om att det är i reformpolitiken som svaren ligger. Det är där vi återfår vårt existensberättigande och vår identitet som socialdemokrater och det är där vi konkret närmar oss de visioner om frihet, jämlikhet och solidaritet som vi så vackert diktar om i våra program.

Någon gång under 1990-talet slutade ordet reform att föra tankarna till samhällsförändring för jämlikhet. Istället kom det allt oftare att yttras i kombination med ordet utrymme.

”Reformutrymme” är ett begrepp som ofta förekommer tillsammans med fraserna ”Det kostar för mycket”, ”Det kommer aldrig gå att genomföra” och ”Det är inte samhällsekonomiskt försvarbart”. Valdebatten, där våra företrädare ivrigt underströk att vi använde oss av samma reformutrymme som den borgerliga regeringen, är bara ett av många exempel på den nästan gudomliga status som begreppet ”reformutrymme” fått under de senaste decennierna. Att ifrågasätta ”reformutrymmet” är som att ifrågasätta en naturlag. Man måste vara galen. Vi som växt upp med nedskärningspolitik och nyliberal frammarsch är oändligt trötta på
att hela tiden få höra att det inte finns pengar eller att saker är orealistiska. Den viktigaste lärdomen vi kan dra av arbetarrörelsens historia är den motsatta, nämligen att det finns pengar om man omfördelar och att alla de reformer vår rörelse mäktat genomföra har stämplats som orealistiska eller alltför kostsamma av borgerligheten. Att de säger så är självklart, men när vi själva börjar säga så till varandra är något allvarligt fel. Kanske är det här som socialdemokratins ideologiska och sakpolitiska förvirring yttrar sig allra tydligast. Vi är inget annat än en rörelse som vill omvandla samhället i grunden. Om vi inte har råd med det, vad
ska vi då syssla med? Det som arbetarrörelsen idag kallar ”reformutrymme” är det som man förr skulle ha benämnt som styrkeförhållandet mellan arbete och kapital. Detta är varken en naturlag eller av gud givet. Det är resultatet av politisk kamp. Ju fler reformer arbetarrörelsen tillkämpar sig, desto större blir ”utrymmet” för ytterligare reformer. Ju mer vi flyttar fram våra positioner ju mer kan vi flytta fram dem, är snarare den lag eller det budord som speglar verkligheten. Att det omvända är sant kan vi också lära av vårt nära förflutna. Återhållsamhet och uppgivenhet inför marknadslösningar och ökade klyftor har knappast gjort det enklare att försvara de landvinningar som tidigare gjorts. När vi idag vågar tala om reformer handlar det ofta om att korrigera det ena eller andra mindre missförhållandet inom vad vi i övrigt beskriver som ett ganska gott samhälle. Det som går förlorat med en sådan syn är just reformernas funktion som språngbrädor mot djupare samhällsomvandling.

Palme formulerade en gång att förändringen ger näring åt fantasin och stimulans åt drömmar och visioner. Insikten om att det är ur själva rörelsen i en viss riktning som nya idéer föds är betydelsefull för oss unga socialdemokrater.  Arbetarrörelsen får aldrig vara budbärare av den borgerliga dogmen att en liberal ekonomisk politik är synonymt med att ta ansvar. Vi får inte vara de som säger till människor att det inte går att förändra samhället eller att det är ganska bra som det är. Vår uppgift måste istället vara att ingjuta mod och framtidstro i människor, men det kräver att vi är i rörelse och visar att samhällsförändring är möjlig i realiteten. Att driva reformpolitik för jämlikhet är i sig ett sätt att bryta en borgerlig hegemoni. Då växer också utrymmet för handling. Stora segrar kommer därför med stora samhällsreformer.

Kenan Harbas, distriktsordförande SSU Kronoberg
Anders Österberg, förbundsstyrelseledamot SSU
Kristin Linderoth, förbundsstyrelseledamot SSU