“Vi står på folkets sida – mot pekpinnar och tvång”
Foto: Pawel Flato
DEBATT. Kristdemokraterna står på svenska folkets sida i motståndet mot en kvoterad föräldraförsäkring. Det gör inte längre Miljöpartiet – som sålt ut sig till en helröd, snarare än rödgrön, familjepolitik med pekpinnar och tvång, skriver KD-ledaren Göran Hägglund.
Nyligen fick vi bekräftat att vårdnadsbidraget är populärt. En Sifoundersökning visar att 81 procent av väljarna säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget. Endast 8 procent av befolkningen vill avskaffa det. Dessutom vill 77 procent bibehålla eller öka nivån på vårdnadsbidraget.
Vår ambition är inte bara att alla som vill nyttja vårdnadsbidraget ska få det. Vi vill också utveckla möjligheten, så att valfriheten stärks ytterligare för småbarnsföräldrar. Vi vill att det nya vårdnadsbidraget ska vara minst 6000 kronor istället för dagens 3000.
Det här är genuin kristdemokratisk politik. Det handlar om familjernas frihet. Något som kommit att hamna rejält i svensk debatts kölvatten. Politiker och förståsigpåare var därför arga när resultatet av opinionsundersökningen presenterades. Det är i stort sett bara kristdemokraterna som slåss för att ett sådant här familjestöd ska finnas. Och visst är det intressant att det är vi, kristdemokraterna, som ställer frågan? När under mandatperioden ställdes den av media?
Och varför diskuteras det så sällan vad svenska folket tycker om de rödgrönas förslag om att kvotera föräldraförsäkringen? Är det för att svenskarna säger rungande nej till sådant och vill bestämma själva? Varför är det bara kristdemokraterna som står på deras sida?
I dag har vi en debattkultur i vilken det är de som vill ha större självbestämmande för familjerna som tvingas förklara sig och de som anser att familjen ska vara en angelägenhet för det offentliga som ses som representanter för någon slags normalitet. Men utgångspunkten borde naturligtvis vara tvärtom.
I allianspartierna finns förstås en starkare förståelse för det kristdemokratiskt frihetliga synsättet än hos vänstern. Men det finns oroande tecken i svensk politik på ett mer övergripande plan.
Miljöpartiet var tidigare en röst för åtminstone flexibilitet i familjepolitiken. Men i och med att man lånat sig till den rödgröna cirkus som nu gör anspråk på svenska folkets mandat har man sålt ut denna del av sin politik.
Istället ser vi en politik för kvotering, pekpinnar och en syn på familjen som en kugge i ett offentligt styrt maskineri. Av en rödgrön familjepolitik har blivit en helröd.
Målet för de rödgröna är ett avskaffat vårdnadsbidrag och en helt tvångsdelad försäkring. Detta skulle för många barn leda till en betydligt tidigare förskoledebut än idag – mot föräldrarnas vilja.
Det är den enskilt största förändringen till familjens nackdel som skett i svensk politik, att miljöpartiet sålt ut det familjefrihetliga sinnelag de ändå hade till förmån för eventuella regeringstaburetter.
Det är dags att svenska föräldrar får veta klart och tydligt vad det egentligen är för miljöparti som begär väljarnas mandat 2010. Det är inte det parti som på något sätt var fritt i förhållande till andra konstellationer. När det kommer till familjers vardag och hur de ska organisera omsorgen om sina barn, då är det definitivt ett nytt vänsterparti som trätt fram.
Göran Hägglund (KD)
Partiledare
