“Hägglund måste hissa frågan om antibiotikaresistenta bakterier”

Privata läkare som gör sina patienter nöjda och skriver ut antibiotika mot förkylning. Det är ingen slump att de antibiotikaresistenta bakterierna är vanligast i Hallands och Stockholms län, där man har infört s.k. vårdval. När vi nu också har privata apotek som ger bonus till läkare ju mera antibiotika de skriver ut, så kommer ju förskrivningen att explodera.

Det är ju utmärkt att Maria Abrahamsson lyfter frågan. En av orskaerna till att det inte skapas nya antiboitika är att finansieringen av läkemedelsforskning faller mellan stolarna. Kunskapen om läkemedel och hur man tar fram dom är oehört bristfällig på nästan alla håll i samhället. Medlemmarna i forskningsråden VR-M och VR-NTs granskningskommitté mfl andra aktörer som kan tänkas ge anslag (Vinnova, Sida, strategiska fonder mfl) är oftas läkare eller naturvetare utan den nödvändiga breda specifika kunnandet och överblick vad läkemedelsframtagande utgör och vad som är relevant forskning om hur man tar fram läkemedel. Utslaget av anslagsansökningarna blir därför oftast avslag med motiveringen att det faller utanför rådens intresseområde eller att det där ska “läkemedelsindustring göra”.

Utbildningen om hur man tar fram läkemedel sker främst på apotekarutbildningarna i landet, men även om man gått igenom en apotekarutbildning behövs många års träning och teamarbete för att tex kunna börja utveckla ett antibotikum. Det finns sålunda bara några val för en utbildad apotekare att göra 1) ställa sig på ett apotek och sälja färdiga piller, 2) gå till akademin och skriva menlösa skrifter med vackra färgbilder och hoppas kunna publicera dessa i högt rankade tidskrifter som Science och Nature eller 3) gå till läkemedelsindustrin och försvinna in där i det stora grottekvarnen.

Läkemedelsindustrin å den andra sidan har kanske det nödvändiga kunnandet och förmår sätta upp de team som behövs. Men tyvärr så visar ändå läkemedelsindustrin över hela världen en sjunkande produktivitet. Vad detta beror på kräver en ganska lång och omfattande förklaring, men den kan sammanfattas i en “informationskris”. Modern läkemedesforskning generar enorma datamängder som industrin boksavligen drunknar i och inte förmår ta till vara på på ett effektivt sätt. Ett läkemedelsbolag är en “amorf kropp” med många enskilt duktiga medarbetare, men ingen av dessa har egentligen överblicken och kunskapen som krävs för att använda den samlade informationen. Anledningen till den sjunkande produktiviteten kan lite raljerande sammanfattas att industriforskarna pga den brstifälliga strukturen “inte ser skogen för alla träden”. Läkemedelsindustrin är också dålig på att driva nytänkande och utveckling av nya teknologier för bättre framtagande av läkemedel. Detta är en stor uppgift för den akademiska forskningen, men det är väldigt svårt att få finansiering för det från forskningsråden av den anledning att dom inte förstår vikten av den som jag beskrivit ovan.

Ytterligare faktorer är av regulatorisk natur. Det är dyrt att ta fram läekemdel, tar lång tid, kraven för registrering är höga, risken att misslyckas stor och patenttiderna korta i relation till den tid det tar att få ut en subsans på marknaden. Ett bolag vill därför bara satsa på säkra kort, och just nu är medel mot antibiotikaresistenta baktierier och virus inte de “blockbusters” som industrin vill ha för att motivera risktagandet. Återstår då mindre aktörer och akademia men dom kan ju inte få några anslag för det som jag nämnde ovan.

Enkelt uttryckt – det blir därför inga nya antibotika för resistenta bakterier och virus.

Nu kräver detta en väldigt lång analys för att vi ska kunna göra något åt situationen. Eftersom formatet här inte lämpar sig för denna analys så sammanfattar jag istället det hela i ett antal åtgärspunkter:

Förslag till åtgärd:

1. Höj kunnandet om läkemedelsforskning och läkemedelsframtagning bland politiker och beslutsfattare.

2. Skapa en ny gren hos vetenskaprådet “VR-L”, som uteslutande ger anslag till foskning inon läkemedelsområdet.

3. Lägg ner Sidas “UFORSK” och flytta medlen till Vetenskapsrådet att fördelas mellan medicin (VR-M) och det nya VR-L plus ett nytt område VR-U (utvecklingsforskning)

4. Lägg ner Vinnova (Sveriges största bromskloss för innovation och företagande). För över medlen till regionala utvecklingscentrum med stark anknytning till universiteten. Detta ger direktkontakt med forskare och entrepenörer med effektivisering och minskade overheadkostnader. Vinnova fungerar verkligen dåligt! En koloss som stirra på blanketter och knappast talar med forskare och entrepenörer!

5. Satsa statens resurser på enskilda forskare och sluta upp med “strategiska” satsningar. Det är alltid den enskilde forskaren som gör något. Stora “strategiska” konglomerat gör inget annat än bråkar om vem som egentligen ska ha pengarna. Statens strategiska satsningar är ett resursslöseri av gigantiska mått.

6. Inför avdragsrätt för företag som donerar pengar till forskning.

7. Inför avdragsrätt för privatpersoner för insatt aktiekapital i aktiebolag; detta bla för att stimulera att akademisk forskning nyttigörs komersiellt.

8. Se över det regulatoriska området och gör det lättare att genomföra kliniska studier. Kostnaderna är nu för höga för att mindre bolag skall kunna genomföra kliniska prövningar. Det är en stor hämsko för framtagning av nya antibiotika.

9. Förläng patenttiden för läkemedel från nuvarande 18 år till 24 år.

10. Reformera apotekarutbildningen där utbildningen kompletteras inom området informatik med storskalig hantering och analys av information inom läkemedelsområdet, entrepenörskap, immaterialrätt och ta bort kravet på apotekspraktik; låt studer som så önskar genomföra sin praktik inom läkemedelsindustrin.

Förövrigt till information så har jag gedigen kunskap inom området som forskare och professor och enterpenör med flera läkemdelsbolag avknoppade från akademia.

Jag har gått till privata läkare, men jag har inte fått någon antibiotika utskriven på 40 år, trots att jag har varit förkyld och krasslig och sjuk många gånger, så mina läkare har inte slösat antibiotika på mig.

Antibiotikaresistenta bakterier är farliga och gör att minsta sår kan ge en allvarlig infektion.

Det finns annat än antibiotika som sprider och skapar svåra infektioner.
Arbetar i närheten av KS /Huddinge sjukhus.
Dagligen ser jag personal i sjukhuskläder, till och med operationskläder och inneskor gå långa svängar utanför sjukhuset för att sedan återvända till sin arbetsplats. Man smiter ut från IVA för att röka, iklädd arbetskläder och skor, det är ju bara två dörrar på vägen ut.
Man handlar mat i butikerna, man går långa promenader på lunchen(bra för hälsan iofs) eller sitter i gräset i solen.

Säkert trevligt men vad bär de med sig ut och åter in?

Själv byter jag kläder före och efter ett arbetspass, av hänsyn till min omgivning.
Kommer jag hem så tvättar jag händerna det första jag gör.Är aldrig sjuk, nästan.
Antibiotika använder jag i nödfall, med flera år emellan. Anlitar privatläkare, naturligtvis.
Min fråga är om det inte är dags att upplysa personalen på våra sjukhus om vad de utsätter oss andra för med ovan beskrivna beteende: Både inom och utom sjukhusets väggar.

Forskningen är på god vög att lösa nya specialdesignade mediciner mot bakteriella sjukdomar.

Det är dags med en skärpning av personalen inom sjukvården.
Smycken , långt hår och skägg skulle förbjudas skulle vara rent otänkbart under 40-50talet.
SKÄRPNING och det behövs färre doser antibiotika.

Utbilda inte en miljon läkare om året inom Sverige.

Försök istället skaffa läkare i Kuala Lumpur eller Guinea Bissau.

Vad kommer det sig att flickor hamnar i puperteten tidigare och tidigare i ålder? 4 år är de yngsta jag hört hittills? Kommer kvinnorna att komma i puperteten redan vid födseln snart? Vad är anledningen? Hormoner i vattnet vid bruk av P-piller?

Eller är det något vid undersökningar och behandlingar vid graviditeten som är orsaken? Ultraljud? fostervattenprov? bedövningen vid förlossning, (bedövning i ryggraden, ryggradsvätskan) ? ?????

Direktör peningkrös har sannolikt tullat lite för mycket i semestergroggen. Antalet utbildningsplatser för läkare i sverige är ungeför 1 100 st. Det är förvrigt inte läkare som gör läkemedel om nu nån trodde det.

Toppen, asviktigt! Men det räcker inte att titta enbart på Sverige – microorganismer repsekterar inte gränser, inte ens resistenta sådana! Samtidigt måste man se till att effektiva läkemedel också når de fattiga länderna. Därför bör UD och Gunilla Carlsson pushas ORDENTLIGT i frågan, och SKA upp högt på SIDA’s agenda.

nu finns det fräsch forskning från USA som visar att
- ekologiska kycklingar har mindre salmonella och att
- det finns mycket mindre antibiotiska resistens hos ekologiska kycklingar.
37% av alla salmonella prover från icke-ekologiska kyckling hade resistens för mot sex olika typer antibiotika medan INGA ekologiska kycklingar hade antibiotikaresistenta bakterier.

http://tradgardenjorden.blogspot.com/2011/03/mindre-salmonella-och-ingen-antibiotika.html