“Bisarrt att kvotering skulle hämma ökad jämställdhet”

Foto: Martin Adolfsson | Montage: Politikerbloggen
REPLIK. Hur många kvinnor tror på fullaste allvar att chanserna att lyckas ökar om jämställdheten i styrelserummen minskar? Man häpnar över påståendet att passivitet skulle vara lösningen, skriver SSU-ordföranden Jytte Guteland i en replik.
Den internationella kvinnodagen avlöpte i jämställdhetens tecken sånär som ett ordentligt undantag, debattartikeln som Emma Knaggård Wendt och Cecilia Lyche signerade på Politikerbloggen. På fullaste allvar debatterade dessa debattörer för att passivitet skulle vara lösningen för att uppnå jämställdare styrelserum. Dessutom hävdade debattörerna att den unga generationen skulle missgynnas om positiv särbehandling tillämpades.
Först blir man häpen. I vems intressen skriver Emma Knaggård Wendt och Cecilia Lyche? Hur många kvinnor tror på fullaste allvar att chanserna att lyckas ökar om jämställdheten i styrelserummen minskar? Dagens affärskvinnor går i alla fall inte på den typen av argument. Veckans Affärer publicerade i veckan en enkät med frågor som ställts till näringslivets 125 mäktigaste kvinnor. Hos dem märks en stor frustration.
Hela 52 procent av kvinnorna kan i dag tänka sig en kvoteringslag för att uppnå en förändring. Det är en ökning med 20 procentenheter jämfört med fjolårets undersökning.
Det är logiskt att kvinnorna vill ha förändring. Hur troligt är det att kvinnor skulle vara mer rädda för sin egen karriärs skull om styrelserummen till hälften bestod av kvinnor än om motsvarande siffran fortsätter att vara som idag, lägre än 20 procent av ledamöterna?
Det är också självklart att näringslivets kvinnor känner frustration. Först hette det i debatten att kvinnorna behövde utbilda sig. När de sedan gjorde det för att bli minst lika välutbildade som männen, får de möta nya argument från de manliga kollegorna. Utbildning är inte länge det primära, nu är det istället erfarenhet från styrelserummen som är det verkligt viktiga. Moment 22 för kvinnorna alltså.
Det är numera uppenbart att männen håller varandra om ryggen. Medvetet eller omedvetet, det spelar mindre roll. Faktum kvarstår. Männen blir själva kvoterade in till styrelserummen. Statistiken sparkar. Män kan inte som kollektiv vara sååå mycket smartare och bättre lämpade att det förklarar varför över 80 procent av ledamöterna i bolagsstyrelserna är män.
Mot ovanstående fakta blir det därför så bisarrt när skribenterna skriver att ”bilden att kvinnor inte orkar hävda sig i konkurrensen utan stödhjul riskerar snarare att hämma utvecklingen mot större jämställdhet”.
Tanken att kvinnor skulle känna sig generade av att ha fått jämlika villkor i konkurrensen om styrelserummen kanske besvärar Emma Knaggård Wendt och Cecilia Lyche.
Majoriteten av kvinnorna i det här landet, unga såväl som äldre, känner förmodligen snarare att dagens situation borde genera männen.
Jytte Guteland
Förbundsordförande, SSU




















