“Är det inte dags för dig att säga ifrån, Mona Sahlin?”
DEBATT. Med ett kommunalråd som Ilmar Reepalu är det inte så konstigt att judar flyr Malmö. Var är Mona Sahlins solidariska medkänsla, frågar Daisy Balkin Rung i en debattartikel i dag.
Förra veckan, samma dag som Förintelsedagen, uttalade sig det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu i Skånska Dagbladet om judarnas situation i Malmö. Han var noga med att poängtera att det var som privatpersonen Ilmar han uttalade sig och inte som kommunalrådet. Men så fungerar det inte i verkligheten.
Kommunalrådet kanske borde vakna upp ur sin törnrosadröm och förstå att kommunalråd är man inte bara mellan klockan åtta på morgonen till klockan 16 på eftermiddagen.
Är det inte dags för Mona Sahlin att ta sin partikompis i örat och lära honom vett och etikett i politiken.
Jag är själv född och uppvuxen i Malmö, av svensk-judiska föräldrar. Mina föräldrar och morföräldrar ligger begravda på Judiska Församlingens begravningsplats på Föreningsgatan. Den som vid flera tillfällen blivit utsatt för skändningar och andra hemskheter. En fin vacker gammal begravningsplats där man nu uppmanar besökare att inte gå ensam!
Min morfar som under ett antal år var Judiska Församlingens ordförande vänder sig i graven nu när mentaliteten har förändrats i hans älskade Malmö. Där han tog emot och hjälpte judar som kom med de vita bussarna från förintelselägren efter kriget. Det Malmö som på 1850-talet tog emot hans föräldrar från progromernas Polen. Malmö som varit vår familjs hemvisst i flera generationer. Var har den fina staden tagit vägen?
Själv blir jag alldeles bestört när jag får reda på att av den lilla spillra av judar som finns kvar så är det många som nu vill flytta. Inte av de skäl som jag själv flyttade för 30 år sedan. För att studera och kanske sedan återvända. Nej därför de vill fly Malmö, de känner sig helt enkelt inte säkra att bo kvar. Hur har detta kunnat hända? Och varför?
När jag flyttade var det för framtidsstudier, nu flyr judar för att de är rädda för framtiden. Det är fruktansvärt. Från vänner och bekanta får jag höra att unga familjer sålt av sina bohag för att flytta till Israel. Några har valt att bosätta sig i Stockholm. Och fler står på tur. De vill inte att deras barn ska växa upp med antisemitism som vardagsmat. Jag förstår inte. Under alla de år jag själv växte upp i Malmö fick jag aldrig höra några glåpord, det fanns inte ens på kartan.
Men ju mer jag sätter mig in i situationen så förstår jag dem. Med ett kommunalråd som Reepalu hade jag gjort samma sak. En Reepalu som inte vet vad antisemitism är och står för. Nu undrar jag, är det inte dags för dig Mona Sahlin som partiledare att säga ifrån – att självklart ska alla individer ha lika stor säkerhet och känna sig lika välkomna i Malmö eller vilken annan stad som helst. Eller är det skillnad på folk och folk?
Var är nu din annars så solidariska medkänsla ifråga om mångfald? Eller är det rent krasst så, att knappa 1000 Malmöjudiska röster inte är intressanta i valåret 2010.
Daisy Balkin Rung
fri skribent
svensk judinna boende i Stockholm
