“Marknadsekonomi kan rädda miljön – inte ekologismens religiösa flummeri”

Foto: Henrik Montgomery/Scanpix och Alexander Fyrdahl
DEBATT. Vi efterlyser evidensbaserad forskning istället för blind religiositet från miljörörelsen. Det är dags att göra upp med ekologismens ideologiska snömos – och stoppa den livsfarliga mytbildningen om det jordnära och naturliga, skriver LUF-ordföranden Adam Cwejman och Liberatis grundare Alexander Bard.
Ekologisten Tommy Hammarström angriper på ledarplats i Expressen (22 feb) ekoliberalerna Adam Cwejmans och Alexander Bards angrepp på ekologismen i samma tidning (2 feb).
Hammarström har hakat upp sig på att vi angriper ekologisk odling. Men det är en halmgubbe som Hammarström har skapat. Ingenstans angriper vi ekologisk odling. Det vi attackerar är den dogmatiska ekologismen som på ett skrämmande sätt genomsyrar Miljöpartiets program. Vi angriper Miljöpartiets tro på att så kallade ekologiska lösningar och ett ekologiskt förhållningssätt alltid per definition är den bästa lösningen på världens problem.
Vi efterlyser evidensbaserad forskning istället för blind religiositet från miljörörelsen och vi efterfrågar ett fokus på det främsta problemet: fattigdomen. Istället för tomma slagord vill vi ha odling som är effektivare än idag, producerar tillräckliga volymer för mänsklighetens behov, och som omfamnar och bidrar till teknologisk utveckling. Vi slåss för en ekoliberal miljörörelse, mot den dogmatiska ekologismen.
Hammarström skriver att de internationella KRAV-bönderna är miljörörelsens bästa sällskap. Det är definitivt att överskatta böndernas betydelse för miljörörelsen. Vilka demonstrerar mot genmodifierade grödor? Vilka ser till att odlingsvolymerna minskar i paritet med ökade odlingskostnader? Vilka utnyttjar EU-budgeten till att snedvrida världsmarknaden för jordbruksprodukter? Bönderna! Det existerar tyvärr ofta en motsättning mellan subventionerade västbönders intressen och deras utsatta kollegor i fattigare länder.
Att försöka standardisera KRAV-odling när åtta miljoner människor årligen dör som en direkt följd av hunger och fattigdom är cyniskt. En blind tilltro till KRAV-odling är inte nödvändigtvis det bästa för en snedvriden och orättvis jordbruksmarknad. Snarare avslöjar de skrikiga svenska flaggorna på köttpaketen hur mycket unken patriotism och protektionism som gömmer sig bakom ekologismens tvivelaktiga mantel. Det är dags att vi gör upp med detta ideologiska snömos istället för att missta det för något slags liberalt alternativ.
Förra året dog Norman Borlaug, den individ som har räddat flest människoliv i historien, uppskattningsvis flera hundra miljoner, och en av ekoliberalismes hjältar! Vad gjorde Borlaug som är så märkvärdigt? Jo, han korsade risplantor som bättre tålde ett varierande klimat och gav bättre avkastning. GMO är bara en vidareutveckling av Borlaugs revolutionerande arbete; det handlar om att korsa arter för att göra dem bättre (någonting vakna människor har pysslat med sedan urminnes tider).
Borlaug menade exempelvis att effektivare odling på mindre yta på sikt kunde rädda större arealer skog, det är den typen av lösningar som borde ligga i fokus. Ändå avfärdas GMO för att det är “onaturligt” och det är denna binära motsättning mellan det “naturliga” och “onaturliga” som vi kritiserar. Denna ekologismens grundläggande motsättning är nämligen religiös och vidskeplig och allt annat än vetenskapligt underbyggd. Det industriella jordbruket, genmodifierade grödor och avancerad teknologi (inte småskalighet eller närodlat) är däremot nödvändiga lösningar för att utradera den globala fattigdomen.
Hammarström menar att “den hårda rationella driften måste ersättas med en mjuk och förnuftig odling”. Det är lätt att säga från hans elfenbenstorn i ett rikt västland utan svält. Men vad många länder behöver är just en högteknologisk och “rationell drift” som producerar mer mat på mindre yta. Hammarström tågar på som om världssvält vore sekundärt efter hans primära strävan efter “lokal förankring och en närhet i odlingen”. Man häpnar när han skriver att “volymerna måste minska och kvalitén öka”.
Hammarströms hån mot de svältande är oerhört. Vi säger att både volym och kvalité måste öka om världssvälten ska utraderas. All form av jordbruk är ett exploatera naturen. Det kan göras på mer eller mindre intrusivt sätt, men det kräver alltid ingrepp. Låtsas inget annat!
Nästa andetag avslöjar ännu mer av Hammarströms självupptagna religiösa flummeri: “…i grunden handlar den om ett annat förhållande till naturen: att man vill verka med den och inte emot den”. Tydligare kunde inte Hammarström bekräfta tesen om den farliga och människofientliga ekologismen. Det finns de som är “med” naturen och de som är “emot” den. Världen är svart och vit, en väg leder till död och en till överlevnad.
Hammarström använder ordet “återställning”, men vad vill han återställa till? Ett “naturligt” jordbruk anno medeltiden? Hur har han tänkt sig möta det växande behovet av spannmål i världen? Vem tror Hammarström att han kan lura? Låtsas han på fullaste allvar att det hypermoderna ekologiska jordbruket är en återgång till någonting? Det finns inget naturligt tillstånd att återvända till.
Som ekoliberaler hävdar vi bestämt att jordbruket måste vara både ekologiskt hållbart och högeffektivt. Hammarström ger däremot uttryck för precis det vi kritiserar i vår första artikel: den livsfarliga mytbildningen om det jordnära och naturliga.
Det finns ingen som helst motsättning mellan högeffektivt och industriellt jordbruk som samtidigt har ett hållbarhetsperspektiv. Hammarström och miljöpartisterna må ha råd att handla närodlade produkter vid delikatessdisken på Cajsa Warg i Stockholm, men det är tyvärr inte en lyx som världens fattiga någonsin kommer att kunna unna sig. Vad världen behöver är mer och effektivare jordbruk, inte mindre och ineffektivare. Hammarströms inställning är i en svensk kontext naiv, i en global kontext rent ut sagt livsfarlig.
Det är ekoliberalismen och inte ekologismen som har de hållbara svaren på hur vi ska rädda miljön och klimatet. Det är vetenskap och marknadsekonomi som kan rädda miljön och klimatet åt oss, inte ekologismens människoförakt och religiösa flummeri.
Adam Cwejman
Ordförande, LUF
Alexander Bard
Grundare, Liberati




















