“EG-rätten är inget hinder för gårdsförsäljning av vin”
DEBATT. Moderaternas alkoholpolitiske talesman, riksdagsledamoten Jan R Andersson, skriver i dag om de två avgörande artiklarna inom EG-rätten — vad gäller gårdsförsäljning av vin.
I dagarna har debatten kring vilka konsekvenser gårdsförsäljning av vin tätnat. I det sammanhanget är det därför positivt att ytterligare ljus spridits kring de två avgörande artiklarna inom EG-rätten som huvudsakligen diskuterats.
Den första frågan, om Sverige kan ha kvar systembolaget och samtidigt tillåta gårdsförsäljning, diskuteras utifrån artikel 31 i EG-rätten. EG-domstolen har i detta fall prövat om monopolet är försvarbart i den s k Franzéndomen och funnit att det svenska (och finska) monopolet är försvarbart utifrån ett folkhälsoperspektiv. Om Sverige vill införa undantag i monopolet är det helt upp till Sverige att avgöra detta. Detta har varken lagstiftning eller kommissionen några synpunkter på. Det är till och med tveksamt om artiklel 31 över huvud taget är tillämpbar när det gäller frågan om gårdsförsäljning och försäljningsmonopol eftersom det regleras nationellt.
Dock finns det vissa debattörer som ändå hävdar att artikel 31 kan vara tillämplig om försäljning av gårdsviner skulle få en sådan omfattning att man inte längre kan hävda att vår svenska modell är funktionell. Argumentet är dumt. Idag skulle man med samma argument kunna hävda att den stora oregistrerade konsumtion, omkring en tredjedel av svenskarnas konsumtion, som idag sker utanför både systembolag eller krogar skulle vara en brist i systemets funktionssätt. Ingen hävdar det. Erfarenheterna från Finland visar att efter 15 år med gårdsförsäljning omfattar denna handel omkring en promille av den totala konsumtionen. Ingen har heller hävdat att Finlands gårdsförsäljning skulle vara ett hot mot det finska alkoholmonopolet.
Den andra frågan, vilken varit aktuell i Finland, är den om gårdsförsäljning diskriminerar utländska aktörers möjlighet att saluföra produkter. För det första kan man givetvis resonera tvärtom, varför ska inte svenska vinbönder få sälja sina varor såsom alla andra vinbönder i Europa? Vidare beror givetvis tolkningen av artikel 28 i EG-rätten på hur en eventuell svensk lag utformas. Men jag kan konstatera att det numer är två år sedan kommissionen senast hade kontakt med Finland i detta ärende och att någon formell process inte inletts. Det vore svårt att tolka detta på annat sätt än att kommissionen har accepterat den nuvarande finländska lagstiftningen. Om Finland kan skapa en fungerande lagstiftning, i enlighet med EG-rätten, borde det inte vara något som hindrar Sverige att göra samma sak.
Den RUT-promemoria som nyligen offentliggjordes i ämnet är sammanfattningsvis tydlig vad gäller rättsläget. Man skriver, vad gäller EG-rättens begränsningar, att det”…torde inte finnas några hinder enligt EG-rätten för riksdagen att införa ett undantag [för gårdsförsäljning]”. Vidare säger man med anledning av artikel 28 att ”… det går naturligtvis att utforma regler så att de inte strider mot EG-rätten.”
I det uppdrag som regeringens utredare fick vad gäller gårdsförsäljning av vin i Sverige var uppdraget att, om inte EG-rättsliga hinder finns, föreslå en reglering av gårdsförsäljning. När nu den juridiska dimman börjar lätta finns det med andra ord inte mycket som talar för att regeringen snarast ska återkomma med ett förslag på hur svenska vinbönder, på samma sätt som sina europeiska kollegor, kan få verka på liknande villkor.
Jan R Andersson (M)
Riksdagsledamot Kalmar län
Alkoholpolitisk talesman
