“Gustav Fridolin är en hycklare”
DEBATT. Riksdagskandidaten Jonas Pettersson (c) kallar i en debattartikel i dag miljöpartiets Gustav Fridolin för en hycklare.
I Miljöpartiet har det länge varit populärt att kritisera politiska broilers och yrkespolitiker. Nu visar det sig att miljöpartister inte lever som de lär. När Gustav Fridolin lämnade riskdagen 2006 sa han till Sveriges radio ”Jag har hela tiden tyckt att man inte ska vara politiker för länge”. Redan 2005 skrev Fridolin entusiastiskt och djärvt på Miljöpartiets hemsida: ”Om man som jag anser att politiken inte bör bli ett livstidsyrke så kan man inte se det som annat än bra om människor gör något annat efter att ha suttit en period i riksdagen”.
Nu visar det sig att Fridolin själv inte kunde hålla sig borta från riksdagen mer än några år. I valet 2010 kandiderar han igen.
Jag har inget emot att man ägnar sig åt politik så länge som man känner att det är meningsfullt och gör skillnad. Människor bör få göra som de vill med sina liv utan att andra ska stå med pekpinnar och berätta vad som är ”rätt” och ”fel”. Däremot har jag svårt för politiker och partier som lär precis tvärt emot som de lever. Kanske innebär den av Fridolin så hyllade rotationsprincipen i Miljöpartiet att det är okej att jobba i riksdagen så länge man gör ett och annat gästspel på en journalistisk redaktion eller som lärare.
Bristen på konsekvens finns inte bara hos Gustav Fridolin. Redan i maj 2011 måste Peter Eriksson och Maria Wetterstrand avgå som språkrör. Så säger partiets stadgar. I stadgarna finns en rotationsprincip för att motverka att miljöpartister blir yrkespolitiker.
Som av en händelse passar detta just nu utmärkt. För blir det rödgrön majoritet så aspirerar Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på ministerposter i den nya regeringen. På så vis kan de hålla sig kvar vid den makt och inflytande som egentligen bör fördelas enligt den miljöpartistiska ideologin.
Förmodligen är det just språkrörsvakanserna som lockar Fridolin tillbaka. Ett riktigt jobb, som Fridolin hyllade 2005, framstår självfallet som ganska blekt i jämförelse med den uppmärksamhet och inflytande som ledarskapet i ett riksdagsparti innebär.
Själv anser jag att det är bra om människor vill ta sig uppåt och framåt i karriären. Uppmärksamhet och inflytande är rättmätiga belöningar för människor som siktar högt och jobbar hårt. Jag är däremot kritisk mot människor som gör anspråk på detta för egen del, men förespråkar något annat för andra. I Miljöpartiets partiprogram förkastas hårt arbete och strävan efter framgång.
Självfallet är Gustav Fridolin välkommen tillbaka till riksdagen. Jag skulle se fram emot att möta honom i talarstolen. Men innan han tar plats vore det dock välkommet om han gjorde klart att det är okej att göra karriär eller att han står upp för sitt hyckleri.
Jonas Pettersson
Riksdagskandidat för Centerpartiet
