“Vi måste få bättre hbt-rapporter från svenska ambassader”

Foto: Scanpix och Peter Knutson

DEBATT. De rapporter som ligger till underlag för bedömningar om hbt-personers rätt till asyl i Sverige är undermåliga. UD måste nu kvalitetssäkra ambassadernas arbete, skriver RFSL tillsammans med företrädare för fyra riksdagspartier.

”De homosexuellas situation är idag mycket lite känd.” Så står det i en av de landrapporter som produceras av Sveriges ambassader och sedan ofta används som underlag vid migrationsverkets och migrationsdomstolarnas bedömningar av flyktingars rätt till asyl i Sverige.

I morgon onsdag presenterar RFSL en rapport som granskar landrapporter från 80 länder där sex mellan personer av samma kön enligt lag bestraffas med döden, fängelse eller kroppsstraff.
Punkt 17 i varje landrapport handlar om diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr är informationen under punkt 17 ofta mycket bristfällig och ibland även felaktig, något som ofta får förödande konsekvenser för hbt-personer som söker asyl i Sverige.

Landrapporten från Irak är särskilt anmärkningsvärd. Det är från den som det inledande citatet om att homosexuellas situation i landet idag är mycket lite känd är hämtat. Men när rapporten skrevs var det välkänt genom rapportering i media och larmrapporter från människorättsorganisationer att islamistiska miliser sytematiskt mördar hbt-personer i landet.

Bristerna i rapporterna är många. Dels är den ofta väldigt kortfattad och man kan anta att man i de flesta fall inte lagt ner särskilt mycket tid på materialet. I ungefär en fjärdedel av de granskade rapporterna nämner man att det råder brist på information men i flera av de fallen hade rapportförfattarna enkelt kunnat hitta mer information, exempelvis genom att besöka ILGA:s hemsida, vända sig till Amnesty eller Human Rights Watch eller helt enkelt bara googla.

Det borde också vara en självklarhet att kontakta hbt-personer i landet för förstahandsinformation, vilket man sällan gör. I knappt hälften av rapporterna hänvisar man inte ens till någon källa under punkt 17 och bara i enstaka fall nämns specifika rättsfall.

I flera fall, som exempelvis Iran, är informationen felaktig och får hbt-personers situation att framstå som bättre än den verkligen är. Att hatbrott i nära relationer och så kallat hedersvåld mot hbt-personer är vanligt i många länder framgår nästan inte någonstans i landrapporterna.
Specifik information om transpersoners situation är sällsynt. Det är även information specifikt om homo- och bisexuella kvinnor. Ofta när texterna talar om homosexuella är det oklart om det är homosexuella män enbart som avses eller om även kvinnor exempelvis omfattas av strafflagar och man kan ofta anta att författarna helt enkelt inte reflekterat över homosexuella kvinnors situation.

I många av landrapporterna skriver man om hur lagarna i landet ser ut men inte om hur de tillämpas och i vissa fall bagatelliseras även lagens tillämpning och risken för förföljelse vilket i flera fall lett till avvisningar med hänvisning till landrapporterna. I fall där man beskrivit lagen men inte dess tillämpning har det också hänt att Migrationsverket i sina beslut tolkat det som att lagen inte tillämpas alls.

Kulturella skillnader mellan hur man förstår könsrollsbeteenden har mycket stor betydelse för hur olika beteenden och brott mot normer tolkas. I en landrapport från 2000 beskrevs det att män går hand i hand på stan i Iran och författaren drog av det slutsatsen att homosexualitet var relativt accepterat i landet. Problemet var att han tolkade handhållandet utifrån ett svenskt perspektiv. Män som håller varandra i handen tolkas inte alls som homosexuella i Iran som bekant har mycket stränga regler mot homosexualitet.

I landrapporterna från 2008 finns inga så iögonenfallande felaktiga tolkningar men medvetenheten om problemet måste bli tydligare i landrapporterna och i UDs krav på dem.

Bara drygt en tredjedel av de granskade landrapporterna får godkänt av RFSL. Det innebär att en stor del av de granskade landrapporterna riskerar att leda till felaktiga avvisningsbeslut vilket är helt oacceptabelt.
Därför kräver vi att landrapporterna kvalitetssäkras och inte godtas av UD om de inte innehåller tillräcklig och korrekt information om hbt-personers situation.

Landrapporterna måste kvalitetssäkras för att på ett bättre och korrekt sätt belysa hbt-personers situation i landet. Vi anser därför att:

- förstahandsinformation från hbt-personer måste tas fram, samt att inhemska och internationella relevanta organisationer kontaktas vid insamlandet av information om hbt-personers situation i ett land för att lagarnas tillämpning i praktiken kan beskrivas på ett korrekt sätt,

- sex mellan samtyckande vuxna av samma kön rubriceras i vissa fall som våldtäkt och sex med minderåriga. Dessa brottsrubriceringar måste därför följas upp när det gäller homosexuella män och kvinnor, samt att andra relevanta källor än statsföreträdare och inhemsk media kontaktas för att undersöka brottsrubriceringens giltighet,

- hatbrott i nära relationer, familjevåld, hedersrelaterat våld- och förtryck mot hbt-personer måste belysas på ett bättre sätt, särskilt vad gäller hbt-kvinnors situation,

- övergrepp som begås av myndighetsutövare måste belysas grundligare, särskilt vad gäller hbt-kvinnors situation,

- landrapporterna måste bygga sina slutsatser på korrekt kunskap kring normer för kön och sexualitet i de aktuella länderna.

Sören Juvas
Förbundsordförande, RFSL
Ulrika Karlsson (M)
Riksdagsledamot
Kalle Larsson (V)
Riksdagsledamot
Fredrik Federley (C)
Riksdagsledamot
Börje Vestlund (S)
Riksdagsledamot