Ulf Kristofferson om debatten: “Nu är det stenhård blockpolitik som gäller”

Ja, det är rätt analys!

Reinfeldt lovade krossa utanförskapet: han sänkte skatten på lånade pengar som metod. Utanförskapet ökade med 70 000. Nu ska han utvärderas. Det märktes att han inte trivdes i den rollen i debatten: Nu ska vi prata framtidstro manade han lite desperat…

Med 100 000 fler arbetslösa, ett budgetunderskott på 70 miljarder, med 50 % ökning av socialbidragen och 25-30 % av våra ungdomar utan jobb, pensionärerna behandlas som bidragstagare. Framtidstro?…mungiprna upp. Tjoho!

Det var en tydlig debatt! Reinfeldts resultat efter fyra år är under alla kritik.

Fredrik Reinfeldt förklarade att 100000 fler var i arbete sedan 2006. Vi har ett fullt hanterbart budgetunderskott och samtidigt en de vassaste ekonomierna i EU. Tidigare debatterna tycker jag Mona Sahlin tryckte sönder Reinfeldts argument, men i den här var alliansen sylvassa.
Ett efter ett av de rödgrönas trötta och oppurtinistiska anklaganden malde man ner och det slutade med att Eriksson bara var arg och Ohly tuggade vänstersvammel. Bra och snärtig debatt. Mer sånt!

Något som sossarna är dåliga på att framhålla är att grunden till att allt i det Svenska samhället fungerar något så när är att det är den långa socialdemokratiska politiken som BYGGT UPP DET FRÅN GRUNDEN OCH MED STOLTHET KAN TA ÅT SEJ DEN ÄRAN.

Att nu moderater och andra borgliga politker en tid fått äran att försöka göra lilla Sverige ännu bättre var ju det folket röstade för att få fram.

INGEN märk väl ingen röstade för en försämring vilket man
kan konstatera har skett i själva samhällsstrukturen.

Skattesänkningar är bra men inte när de fördelas så att de som redan har och inte behöver har fått mest.

Det är fördelningsaktigt helt förkastligt och får inte gemene man att känna och tycka att det blev bättre.

Ingen Svensk vill se eller accepterar att grannen arbetskamraten eller släktingen faller från systemet som dom varit med och byggt upp pga en finanskris som denna regering hela tiden skyller på.

Våra kassakistor är så välfyllda av kunskap och resurser efter en långsiktig politik som gjort Svensken både rik på lärdom och om en rättvisare väld så det där med att dela upp folk i grupper som fattig eller rik är vi aldeles för kloka för att acceptera.

Så dom fick en Chans men dom tog den inte och det resultatet kommer att stå sej fram till valet oberoende analyser från en och annan ensam politisk jornalistuppfattning.

Det Svenska Folkhemmet sitter i Väggarna

Hedvig: Fel igen, vi har inte 50 % ökning av socialbidragen utan 15-20 % enligt socialstyrelsen. Vi har ca 23 % ungdomsarbetslöshet enligt SCB inte 30 %.

Riksgälden konstaterar att överskotten var stora fram till krisen slog till och anledningen till att vi idag har underskott beror på minskade skatteintäkter på grund av krisen, dvs det är inget man kan skylla regeringen för.

Läs på!

Vi har den bästa regeringen på många år och debatterna kommer att ge Alliansen övertaget.

/Henrik

Jag var en av de som följde debatten. Absolut sant det som skrivs här om blocken, men mig säger det även en annan sak också, som inte lyfts fram här. En sak som gör mig ännu mera rädd för att gå och rösta, eller möjligen tvehågsen om vem jag borde ge min dyrbara röst till.
Det är att när de inte är överens inom blocken, ändå kan stå med sina pokeransikten helt orörda och låtsas inför alla sina väljare som i mitt fall, att allt är bra och okey dem emellan. Som jag ser det, så kan de till och med sälja sin egen själ, bara de kan värva en enda stackars väljare som mig. Värva innebär i ett sådant fall, att de själva är helt enkelt är ute efter att stärka sin egen position oavsett de är borna fiender eller inte. Ett tydligt bevis för mig att det inte är annat än ett spel för galleriet. Jag vill inte rösta på skådespelare. Jag vill inte rösta på någon som starkt försöker få mig att rösta på någon av dem, som jag tycker spelar upp sitt tuppspel bäst. Jag vill ha konkreta besked och konkreta svar och något hederligt och ärligt att kunna lägga min dyrbara röst på. Inte någon som ingår i ett gäng, som står och mimar, tittar förälskat på sina fiender och är bäst på att svänga och vrida sig ur de svåraste frågorna. Inte lägga märke till hur de skämtar och skrattar med sina konkurrenter, efteråt när de sedan tågar ut ur TV-studion och tror att alla kamerorna är släckta. Sådant beteende är ju ett hån mot mig som väljare. Ett typiskt sätt att undervärdera mig som person i Sverige med rättigheten att sedan gå och rösta på dem. Ett sätt att tro att jag är hur dum som helst. Inte bara jag, utan fler kan ju ta illa upp. Jag röstar ju inte heller på ett block bara för att de alla har slips och kostym och ser ut som om de skulle gå på fest efteråt varenda gång, eller att de alltid kommer från toppmöten inom industrin med de högsta cheferna.
Det kommer ju inte jag att ha någon nytta av ifall de inte kan ge besked ens efter 4 debatter på mina viktigaste frågor. Sedan finns det ju inte heller någon anledning till att rösta på ett block som inbillar sig att ifall de bara lämnar slipsen hemma att försöka inbilla mig att de är bättre än de andra på något sätt. Jag röstar ju inte på deras klädstil eller deras färg på slipsen. Ett fenomen tydligen som de tagit från Ny Demokrati när de fick över 10% i valet för många år sedan. Kanske inte de själva heller för den delen, utan deras klädkonsulter som i sin tur inbillat dem hur de nu borde se ut i TV-rutan för att kunna köpa min dyrbara röst. Alltså tror de att mycket sitter i deras kläder. Jag fick i varje fall inget bra svar från deras kläder i debatten. Inte ens från dem själva. Visserligen stod Mona Sahlin rakryggad och lovade några saker fullt och fast, att de tänkte riva upp både FRA och pensionsskatten. Ge de sjuka lite bättre villkor och se till att vi alla skulle bli glada och nöjda, men vi är inte där än. Kanske gjorde hon det som ett desperat försök att locka mig till sig, men har man inte röstat på deras parti i hela sitt liv, blir det ju en vana att inte rösta på dem den här gången heller. Lars Ohly såg utan tvekan lite blek ut den här gången. Det lyste långt att han egentligen inte trivs i Monas sällskap, men tvingar sig att se nöjd ut ändå i deras sällskap, för att få en chans att överhuvudtaget komma med i ligan över 4-procenstspärren. Peter Eriksson i sin tur, såg ytterst stressad ut, men gjorde ifrån sig som en god idrottsman bör göra i ett lag som kräver det. Däremot ryckte det nervöst i Lasses läppar, när han predikade med rullande ögon upp sitt pressade svar om skatterna. Jag minns en opinionundersökning jag var med i på Göran Perssons tid om skatterna, där majoriteten av svenska folket tyckte ville gärna betala mer i skatt, för en bättre välfärd. Kanske var det sådant de tänkte på och som moderaterna redan har glömt.
Jan Björklund levde upp till sin millitära titel som vanligt. Rak i ryggen, bra hållning och snabba vassa svar som skjuten ur en Ak 5:a. Visst, det är säkert bra, men inte ger jag ju honom min dyrbara röst, bara för att han kan stå rak utan att vingla. Hans retorik måste även innehålla något jag blir förälskad i. Det hördes inte. Sedan har vi ju den härliga typen från Jönköping som av någon anledning köpt sig en kostym ett par nummer mindre. Det beror ju på att han bantat så in i vassen. Inte vet jag, men han kanske har börjat att läsa damtidningar istället för bibeln och blivit påverkad av den nya bantningshysterin. Ja okey, men varför skulle jag lägga min röst på någon som gillar trender och bantning för och som lägger ner en förmögenhet på nya kläder. Det är ju inte därför jag får ett tryggare Sverige. Han bör komma med bättre grejer innan jag tänder på hans kommentarer. Det enda som kan ge honom poäng, är att han ser ung ut som en pojke, trots sina 50 år, men det kan jag ju inte heller lägga min dyrbara röst på. Han måste visa att han har något inuti också och inte bara utanpå. Sedan kommer vi till Maud Olofsson i debatten. Jag trodde knappt vad jag såg och hörde då. Hon hade laddat ordentligt och troligen retat upp sig ordentligt på allt möjligt hon grubblat på, för hon sköt och sköt och bomarderade som aldrig förr direkt i starten utan pardon och det hon inte riktigt anade, var att hennes ilska samtidigt gick ut över alla de väljare som väljer vänsterblocket i nästa val. Av någon konstig anledning så tappade hon kontrollen, så saliven sprutade ut ur henne mun som om hon var totalt ur balans. Hon kanske borde haft något lugnande innan hon gick in. Ett sådant utfall och anfall får mig att backa. Att inse att en röst på henne vore en bortkastad röst och jag har inte lust, att än en gång få ångest för att jag röstade helt fel som i förra valet, för då röstade jag tyvärr på alliansen i ren lycksalighet. De får kalla mig för mansgris eller vad som helst, men av principiella skäl röstar man ju helst på en man och dennes parti i ett val. Ifall jag ändrar mig, beror det i så fall på dennes politik eller vad den kvinnan vill åstadkomma och göra för vårt land och den stora massan här och inte bara prioriterar de som redan har det bra. Det vill säga en bra och rättvis fördelningspolitik och inte en förlustpolitik för över 50% av befolkningen. Jag har lämnat statsminister Reinfeldt till sist, därför han inte ändå kommer att få min röst om han fortsätter så här. Jag röstade på honom i förra valet och har röstat många gånger på moderaterna förut, trots att de haft en partiledare jag inte känt så stort förtroende för. Bo Lundgren exempelvis ville inte ens hälsa god morgon på frukostgäster som mig på hotellet en morgon i Kristianstad, trots att jag hade både kostym och slips. Ändå röstade man på dem. Men nu är det över och det beror på deras fördelningspolitik. Jag vill aldrig mera se och höra i mitt eget land, människor som kastas grymt ut ur välfärd och liknande. Sjuka människor som kan tvingas ut att söka jobb och pensionärer som de tar pengar ifrån. Jag vill heller aldrig mera få se en statsminister allvarlig, sur och nedlåten i den svenska TV:n och som i den utländska TV:n gottar sig och åmar sig samtidigt han ser så himla nöjd och lycklig ut tillsammans med världens toppar i industri och i politiken utomlands. Den här mannen är en politisk skådespelarefigur med egen profil. Ingen Clint Eastwood och ingen Persbrandt för så mycket karl kan han nog inte spela. Nej, jag tycker att den mannen spelar mest på de finstämmiga instrumenten, där han är rädd för att stöta sig med de flesta och slingrar sig ur varenda debatt på ett sätt jag aldrig tidigare skådat, utan att visa det minsta uttryck, med ett pokeransikte av mycket hög klass. En pokeransiktets mästare och det vore ytterst tveksamt jag skulle våga argumentera med en så pass stor mästare ens på försök. Han är fenomenal på detta område och jag tror inte det ännu finns en journalist i Sverige, som skulle kunna rubba detta fenomen till skådespel. Trots sina kunskaper och höga betyg han får i detta av mig, så röstar jag aldrig en gång till på honom, för hans allians har tyvärr fört de svagas och sjukas talan till soptippen. Nu vet jag inte vem jag skall rösta på igen.

Andersson, långt och bra!

Om det kan vara någon tröst så är du inte ensam i din ovisshet. De flesta tycker detsamma. Pest eller kolera. Det enda man kan vara säker på är att vilket block man än röstar på så blir det nyliberalism. I lite olika takt bara. Och vem vill ha det? I Grekland och Frankrike säger folk att de skiter i EU. De vill inte ta de tuffa krav som EU föreskriver för att få statsbudgeten i balans. De har aldrig gjort den ekonomiska rening som Sverige gjorde före EU-anslutningen , konvergenskraven, som fick de svenska äldre kvinnorna att gå i däck med långtidssjukskrivningar. De har aldrig kompenserats för det. Sjuka och fattiga ser de fram mot en hemsk ålderdom. De kommer inte att rösta mer. De ser på politiker som lögnare och bedragare.

Andersson, svenska folket kan i alla fall glädjas åt att de tackade nej till EMU. Grekland, Irland, Spanien, Italien, Portugal, Rumänien och baltstaterna är konkursmässiga. I Tyskland idkas välgörenhet får de arbetslösa, sjuka och pensionärerna. Sjunkande löner, växande sociala klyftor, rentav fattigdom. Så ser verkligheten ut i dagens Tyskland. Allt fler tyskar söker sig till välgörenhetsinrättningar. Inte minst i huvudstaden Berlin en av de platser i landet där flest människor lever på bidrag. Varje onsdag klockan ett börjar matutdelning för fattiga i Martin Lutherkyrkan i stadsdelen Neukölln. Per Eurenius rapporterade idag i SR, Studio Ett 17-timmen om Tysklands utanförskap. Den framtiden är snart vår. För en del har det varit en verklighet länge.

Lämna EU. Kräv utträde av dina politiker. All makt skall utgå från folket. Politikerna är folkets representanter. Vi vill inte ha fattigdomen och ofärden i retur.