“Verklig jämställdhet handlar om både män och kvinnor”

Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix

DEBATT. Även män börjar upptäcka att deras könstillhörighet medför negativa kosekvenser. Vi behöver en djupare och ärligare analys för att nå ett fritt samhälle för alla. Extremfeminism och maskulinism, där man ställer könen mot varandra, är en återvändsgränd i det arbetet, skriver en rad företrädare för Centerkvinnorna och Centerpartiet.

Brott begås mot kvinnor för att de är kvinnor världen över. Sverige är världens mest jämställda land, men även här begås brott mot kvinnor som inte drabbar män i jämförbar utsträckning, sexualiserat våld, människohandel eller beskuren frihet inom familjen.
Diskriminering är i lag förbjudet men kvinnor diskrimineras ändå. I arbetslivet, inom idrottsrörelsen, i politiken, i sjukvården, i skolan, inom kyrkan och religionerna. På grund av könstillhörighet.

Vi har i princip uppnått formell, det vill säga lagstadgad, jämställdhet. Men jämställda i praktiken är vi ännu inte. Att vara född till kvinna är fortfarande behäftat med ramar som begränsar och med förhållanden som inte valts av individen och som är icke önskvärda för många. En delmängd av förutsättningarna som kommer med kvinnotillhörigheten är biologiskt grundade, resten är baserat på tradition, hävd och gammal vana.

Men inte heller män är fria att forma sina liv utifrån sina individuella utgångspunkter. Även män konfronteras med färdiga ramar för vad som är ”manligt” och inte. Något alltfler män börjat uppmärksamma, särskilt de yngre. De ifrågasätter det som omfattas av det manliga paketet. De märker baksidan av privilegier som medföljer den manliga könstillhörigheten. Att ha en svagare ställning som förälder är ett exempel på det.

Många män upplever det som att mäns liv är mindre värt eftersom främst män förutsätts vara de som deltar i väpnade konflikter. Män har kortare livslängd och är mer våldsutsatta än kvinnor. Pojkar lyckas sämre än flickor i skolan och män erbjuds smärtstillande mediciner i mindre utsträckning än kvinnor inom vården. Många män tycker inte att mäns problem tas på allvar och att det endast är kvinnors situation som är i fokus.
Och detta stämmer. Precis lika mycket som det stämmer att kvinnor fortfarande saknar rättigheter som de flesta män tar för självklara.

Och nu har män börjat upptäcka att även deras könstillhörighet medför ofrivilliga, negativa konsekvenser som utgår från ett traditionellt bagage som hänger kvar från det förflutna.

Några män, som kallar sig maskulister eller maskulinister, har valt att närma sig problemen genom att främst rikta sin kritik mot kvinnors kamp för kvinnors rättigheter. Deras angreppssätt är att påstå att situationen är den omvända – att det i själva verket är kvinnor som förtrycker män. De vill ställa män mot kvinnor.
Till exempel har man hävdat att forskning som påvisar förtryck av kvinnor är en bluff och att kvinnors våld mot män är lika utbrett som mäns våld mot kvinnor.

Men ingenting gott kan komma ur detta sätt att hantera frågan om hur könsdimensionen påverkar människor. Ingenting gott kan komma av att ställa mäns och kvinnors situation mot varandra. Jämställdhetsfrågan har genom sin korta historia präglats av konflikt och motsatta intressen och det leder endast till vägs ände.

Istället kan vi ta till vara på att vi nu har kommit till en nivå där både män och kvinnor delar insikten att det kön vi föds till styr och begränsar våra liv. Genom att låta de goda krafterna verka tillsammans, kan vi samarbeta över könsgränserna och på så sätt ta oss den sista biten mot målet: att ge alla människor möjlighet att själva forma sina liv.

Ju längre vi kommer när det gäller att frigöra oss från de negativa sidorna av de traditionella ramarna för könen, desto trubbigare blir lagstiftningen som medel att frigöra människor från begränsningar de inte valt och som saknar relevans idag. Det vi har att slåss emot är subtila företeelser såsom hävd, informella strukturer och invanda föreställningar utan vetenskaplig grund.

För att ta oss denna sista bit mot ett sant fritt samhälle för alla, krävs en djupare och ärligare analys än den vi utgår ifrån idag och nya kreativa lösningar.

Centerkvinnorna har påbörjat ett reformarbete för jämställdhetspolitiken, som hittills varit synonymt med kvinnors rättigheter. För oss handlar verkligt jämställdhetsarbete om både mäns och kvinnors livsvillkor, och Centerkvinnorna tillsammans med medlemmar ur Centerpartiet gör nu ett upprop där vi uppmanar män att tillsammans med oss arbeta med både mäns och kvinnors specifika frågor ur ett könsperspektiv.

Extremfeminism och maskulinism ser vi som återvändsgränder i detta förändringsarbete. Endast genom att arbeta för något snarare än mot något, och endast tillsammans, snarare än var för sig förmår vi forma ett Sverige anpassat för både kvinnor och män.

Annika Qarlsson
Förbundsordförande Centerkvinnorna, riksdagsledamot och vice gruppledare Centerpartiets riksdagsgrupp
Per Lodenius
Riksdagsledamot för Centerpartiet Stockholms län
Chris Druid
Ordförande Centerkvinnorna Stockholms Län och Klöverdam
Aphram Melki
Gruppledare Centerpartiet Järfälla, riksdagskandidat Stockholms län
Solveig Zander
Riksdagsledamot för Centerpartiet Uppsala Län
Oscar Fredriksson
Vice ordförande Centerpartiet Stockholms Stad
Pamela Reynold
Vice ordförande Klöverdam
Monica Serrander
Vice ordförande Centerkvinnorna Stockholms Län
Johan Linander
Riksdagsledamot för Centerpartiet södra Skånes valkrets
Mia Wallgren
Klöverdam och ledamot i Centerpartiets distriktsstyrelse, Stockholms Län
Raymond Svensson
Ledamot för Centerpartiet i Stockholms Läns Landstingsfullmäktige, Ordförande Skärgårdsstiftelsen och ledamot av Europarådets kommunalkongress
Inga-Lill Schwartz
Ordförande Centerkvinnorna Norra Älvsborgs Distrikt
Anki Elken
Riksdagskandidat för Centerpartiet Stockholms Län
Hans Lindqvist
Gruppledare och kommunalråd, Centerpartiet, Värmdö
Ann-Britt Fredriksson
Klöverdam och ledamot i Centerpartiets distriktsstyrelse Stockholms län
Anna-Lisa Söderberg
Ordförande Sorunda Centerkvinnor