“Jägarna är inga blodtörstiga monster, Niklas Wykman!”
DEBATT. Johan Kling i centerpartiets ungdomsförbund, CUF, skriver nu i en replik till MUF-ordföranden Niklas Wykman att vargjakten garanterar en långsiktigt livskraftig vargstam i Sverige.
Niklas Wykman skriver att den 2 januari 2010 kommer att gå till historien som en sorgens dag för svenskt natur och miljöengagemang. Dagen kommer att gå till historien, men som en glädjens dag för alla sanna federalister som anser att människor har rätten att bestämma över sin tillvaro och för de som vill ha en stark vargstam.
Om man använder Wykmans argumentation att vår trovärdighet att agera för tigern i Indien eller vithajen i Australien för att vi gör ett uttag på den svenska vargstammen med 10 % så är frågan hur Wykman ställer sig till förvaltningen av den svenska älgstammen där vi tar ut i runda slängar hela föryngringen? Enligt den officiella statistiken hade vi inte mindre än ett 20-tal föryngringar av varg förra året. Att tro att varje kull skulle innehålla i snitt en valp låter helt absurt, med andra ord går det enkelt att sluta sig till att tro att det 10 % uttaget fortfarande är mindre än stammens årliga tillväxt. Den svenska vargstammen utgör dessutom bara en liten del av den samlade populationen av varg medan den indiska tigern är den sista populationen av sin art.
Vidare verkar MUF-ordföranden vilja påskina att allt är svart eller vitt. Är man för licensjakt av varg, är det synonymt med att vilja utrota vår vargstam. Så är inte fallet! Den stora majoriteten av den svenska jägarkåren vill ha varg i skogen. Men inte i den koncentrerade form som idag finns i exempelvis Värmland och Dalarna, där det största uttaget sker. Att sedan en enskild jägare avlossar fem skott mot en varg är olyckligt, men att som Wykman, dra växeln att hela jägarkåren är oansvariga, blodtörstiga monster är naivt! MUF-ordföranden nämner inte alla de vilt som varje år nedläggs med välriktat, ansvarsfullt och säkert skott.
Begreppet biologisk mångfald kan innebära många olika saker. Dels antal arter, dels antal individer av en art och dels genetisk mångfald inom en art. Den svenska vargen har en väldigt begränsad genuppsättning med hög grad av inavel. Att skjuta bort vargar för att bereda plats för ett antal individer med nya friska gener är klokt för att få en långsiktigt livskraftig stam. Att säkra den nya genpolen gör man genom riksdagsbeslutet från i oktober 2009 där man beslutat att plantera in ett 20-tal östeuropeiska vargar i den svenska naturen. Den rovdjurspolitik som nu bedrivs är kontroversiell men modig och gör chansen större att Wykman ska få se varg i sin naturliga miljö ökar markant tack vare licensjakten.
Regeringens rovdjurspolitik och förvaltningen av vargstammen är alltså baserad på vad som är bra för den biologiska mångfalden och den har stöd i folkopinionen i de områden där vargen idag lever. Federalismen råder oss att värna människors rätt till sina liv och liberalismen säger oss att vara rationella och förnuftiga. Wykmans angrepp på jägarkåren är i själva verket ett kraftigt angrepp på en hotad djurart och varken liberalt eller federalistiskt.
Beslut rörande förvaltningen av våra rovdjur får inte som Wykman vill, bli en nationell fråga igen och jakten på varg måste fortsätta under dagens kontrollerade former. Men Wykman har rätt i en sak det måste omedelbart ses över hur vargen kan sprida sig över hela landet istället för att leva koncentrerat i vissa områden.
Sverige är en stark internationell röst för den biologiska mångfalden och vi kan göra det med trovärdighet tack vare reformen som klubbades i riksdagen i oktober och som nu ligger till grund för licensjakt på varg.
Johan Kling
Förbundsstyrelseledamot CUF
