“Jag ville bara provocera”

Konstigt att ingen kommenterar här?

Inget nytt.Det är väl detta KD stått för hela tiden.

Begreppet “feminism” verkar ha gjort mer skada än nytta. Fel saker fokuseras. Kvinnor vill ha medborgerliga och mänskliga rättigheter lika med mannen. Ekonomisk jämlikhet är det viktigaste. Utan den kommer kvinnor ingenstans. I fattiga världen är det viktigt med utbildning men i Sverige har det visat sig att det kvittar hur mycket utbildning kvinnor har, pojkar går ändå före.

Kvinnor gör två tredjedelar av allt arbete i världen. För detta får kvinnor tio procent av världens inkomster samt äger en procent av produktionsmedlen. Sjuttiofem procent av världens analfabeter är kvinnor och sju av tio som går hungriga är små flickor.

FN har uppmärksammat kvinnors betydelse i världen. Kvinnor har stor betydelse i bl a fattigdomsbekämpningen. FN satsar därför stort på kvinnors villkor, inte för att världssamfundet tycker illa om män utan för att kvinnor har en nyckelroll bl a i barns uppfostran och grundläggande baskunskaper.

Bra fråga, Jägarn. Jag skulle också vilja veta. Kvinnor blir jämt omsprungna. Kvinnor fick kämpa hårt för varannan damernas och fortfarande är det ingen självklarhet fastan politik angår både män och kvinnor och kvinnor utgör hälften av befolkningen. Mycket uppmärksamhet ägnas åt invandrarnas arbetslöshet, i synnerhet om de är akademiker som det sägs. Men det är inte lika synd om en akademikerkvinna som får okvalificerade jobb. Märkligt. Så fast invandrarmännen, mest dem, anser att arbetslösheten beror på att de är invandrare så är det faktiskt så att svenska högutbildade också är arbetslösa – både män och kvinnor. Så det är inte etnicitet som är den högsta diskriminerande faktorn som invandrarmännen vill låta påskina utan det är könet som är den mest diskriminerande faktorn.

Det verkar mera som om det är makteliten som lider av någon konstig fobi än folk i allmänhet.

Kul av Appelgren att provocera lite, och hennes förtydligande tycker jag visar precis på den hegemoniska debatten i Sverige där icke-rumsrena åsikter alltid förvisas till skamvrån, t.ex. hur ok anses det vara att en kvinna säger att hon gärna vill vara hemmafru? I den förhärskande diskursen får sådana åsikter allt som oftast omgivningen att titta snett och skaka på huvudet, och mumla kommentarer som att hon måste vara kristen eller sverigedemokrat osv. Det finns massor med exempel som inte bara har att göra med jämställdhetsdebatten,-tycker det är skittrist att debatten så ofta i Sverige är onyanserad eller svart-vit!

Om det inte är menat på allvar, varför då denna attack på Solnas feminister?
Att sedan dra tillbaka alltihop, med att det bara var en provokation är ingenting annat än feghet.
Hon kunde ju lika gärna ha hållit näbben.
Folk kan ju ta illa upp.

Det är synd att så många här i Sverige inte förstår lite humor, men det är väl alla dessa petimetermänniskorna med klara vänstersympatier och som är avundsjuka på alla som dom tror har det bättre än dom själva. Även om de växt upp med någon från samma miljö och klass och även varit tillhörande medelmåttornas skara, så kan en del företrädesvis kvinnor vara enormt avundsjuka på den andra om det gått något bättre för denne eller om hon haft tur i kärlek eller vad faan som helst. Inget är för högt eller för lågt för att hysa avund mot. Tvi vale för dessa inkrökta feminister och flator. Angående partiet Fi så kan man bara konstatera Fi faan!

Naturligtvis var det bara fråga om ett skämt och en provokation. Hela KD:s partiprogram är bara ett skämt och en provokation, inget alls att ta på allvar.

Vilken tur Peter Ericsson att du inte tillhör medelmåttornas skara. Fast det låter väldigt otrivsamt hos undermåttorna också eftersom du låter så …hmmm…skall man säga bitter, missbelåten, otillfredsställd med dig själv och livet. Vilsen och rådlös utan självkänsla och fantasi över vad du skall ta dig till med din gnagande otillfredsställdhet och förgörande inre. Hoppandes hit och dit utan att finna ro i dig själv spyendes galla över de som blivit stämplade som svaga av de som tror sig vara elit. Du kanske tillhör det av makthavarna så gynnade utanförskapet, de bortskämda pengadrällarna, som det gödslas bidrag över för att de skall rösta på alla mittenpartier? De som därför kan leva loppan utan att behöva bry sig och inte behöver grubbla över hur de skall överleva. De som fyller tomrummet, som uppstår i ett meningslöst ytligt liv, med köphysteri och ett ständigt rastlöst jagande på en falsk tillfredsställelse för stunden, på ytligt uteliv och nya sensationer. Inre tomhet föder förgrämdhet och livssorg. En vrede över de människor som bär huvudet högt, har stil och glädje och roligt i sina liv TROTS sin prekära ekonomiska situation. De skulle ju ligga i dyngan och kvida så att jag som har pengarna och makten riktigt kan se hur bra jag har det. Få bekräftelse på mitt ego! Och kan få trampa med stövelklacken i magen på fattiglapparna. Riktigt vrida runt klacken så jag får känna hur stor och betydelsefull jag är som inte ligger i skiten. De som inga pengar har skall ju gå med rumpan bar och inte inbilla sig att de är något. Inte ovanligt att män oftast tar ut sin ilska på kvinnor när de inte vet mot vem de skall rikta sin vrede och den tärande meningslösheten. Kvinnor är ju redan i underläge. Underdogs! Behövs inte mycket för att trycka till dem. Men börjar de få idéer i huvudet om egen makt, egen ekonomisk makt, vilken skall jag då trycka till? Vilken skall jag då koppla och få att sitta fint om de får en sockerbit? Den som bygger sin självkänsla på yttre makt, på att härska över andra, måste ständigt ha en hund i koppel att hunsa med. Det skapar otrygga vilsna människor eftersom hunden plötsligt kan bita sin husse. Makten över den andre måste ständigt underhållas och bli bekräftad så man inte tappar stinget. För då blir man en… en… en …gud hjälpe…en underdog!

Rotlöshet, rastlöshet och rådlöshet. Kör man genom livet på högsta växel utan att se på vilka människor man omger sig med hamnar man oftast i de tre r:n när livsvillkoren plötsligt förändras, den vanliga omgivningen försvunnit och med den applåderarna, smickrarna och hovnarrarna. Verkligheten blir plötsligt synlig på ett brutalt sätt. Som Kung Midas upptäcker man att pengarna inte är allt.

Har du blivit avvisad? Ingen som älskar dig för DIN skull utan bara som pengaförsörjare och spargris? Någon kvinna som har gett dig på käften? Utnyttjat dig? Man kan ju undra över varför du är så rädd för kvinnor och kärlek? Jag hoppas du träffar någon kvinna i ditt liv som älskar dig för just din skull, älskar dig för den du är och inte bara ser dig som ett medel för egen överlevnad – en försörjare. Att vara älskad och att älska är meningen med livet. Det är tragiskt när de som inte behöver tänka på överlevnad sumpat den andra delen och inte hittar tillbaka.

Kvinnor har alltid fått slåss för sina rättigheter. Rättigheter som är självklara för män. De kämpande kvinnorna har alltid befästs med glåpord. I England blev kvinnorättskvinnorna kallade för suffragetter. Suffragist syftar på alla medlemmar av rösträttsrörelsen medan suffragett var ett ord som i början användes nedsättande om den militanta delen av Englands rösträttsrörelse. Men kvinnorna tog ordet till sig och det förlorade sin negativa klang.

Kampen för rösträtt var den dominerande frågan för svensk kvinnorörelse decennierna kring förra sekelskiftet. Först 1919, sist i Norden, beslöt Sveriges riksdag att kvinnor skulle få rösta i allmänna val.Rösträtt för kvinnor är en grundläggande förutsättning för demokrati och medborgarskap.

Det är beklämmande och sorgligt att kvinnor som slåss för medborgerliga och mänskliga rättigheter, som är självklara för män, fortfarande befästs med negativa och förklenande omdömen. Kvinnor som slåss för samma rättigheter som män redan har är helt “vanliga normala” människor och vare sig “feminister” vad nu det är eller “flator” eller kommunister!

Jag är också trött på vänsterfeministerna och deras millimeterrättvisa. Sedan visar de på en sådan dubbelmoral. De ylar t ex högt när det en majoritet som väljer att stanna hemma längre med barnen är kvinnor men tiger som muren om att valet ser likadant ut när det handlar om barnomsorgen. 9 av 10 som arbetar där är kvinnor. Det är ett fritt val men de kritiserar det ena men inte det andra. Fast det kanske kommer ett lagförslag snart om att hälften av alla som arbetar på dagis måste vara män? Vad vet jag, millimeterfeministerna vill ju gärna in och styra och ställa i vanliga människors liv på ett helt absurt sätt. Varför inte bara acceptera att vi människor är olika och väljer olika, se istället till att det inte blir ett hinder utan att vi kvinnor ändå kan få samma livschanser som män.