Två faktaupplysningar. För det första, Rättvisemärkt handlar inte bara om prissättningen utan är också en garant för att arbetarnas mänskliga rättigheter inte kränkts vid produktionen. För det andra, det stämmer inte att det endast är kooperativs produkter som kan vara Rättvisemärkta, det finns även kriterier för plantager/anställda.

I övrigt:”Konsumenter som köper rättvisemärkta produkter förutsätter förmodligen att det höga priset på produkten oavkortat går till att förbättra situationen för fattiga producenter”, att förmodligen tro något är inte en särskilt stark utgångspunkt för ett resonemang.

Vad beträffande ett plantage/kooperativs kostnader för ett FLO-certifikat så passar väl det bra in i ett liberalt marknadstänk; take it or leave it.

Det som jag ser är problematiskt med Rättvisemärkt är just risken för fastlåsning vid gammaldags råvaruproduktion. Men antagligen är bananarbetarna som alla andra rationella fattiga; risk-averta. Så länge institutionerna/demokratin/kredittillgången mm inte förbättras (vilket Rättvisemärkt inte på något sätt motarbetar) är det förmodligen rationellt för fattiga bananarbetare i korrupta utvecklingsländer att hålla fast vid traditionell råvaruproduktion.

Köper man fairtrade så gynnar man de mindre fattiga på bekostnad av de som är ännu fattigare.

BOJKOTTA VAROR SOM ÄR MÄRKTA MED DENNA SKIT!!!

Länder lyfts ur fattigdom så snart de annammar kapitalism, medans länder som bygger upp en hel industri kring att ta emot bistånd förblir fattiga.

http://nonicoclolasos.wordpress.com/2008/02/20/den-tveksamma-rattvisemarkningen/

Producenter får det pris som folk är beredda att betala för en vara. Om producenter inte får sin verksamhet att gå runt betyder det att de bör byta bransch. En prissättning kan aldrig vara moralisk eller omoralisk. På en fri marknad kostar en vara vad människor är beredda att betala för den, i förhållande till hur många varor av samma typ som det finns. Rättvisemärkt menar dock att denna prismekanism är satt ur spel och argumenterar i stället, felaktigt, för fasta priser. Detta snedvrider konkurrensen på den aktuella marknaden och förlänger bara nödvändiga omställningar. Det finns även en risk att Rättvisemärkts stöd förhindrar en process mot en mer modern industri än en strikt, gammaldags råvaruproduktion (som i sig håller nere BNP-nivåerna) i ett land.

Rättvisemärkt påstår att mellanhänderna tar för mycket av vinsten. Det Rättvisemärkt gör är därför att kapa mellanhänderna till förmån för Rättvisemärkts egna, kooperativa lösning. Men eftersom de arbetsuppgifter som mellanhänderna skötte (förädling, paketering o.s.v.) fortfarande måste bli utförda, blir detta en del av kooperativets jobb. Rättvisemärkt skulle kunna hävda att kooperativen kan sköta detta effektivt, så att odlare får mer pengar i fickan. Vore det så hade Rättvisemärkt inte behövt ta ut ett högre pris.

Rättvisemärkt garanterar ett fast pris till bönder som ansluter sig till kooperativ. Men ute på banan-, kaffe- eller teplantagerna arbetar långt fler än dessa bönder. Rättvisemärkt kan därför inte på något sätt garantera att produktionskedjan är fri från dåliga arbetsvillkor.

Minimiavgiften för att få ett FLO-certifikat (Fair Trade Labelling Organization) ligger på motsvarande 22 000 kronor. Utöver det tillkommer en årlig avgift på minst 12 600 kronor. För att få perspektiv på siffrorna tjänar exempelvis familjer på Nicaraguas landsbygd ofta bara drygt 2 000 kronor om året . FLO:s policy kan därför drabba de bönder som har det allra sämst ställt, som inte har råd att upprätta ett kooperativ. Vad Rättvisemärkt gör är att peka ut de allra fattigaste bönderna, de som är i störst behov av ekonomisk förbättring, och påstår att deras produkt är mer orättvis än kooperativets produkt.

Konsumenter som köper rättvisemärkta produkter förutsätter förmodligen att det höga priset på produkten oavkortat går till att förbättra situationen för fattiga producenter. Så är dock inte fallet. Uppköpare av Rättvisemärkts produkter, t ex Konsum eller ICA, tvingas betala 2 % av konsumentpriset till Rättvisemärkt AB för att få använda rättvisemärkningen. Poängen (som även beskrevs kortare i motionen) är att av det pris som producenten i första ledet fått så har, tills det nått kunden i Sverige, 80 % försvunnit på vägen .

Mot denna bakgrund kan man slå fast att rättvisemärkts problembeskrivning är fel, marknaden har inte misslyckats. Det pågår ingen kapplöpning mot botten – där priser dumpas och bönder får allt svårare att försörja sig. Snarare pågår ett race mot toppen där ny teknik gör produktionen billigare och produktiviteten högre. Visst är en sådan naturlig omställning tuff för många producenter, men vinsterna på lång sikt är mångdubbelt större än den tillfälliga förlusten.

Även i Sverige har t.ex. den inhemska varvsindustrin och textilindustrin försvunnit, ett mer modernt exempel är de stora omstruktureringar som pågår inom fordonsindustrin i såväl Sverige som världen.

Men visst kunde det vara på sin plats att till exempel nämna något om detta att EU-länderna dumpar bidragsunderstött överskott i tredje världen, och på så vis slår undan benen för lokal rättvis utveckling. Detta är förstås något som vi måste komma till rätta med. Frågan är väl bara om alla vill och kan ta i den frågan; för en del är ju tanken om frihandel som välståndsskapare helig, och det spelar ingen roll om det ofta inte stämmer. Kan man tänka sig att komparativa fördelar skulle kunna få betyda att de som har råd att avstå ger fan i att sabba för de som lever på marginalen?

Pass på pizzan.

Varför borgerliga partier (som borde tro på marknadsekonomi) engagerar sig i sånt här mumbojumbo är mycket märkligt.

Annars är ju sanningen att de flesta pizzerior tar mindre än 80 kronor för en pizza; en normal pizza brukar gå på mellan 40&60 och det är först om du går på special-pizzorna som du kommer upp i 80 kronor.

Sanningen är även att råvarorna för en ganska enkel pizza kostar mer än 5 kronor. För dessa 5 kronor kan du få själva degen och möjligen även tomatsåsen. Men sedan ska du ha pålägg och ost också.

Sanningen är dessutom att detta faktiskt inte har någonting med rättvis handel eller globalisering att göra. Men det är ju Modus Operandi för er rasister; att försöka få in alla diskussioner på invandring och era fördomar om invandrare.

-Som vanligt så börjas det i fel ända, börja med att utreda varför en pizza kostar ca:80:- när den kostar ca: 4-5:- att tillverka, speciellt när kassalådan “alltid” står öppen och dom använder sig av en miniräknare istället, o kvitto får man ju aldrig, det verkar pizza bagarna bytt ut mot: “tack kompis”…

Så kasta detta i papperskorgen!