“Miljöpartiet ser rött”
REPLIK. Centerpartiets Gustav Andersson svarar i dag på miljöpartiets replik.
Det är felaktigt att jag, som Raymond Wigg (MP) påstår, skulle ha anklagat Miljöpartiet för att vara teknikfientliga. Min kritik grundar sig på att Miljöpartiet i alltför liten grad tar hänsyn till människors egna val och behov, t. ex. av transportmedel. Jag tycker att Wiggs svar bekräftar att de skillnader jag pekar på är verkliga. Människors konsumtion och livsstil värderas av Miljöpartiet utifrån en moralisk måttstock – att åka bil är fel medan ekologisk mat, tjänstesektor, kultur och att åka buss är rätt. Min och Centerpartiets utgångspunkt är att miljöförstöring alltid är negativ, men att det är den man ska angripa, inte konsumtionen av varor eller transporter i sig.
Ett exempel som belyser skillnaderna mellan miljöliberalism och miljömoralism är frågan om flaskvatten, som jag och Raymond Wigg har bråkat om i Stockholms landstings¬fullmäktige. För Wigg är det en onödig transport av en onödig produkt. För mig är det – i likhet med läsk – en legitim konsumtionsartikel som transporteras på ett sätt som måste förändras.
Kostar det att förstöra undviker människor att förstöra. Använder vi förbud ökar istället drivkrafterna att ta sig runt dem, just för att tjäna en hacka. Många miljöekonomer anser att det effektivaste sättet att minska miljöförstöring är att förorenaren får betala lika mycket för alla utsläpp oavsett vad de kommer ifrån. Företag och medborgare får då en stark drivkraft att hitta alternativ som leder till minskade utsläpp.
Det är också den politiken som minimerar politisk detaljstyrning av människors liv. Då får vi också det miljömässigt hållbara samhälle som allra mest liknar det vi lever i idag: med spårvägar, motorleder, flyg på biobränsle, flaskvatten och såväl lokalt producerade livsmedel som livsmedel från storjordbruk på andra sidan jordklotet.
Förbifart Stockholm är ett historiskt fall framåt för denna princip. Leden, som nu dras i tunnel till största delen, kommer att finansieras av trängselavgifter vilket är ett viktigt steg mot att vägtrafiken får bära sina egna kostnader. Vad gäller bilarna som ska gå på leden har regeringen slagit fast att fossilbilarna ska vara utfasade senast 2030. Än skarpare ekonomiska styrmedel kommer säkert att användas för att nå detta mål.
Självfallet är det inte fel att satsa på kollektivtrafiken. Faktum är att Centerpartiet och Alliansen gör det också, faktiskt i betydligt större utsträckning än när det rödgröna blocket styrde. För första gången är avvägningen mellan spår- och vägsatsningar i balans i och med de spårsatsningar vi nu genomför. Det gjordes betydande väginvesteringar när Miljöpartiet var i majoritet men inte en enda meter av nya spårvägar byggdes.
Mina avgörande frågor hänger fortfarande i luften efter Raymond Wiggs svar: Hur ser ett realistiskt alternativ till Alliansens spår- och vägpaket som inte leder till trafikinfarkt ut. Och varför är Miljöpartiet emot privatbilismen och dess vägar även om den består av el- och miljöbilar?
Slutligen: Det är visserligen oppositionens privilegium att vara radikala. Men man passerar med råge anständighetens gräns när man kallar Förbifart Stockholm, där en liten bit kommer gå på ytan kring Järvafältet, för ”miljörasism”. Påfarterna finns i denna del av länet för att bättre integrera områdena i infrastrukturen och där leden går i tunnel är det för att skydda de värdefulla natur- och kulturmiljöer som både Centerpartiet och Miljöpartiet vurmar för. Raymond Wigg borde istället fråga sig hur boende i kranskommuner, i en infrastrukturmässigt tudelad region, gagnas av att bli allt mer utelåsta från jobb, kultur och rekreation genom en miljöpartistisk nolltolerans mot vägar designade för framtidens miljöbilism.
Gustav Andersson (C)
Miljölandstingsråd
Publicerad: 2009-09-14 07:33 Uppdaterad: 2009-09-14 07:34
