“Alliansen mörkar planerna för en straffskatt på arbete”

Sven-Erik – Är det inte givet att den som har högre risk att hamna i arbetslöshet betalar en högra avgift än den som inte har lika stor chans att hamna i arbetslöshet? Vi tar t.ex. Läkare mot resturanganställd. En läkares chanser att hamna i arbetslöshet är nästan obefintligt – därav behövs bara en låg avgift då dessa aldrig kommer att utnyttja a-kassan. En resturanganställd/outbildade etc etc. som har större chans till arbetslöshet pga. större konkurrans inom sitt område får betala mer då dessa är mer givna i att hamna i en situation där de då kommer att belasta a-kassan?

För om du nu tycker det är fel, då är de väl dags att lagstifta om för samtliga, inkl. göra om försäkringssystemet då de arbetar på samma grunder som straffar de med större sannolikhet än de som inte har lika stor sannolikhet.

Och snälla, straffskatt på arbete? Nu får ni faktiskt börja skilja på syfte med avgift, skatt och särskilt när ni använder ordet straffskatt. Man tappar hoppet om er, vare sig det är höger eller vänster. Sluta floskla loss och börja diskutera.

Jag är själv motståndare till obligatorisk a-kassa, utan anser att det borde vara upp till individen om han/hon vill vara medlem.

Men, någon straffskatt är det givetvis inte, särskilt inte med tanke på att a-kassan allt mer blir en försäkring och allt mindre ett bidrag. Däremot finns det en straffskatt i samband med a-kassan; men den skatten är det sossarna som infört. Den skatten utgår på alla de som betalar skatt men som inte är med i a-kassan, eftersom de är med och finansierar a-kassan.

Sedan vore det intellektuellt hederligt om sossarna kunde sluta hitta på skatter som inte finns; pensionärsskatt, straffskatt på arbete, etc. Diskutera riktiga skatter istället.

Gör som ungdomarna flytta till Norge eller Danmark där finns gott om arbete och svenskarna är välkomna.

Det är verkligen inte undra på att de rödgröna har så mycket lägre trovärdighet inom ekonomiska frågor; straffskatt på arbete?! Fast visst, fortsätt gärna att floskla på i den stilen, det gynnar Alliansen, och i förlängningen Sverige.

Dessutom håller jag med Fredrik, väljer man att vidareutbilda sig minskar risken för arbetslöshet, m.a.o. är det rimligt att man inte heller ska behöva betala lika mycket i a-kasseavgifter. En läkare betalar alltså drygt en femtedel av vad en restauranganställd betalar. Frågan är då bara vilken sannolikhet det är för att läkaren/den restauranganställde kommer att behöva få arbetslöshetsersättning. Tar man med det i beräkningen är min gissning att läkaren betalar en högre avgift än vad den restauranganställde gör.

Med utgångspunkt från debattartikeln antar jag att de rödgröna föredrar en icke-obligatorisk a-kassa med lika nivåer oberoende av vilken arbetslöshet det är inom yrkesgruppen. Inte för att jag vet varför, men uppenbarligen vill de rödgröna ha ytterligare en flykt från a-kassan där det är än fler människor som inte anser sig ha någon nytta av a-kassan som går ur. Betalar man 90 kr per månad i dagsläget samtidigt som risken för att man ska bli arbetslöshet i princip är obefintlig är man kanske inte villig att betala bortemot det tredubbla.

Vill man minska sannolikheten för att bli arbetslös, gör det som är de rödgrönas “arbetslinje”, studera vidare…

Media pysslar ju med mycket dumt. I morse kunde man höra att i personval så kan man egentligen på förhand bara genom att se hur kandidaterna ser ut förstå vem som vinner. Allt detta genom en undesökning med hjälp av ett antal Indiska och Brasiljanska medborgare. Va har nu detta med Sven Erik Österberg att göra. Jo han ser inte ut som en vinnare! Gnällspikar brukar inte få gehör, dom väcker andra tankar! Ett råd till sossarna kör ett eget race, med socialdemokratins bas “Det goda folkhemmet” där en rättvis fördelningspolitik är grunden. Men då är taxi resor från hemmet till Stockholm förbjudet!

Det förvånar mig inte alls. Deras praktiska politik är mer ideologiskt betingat än svenska folket vet om.

Dimridåer ska omgärda deras politik och de vill helst kommentera annat, t ex personer.

Säkert skulle mäklare och bankdirektörer inte betala någon a-kasseavgift alls i en sådan a-kassa.

Gammal man gör så gott han kan!…eller hur Österberg??…..Du är inte trovärdig!

Att A-kasan skulle vara en del av det gemensamma trygghetssystemet är främmande för oppo(s)itionen. Det skulle nämligen undergräva en del av den politiska facföreningsrörelsen. (S) vill ju inte, liksom andra partier, såga av en gren som ger dem näring-

Man förstår allt mer att många borgerliga förespråkare
inte begriper vilken politik alliansen igentligen för.

Mattias Lönnqvist!
Det är inte länge sedan de flesta borgerliga förespråkade gapade högt och brett att A-kassan och sjukförsäkringen minsann är bidrag och inte en försäkring.
Nu säger du att A-kassan är en försäkring! och att det därför är rimligt att man har olika prisnivåer på denna.
Varför ändrar ni hela tiden era påståenden?
Ena stunden bidrag när det passar bäst!
Andra stunden försäkring när det passar bäst.
Nä en egoistisk borgerlig utsorteringspolitik är inget som svenska folket har använding för.
De som vinner på det är ju som vanligt de som tjänar bra.
Varför inte göra så med A-kassan att anpassa avgiften efter vad man tjänar? Jesses vilket liv det skulle bli då bland de borgerliga.

Frågan är om man ser A-kassan som en försäkring eller ett bidrag. Är det en försäkring så kan ju premierna variera, men om det är ett bidrag så ska det vara lika. I den rödgröna retoriken, liksom regeringens, så talar man om A-kassan som en försäkring och den administreras inte heller av staten.

Egentligen borde det vara (S) som skulle driva på om en allmän och obligatorisk A-kassa med låg och lika avgift. Det finns bara svepskäl att inte göra så om man köper de rödgrönas argument, förutom att man tror att facken skulle förlora medlemmar om de inte längre fick ta in avgifterna till A-kassan. Men det visar på en mycket låg tilltro till fackföreningarna och folks vilja att vara med i dessa.

Moderater vill skikta befolkningen i gynnade och missgynnade. Snart blir det nog differensierade avgifter i sjukförsäkringen och differensierade arbetsgivaravgifter med lägsta avgift för bankdirektörer och övriga finanssektorn och läkare.

DP, i just det här fallet bör du nog byta dina blodsugande högerdemoner. Här är det ju Folkpartiet som driver på om den obligatoriska A-kassan medan Moderaterna håller emot. Vi får se hur det blir i valmanifestet i Augusti, om den här frågan alls kommer upp.

Som en parantes kan ju nämnas att alla, även de med högst avgift till A-kassan, har tjänat ekonomiskt på regeringens politik. Skattesänkningarna är betydligt större än avgiftshöjningarna. Kocken i Sven-Eriks exempel skulle förlora på att gå tillbaka till 2006 års system, trots den lägre A-kasseavgiften.

Languster: nej, jag hävdar inte att a-kassan är en försäkring. Det jag påpekar är att det blivit mer försäkring och mindre bidrag över a-kassan. Detta eftersom finansieringsgraden ökat. För vissa grupper, exempelvis akademiker i AEA är finansieringsgraden snart 100%.

Så det är en skatt! Ytterligare en alltså till alla övriga ni lyckats mörka för inkomsttagarna. Ni är numera så skickliga på att avgifts- och skattebelägga arbete att man får anse att vanligt vitt arbete nästan är utrotningshotat. Vilket är syftet att bestraffa arbete så till den grad i Sverige? När det gäller moderaterna handlar det om lönsamhet men vilket är syftet för socialdemokraterna, de som byggt upp landet?

I marknadsekonomin är det differensierad rösträtt efter varje kronas input.

Tänker ni införa marknadstänk i demokratin som vad gäller a-klasseavgifter för olika yrken?

Bidrag är inte avgifts- och självfinansierade försäkringar.

I så fall är trafikförsäkringsersättningar bidrag också.

Långtidssjukskrivning: Mindre egenmakt och sämre pension.

Det ligger ett feministiskt raster över boken ”Sjukskrivning på lösa boliner” (Samhällsförlaget). Inte så konstigt då redaktören är Monica Renstig som driver Women’s Business Research Institute och ägnat sitt yrkesliv åt just kvinnors arbetsliv, hälsa och karriärutveckling. Några av de frågor hon tar upp är varför kvinnor är mer sjukskrivna än män och om socialförsäkringarna blivit en kvinnofälla.

Allt hänger ihop. Det som skulle bli en lösning gör i stället det ursprungliga problemet värre för många.

Tidigare forskning, refererad här på ledarsidan, har visat att det är de kvinnor som arbetat minst som löper störst risk för långvarig sjukskrivning och förtidspension. Monica Renstig listar riskfaktorerna: deltidsarbete (ju längre tid, desto högre risk), ojämställd familjesituation, att man haft få arbetsgivare, vantrivsel, att inte få uppskattning för sitt arbete, mobbning, att inte känna att man utvecklas i sitt arbete, att inte få lära sig nytt, att inte kunna påverka sina arbetstider, att inte ha inflytande över arbetet med mera.

De svenska kvinnorna i studien är kanske inte maktlösa, men känner sig maktlösa. De har ju trots allt makten att utbilda sig och/eller skaffa sig ett nytt jobb, att gå upp i arbetstid och kräva att den andra parten hemma tar ett större ansvar för familjen.

Men i stället blir alltså många av dem sjukskrivna för ospecifik värk eller under lättare psykiska diagnoser – de två diagnosstaplar som majoriteten av alla sjukskrivna befinner sig i. Ökar det egenmakten? Gör det att kvinnor lär sig mer nytt, känner att de utvecklas, får mer uppskattning för sina insatser? Ger det ett större eller mindre manöverutrymme i kvinnornas liv? Om man ser ekonomisk frihet som en viktig förutsättning för egenmakt är svaret definitivt nej. Monica Renstig presenterar i sin bok siffror på hur den ekonomiska friheten krymper för kvinnor som fastnar i sjukskrivningsfällan. Hon har utgått från genomsnittsåldern för förtidspension, 45 år, och tittat på hur mycket en långtidssjukskriven undersköterska respektive civilekonom förlorar fram till ålderspensionen. Det rör sig om miljoner (1,6 för undersköterskan och 3,7 för ekonomen).

Men det är inte slut där. Den förtidspensionerade undersköterskan får i ålderspension 9.000 kronor i månaden mot 15.400 om hon arbetat. Civilekonomen tappar drygt 10.000 kronor och får nöja sig med 13.000 kronor i stället för 23.800. Det är för denna ”rättvisa” de rödgröna slåss när de kämpar för att människor ska kunna vara sjukskrivna hur länge som helst.

Man ska inte sparka på dem som ligger. I stället ska man försöka hjälpa dem upp. Det tycker inte vänsteroppositionen. De tycker att man ska ge dem en filt och säga åt dem att ligga kvar:

A-kassan har alltid varit en försäkring och kommer också alltid att vara det. En försäkring skall ALDRIG vara obligatorisk! Så inte heller A-kassan. Därimot skall premien vara densamma för alla eller anpassas efter vad man tjänar.
Bilförsäkringen anpassas ju efter vilken bil du försäkrar
ju flottare och dyrare den är ju dyrare blir premien.
Med A-kassan är det raka motsatsen! Ju mindre du tjänar ju mer får du betala. uppsagda kan alla bli! och A-kassan är just en försäkring som träder in om du blir arbetslös.

Nu försöker de dölja att ökade klyftor också ökar antalet fattiga, sägs i DN debatt.

I EU har det vedertagna fattigdomsbegreppet, mindre än 60% av medianlön röstats bort, därmed försvann 20 miljoner fattiga i EU ut i intet. Kraven drevs av bl a Reinfeldt som inte ville visa upp ökat antal fattiga när klyftorna ökar.

En signatur, DN påstår att man kan helt bortse från om man är sjuk eller inte vid sjukskrivning.

Detta är en ganska horribel tanke.

Bara den ekonomiska ersättningen avgör om man är sjuk eller arbetför.

Inte heller bäst-före-datum gör någon frisk.

Är man sjuk bör man vara sjukskriven.

Jag är, liksom många andra moderater, emot förslaget om obligatorisk A-kassa. Jag tycker också att det i praktiken vore en skatt på arbete. Det är bättre att man får välja själv om man vill ta del av arbetslöshetsförsäkringen. Är man inte med får man nöja sig med försörjningsstöd.

Sedan är det dock självklart att A-kasseavgiften, förutsatt att den är frivillig, ska vara anpassad efter risken att bli arbetslös. Läkare behöver i princip aldrig nyttja systemet samtidigt som många industriarbetare nyttjar det oftare. Även om A-kassa fortfarande är ett bidrag är det bra att det görs mer likt en försäkring.

Fast så är det väl lite sten-i-glashus av socialdemokraterna att prata om “straffskatt på arbete”. Vänsterexperimentet går ju till val på höjd skatt på arbete för låginkomsttagare till förmån för höjda bidrag för höginkomsttagare. Skulle inte inkomstskatten vara en “straffskatt på arbete”?

Enligt Österbergs retorik kommer de rödgröna att införa en straffskatt på personer som inte är med i a-kassan genom att höja skatten och sedan sänka a-kasseavgiften. Dessutom skulle ju denna obligatoriska a-kassa, enligt Österberg, medföra en mindre så kallad straffbeskattning av pensionärer. (S) ambition är ju trots allt att höja skatten för inkomst så att differensen mellan löntagares skattesats och pensionärernas utraderas.

Om man vill kan man kalla alla skatter för straffskatter; straffskatt på vattenkraft och straffskatt på lastbilstransport är två som vänsterpartierna vill införa. Att däremot kalla en försäkringspremie för straffskatt är absurt.

Languster: det du beskriver är ingen försäkring utan ett bidrag. I en försäkring ökar premien med risken, dvs ju högre risk för arbetslöshet, desto högre premie.

Mattias Lönnqvist!
Du har så rätt.
Tack för att du äntligen visar att A-kassan är just en
försäkring och inte ett bidrag.
De flesta borgarna brukar gapa om att A-kassan minsann är ett bidrag och inte en försäkring.
Jag vände på de hela och beskrev hur ett bidrag fungerar!
Du gjorde precis som jag förväntade mig och beskrev A-kassan precis som den försäkring den är.
Dock tycker jag premien är på tok för hög för låginkomstagare. Det är ju just de som löper högst risk att bli arbetslösa. De borde isåfall ha en bättre stöd än de har idag. De blir knappast kompenserade vid arbetslöshet som A-kassn ser ut idag.

Languster;

A-kassa är ett bidrag. A-kassan är till absolut största delen finansierat av skattepengar. Försäkringar finansieras helt genom försäkringspremier.

Dessutom är du ju helt ute och cyklar i dina slutsatser. Varför skulle de som löper störst risk ha lägst premie? Och på vilket sätt skulle inte A-kassa vara lönsamt idag(!)? Hur många andra “försäkringar” kan du hitta där man för några hundra kronors “premie” per månad kan få över tiotusen kronor i försäkringspengar varje månad i åratal?

Skulle A-kassan vara en ren försäkring skulle premierna behöva vara mycket mycket högre för att systemet skulle gå ihop.

Jag tycker att det är helt rätt att straffbeskatta dom som arbetar för då får vi bidragstagare mer deg.

Languster: det jag beskrev var ett nödvändigt villkor, inte ett tillräckligt villkor.
.
Ett nödvändigt villkor är ett villkor som måste vara uppfyllt för att någonting ska vara korrekt. Exempel: att någonting är en frukt är ett nödvändigt villkor för att det ska vara ett äpple.
.
Ett tillräckligt villkor är ett villkor som i sig uppfyller påståendet. Exempel: Att någonting är ett äpple är ett tillräckligt villkor för att någonting ska vara en frukt.
.
För en försäkring är ett nödvändigt villkor att premien korrelerar mot risken; ju högre risk desto högre premie.
Ett annat nödvändigt villkor är att premierna täcker utbetalningarna + administrationskostnaderna. Det villkoret är inte uppfyllt för a-kassan.
.
Därmed kan det inte heller vara en försäkring. Men, eftersom vi förändrat a-kassas så att kostnadstäckningen blivit bättre så rör vi oss i riktning mot en försäkring. Det är dock ingen försäkring än, och innan valet var det så långt ifrån att vara en försäkring att termen öht inte var relevant.

Kan du inte tala om den ekonomiska regeringen och den skatt Bryssel vill lägga på folket i medlemsstaterna. Vad har DU gjort för att förhindra det?

Moderaterna försöker härska genom söndring, Grupp sätts mot grupp.

Man angriper socialdemokraterna för “bidragssamhället”, alla som är svaga lever på bidrag.

Samtidigt påstår moderaterna att denna bidragspolitik skapat flest miljonärer bl a 2004, mångdubbelt fler än moderaterna lyckats få fram.

Här finns tydligt ett alternativ, ett bra parti för både hög som låg.

Här kan alla grupper samlas, både miljonärer och svaga grupper.
Sedan säger de att moderaterna “är bra för landet”.
Självklart när de friskförklarar sjuka och sänker ersättningar för alla arbetslösa och med 8 miljarder sänkta pensioner.
men de är inte bra för folket.

Jaha, Penningkrös och VAD skall de rödgröna göra åt det? De har ju gått med på allt.

Oavsett vad du röstar på får du samma EU-politik.

Patetiskt! Sossarna protesterar mot en privat arbetslöshetsförsäkring (där risken för arbetslöshet styr premiens storlek) samtiidigt som de är emot en allmän och solidariskt finansierad arbetslöshetsförsäkring. Vad vill de egentligen?
Sedan påstår de att den regering som gett ett vårdbiträde en månadslön extra i lön efter skatt, jobbskatteavdraget, vill straffbeskatta arbete. Ge upp. Ni är inte trovärdiga!

Sven-Erik Österberg Nu försöker Du pränta ett nytt politikst mantra “STRAFFSKATT” .Tidigare var det Di partikamrat som präntade “STUPSTOCK”.Nu är det så att svenska folket är inte helkorkat som Du och Dina sossekamrater verkar tro utan majoriteten verkar faktiskt vara eftertänksamma.
Ni sossar kommer inte att lyckas med gamla uttjatade ordvrängningar såsom ovanstående utan Ni är avslöjade i Er simpla retorik.
Svenska folket har äntligen lyckats få pengar över varje månad efter Alliansens behövliga bskattelättnader för arbete.
Du bäste S-E Österberg Du får komma med något annat om Du skall bli trovärdig.

Hörde igår några moderater sitta och diskutera på en restaurang så det stämmer nog.

Vi ska rösta ut dem.

Mest till de rikaste är en ovanligt korkad politik.

Långtidssjukskrivning: Mindre egenmakt och sämre pension.

Det ligger ett feministiskt raster över boken ”Sjukskrivning på lösa boliner” (Samhällsförlaget). Inte så konstigt då redaktören är Monica Renstig som driver Women’s Business Research Institute och ägnat sitt yrkesliv åt just kvinnors arbetsliv, hälsa och karriärutveckling. Några av de frågor hon tar upp är varför kvinnor är mer sjukskrivna än män och om socialförsäkringarna blivit en kvinnofälla.

Allt hänger ihop. Det som skulle bli en lösning gör i stället det ursprungliga problemet värre för många.

Tidigare forskning, refererad här på ledarsidan, har visat att det är de kvinnor som arbetat minst som löper störst risk för långvarig sjukskrivning och förtidspension. Monica Renstig listar riskfaktorerna: deltidsarbete (ju längre tid, desto högre risk), ojämställd familjesituation, att man haft få arbetsgivare, vantrivsel, att inte få uppskattning för sitt arbete, mobbning, att inte känna att man utvecklas i sitt arbete, att inte få lära sig nytt, att inte kunna påverka sina arbetstider, att inte ha inflytande över arbetet med mera.

De svenska kvinnorna i studien är kanske inte maktlösa, men känner sig maktlösa. De har ju trots allt makten att utbilda sig och/eller skaffa sig ett nytt jobb, att gå upp i arbetstid och kräva att den andra parten hemma tar ett större ansvar för familjen.

Men i stället blir alltså många av dem sjukskrivna för ospecifik värk eller under lättare psykiska diagnoser – de två diagnosstaplar som majoriteten av alla sjukskrivna befinner sig i. Ökar det egenmakten? Gör det att kvinnor lär sig mer nytt, känner att de utvecklas, får mer uppskattning för sina insatser? Ger det ett större eller mindre manöverutrymme i kvinnornas liv? Om man ser ekonomisk frihet som en viktig förutsättning för egenmakt är svaret definitivt nej. Monica Renstig presenterar i sin bok siffror på hur den ekonomiska friheten krymper för kvinnor som fastnar i sjukskrivningsfällan. Hon har utgått från genomsnittsåldern för förtidspension, 45 år, och tittat på hur mycket en långtidssjukskriven undersköterska respektive civilekonom förlorar fram till ålderspensionen. Det rör sig om miljoner (1,6 för undersköterskan och 3,7 för ekonomen).

Men det är inte slut där. Den förtidspensionerade undersköterskan får i ålderspension 9.000 kronor i månaden mot 15.400 om hon arbetat. Civilekonomen tappar drygt 10.000 kronor och får nöja sig med 13.000 kronor i stället för 23.800. Det är för denna ”rättvisa” de rödgröna slåss när de kämpar för att människor ska kunna vara sjukskrivna hur länge som helst.

Man ska inte sparka på dem som ligger. I stället ska man försöka hjälpa dem upp. Det tycker inte vänsteroppositionen. De tycker att man ska ge dem en filt och säga åt dem att ligga kvar

Sven-Erik Österberg
Nu försöker du pränta ett nytt politikst mantra “STRAFFSKATT” .
Tidigare var det din partikamrat som präntade “STUPSTOCK”.
Nu är det så att svenska folket är inte helkorkat som du och dina sossekamrater verkar tro utan majoriteten verkar faktiskt vara eftertänksamma.
Ni sossar kommer inte att lyckas med gamla uttjatade ordvrängningar såsom ovanstående utan Ni är avslöjade i Er simpla retorik.
Svenska folket har äntligen lyckats få pengar över varje månad efter Alliansens behövliga bskattelättnader för arbete.
Du bäste S-E Österberg du får komma med något annat om du skall bli trovärdig

DN, den som är sjuk är sjuk. Basta!
Sjuka ska vara sjukskrivna eller ha sjukpension.

Sjukdom kan aldrig jämföras med rikemanslöner. Friska är privilegierade. Alltså ska de soldariskt hjälpa de svaga.

Med alliansens är det tvärtom – mest till de rikaste och friskaste.

Långtidssjukskrivning: Mindre egenmakt och sämre pension.

Det ligger ett feministiskt raster över boken ”Sjukskrivning på lösa boliner” (Samhällsförlaget). Inte så konstigt då redaktören är Monica Renstig som driver Women’s Business Research Institute och ägnat sitt yrkesliv åt just kvinnors arbetsliv, hälsa och karriärutveckling. Några av de frågor hon tar upp är varför kvinnor är mer sjukskrivna än män och om socialförsäkringarna blivit en kvinnofälla.

Allt hänger ihop. Det som skulle bli en lösning gör i stället det ursprungliga problemet värre för många.

Tidigare forskning, refererad här på ledarsidan, har visat att det är de kvinnor som arbetat minst som löper störst risk för långvarig sjukskrivning och förtidspension. Monica Renstig listar riskfaktorerna: deltidsarbete (ju längre tid, desto högre risk), ojämställd familjesituation, att man haft få arbetsgivare, vantrivsel, att inte få uppskattning för sitt arbete, mobbning, att inte känna att man utvecklas i sitt arbete, att inte få lära sig nytt, att inte kunna påverka sina arbetstider, att inte ha inflytande över arbetet med mera.

De svenska kvinnorna i studien är kanske inte maktlösa, men känner sig maktlösa. De har ju trots allt makten att utbilda sig och/eller skaffa sig ett nytt jobb, att gå upp i arbetstid och kräva att den andra parten hemma tar ett större ansvar för familjen.

Men i stället blir alltså många av dem sjukskrivna för ospecifik värk eller under lättare psykiska diagnoser – de två diagnosstaplar som majoriteten av alla sjukskrivna befinner sig i. Ökar det egenmakten? Gör det att kvinnor lär sig mer nytt, känner att de utvecklas, får mer uppskattning för sina insatser? Ger det ett större eller mindre manöverutrymme i kvinnornas liv? Om man ser ekonomisk frihet som en viktig förutsättning för egenmakt är svaret definitivt nej. Monica Renstig presenterar i sin bok siffror på hur den ekonomiska friheten krymper för kvinnor som fastnar i sjukskrivningsfällan. Hon har utgått från genomsnittsåldern för förtidspension, 45 år, och tittat på hur mycket en långtidssjukskriven undersköterska respektive civilekonom förlorar fram till ålderspensionen. Det rör sig om miljoner (1,6 för undersköterskan och 3,7 för ekonomen).

Men det är inte slut där. Den förtidspensionerade undersköterskan får i ålderspension 9.000 kronor i månaden mot 15.400 om hon arbetat. Civilekonomen tappar drygt 10.000 kronor och får nöja sig med 13.000 kronor i stället för 23.800. Det är för denna ”rättvisa” de rödgröna slåss när de kämpar för att människor ska kunna vara sjukskrivna hur länge som helst.

Man ska inte sparka på dem som ligger. I stället ska man försöka hjälpa dem upp. Det tycker inte vänsteroppositionen. De tycker att man ska ge dem en filt och säga åt dem att ligga kvar.

Sverige har en tradition av höga skatter, och det ska vi vara stolta över. Skattesystemet är till för att bygga en stark och ansvarstagande statsapparat, där vars och ens personliga trygghet tillgodoses på central nivå.

Detta är ett gemensamt intresse som angår oss alla. Vill vi ha ett samhälle där var och en efter bästa (eller sämsta) förmåga gör sina mer eller mindre väl genomtänkta livsval – eller ett samhälle där vi vet att vi blir omhändertagna?

Skattesänkningar hämmar tillväxten
Sveriges ekonomiska utveckling har varit svag de senaste åren. Detta kan enkelt förklaras av att människor duperas, man lever i en illusion.

När staten avstår från att ta ut full skatt, upplever människor en falsk känsla av personligt välstånd. Detta är farligt, och leder i förlängningen till att folk väljer att arbeta mindre.

Låga skatter ger negativ spiral
De sänkta skatterna försvagar staten. Här gäller det att inte bara tänka i det kortsiktiga perspektivet.

För dig som enskild medborgare kan det kanske verka lockande att göra en semesterresa eller köpa en ny platt-tv till följd av sänkta skatter – men är det så vi bygger ett samhälle?

Som nation måste Sverige tänka i längre perspektiv, göra planer kanske fem eller tio år framåt i tiden. Då känns personlig konsumtion plötsligt ganska oväsentligt, eller hur?

Höga skatter ger fler möjligheter
Vi vill höja skatterna så att du själv kan påverka ditt liv genom annat än arbete.

Våra generösa bidragssystem kan ge dig oanade möjligheter. Du ska se att det lönar sig att betala skatt, bara du anstränger dig lite extra för att sätta dig in i systemet. Du får chansen att leva på ett annorlunda sätt, utan att vara tvingad in i en negativ spiral av arbete, arbete och åter arbete.

Stoppa skattesänkningarna
Genom att höja vissa skatter, såsom inkomstskatt, moms, fastighetsskatt, arvs- och gåvoskatt, öppnas en värld av möjligheter för våra folkvalda.

Av de totala skatteintäkterna går bara en tredjedel till vård, skola och omsorg. Tänk bara vad dina kommunalpolitiker kan göra med resten av skattepengarna. Möjligheterna är oändliga, när resurserna ligger i kompetenta händer!

En statsapparat med resurser är som en välmenande målsman. Återställ skattenivån och återupplev det gamla Sverige.

@ Rosengren
Vill Du höja skatterna för att pappa staten skall ha mer att leka med?
Du räknar kanske med att själv få vara med att leka igen.
Vi andra vill förvalta våra pengar själv vi litar nämligen enbart på oss själva.Vi är dessutom riktigt vassa vad gäller förvaltningen.Vi kan t.ex köpa papper och därmed föröka vårt kapital ,vi kan köpa bostad och förvalta den ,vi kan satsa på våra barn så de får tillgång till bra skolor och inte de bedrövliga såsseskolorna.
Egen förvaltare är bästa karl eller kvinna.Ingat socialisttema här inte.

Rosengren: Jag har läst din (för jag antar att du är mats roslin?) blog (från vilken du klippt texten) och vid flera tillfällen funderat över om den är sant kommunistiskt människofientlig eller helt enkelt briljant kommunisttfientlig ironi. Eftersom inget av det du skriver saknar motsägelsefullhet eller rent komiska klavertramp lutar jag åt det senare. Briljant!

Rosengren, det blev inte ett dugg mer av förverkligande med två miljoner till de rikaste eller 3, för de fattigaste.

Självklart ska de privilegierade beskattas progressivt för bevarande av välfärden.

Ni argumentar mer till er själva och mindre välfärd.

[...] riksdagsledamot Staffan Danielsson ger Socialdemokraternas Sven-Erik Österberg svar på tal om A-kassan, som Centerpartiet och Alliansen vill göra solidarisk, allmän och [...]