“Ändra namnlagen för de hotade kvinnornas skull”
DEBATT. Namnlagen måste ändras, skriver i dag riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren i en debattartikel på Politikerbloggen.
Allt fler personer utsätts för förföljelse, hot, våld eller andra trakasserier. Kvinnor misshandlas och hotas av sina män/sambor och behöver samhällets hjälp till skydd. Regering och kommuner satsar på kvinnojourer och mansjourer, och polis och socialtjänst utbildas för att bättre kunna ge det stöd en utsatt kvinna behöver. Det är bra.
Säkerhetsfrågan har dock hamnat på efterkälken. Det är inte svårt att spåra en person när man känner till födelsenummer, andra personliga uppgifter och vanor, uppgifter om släktingar och annat. Kvinnorna tvingas leva under ständig rädsla för nya angrepp och försöker på olika sätt gömma sig för gärningsmannen. De skyddsåtgärder som samhället erbjuder för att dölja identiteten är vanligtvis sekretessmarkering hos myndigheter, kvarskrivning på den gamla orten när man flyttar och fingerade personuppgifter.
Endast då hotbilden är extrem tillåter samhället att kvinnan gömmer sig bakom en ny identitet. En förutsättning är också att kvarskrivningsskyddet inte fungerat så att t ex boendeadressen flera gånger blivit röjd. Fingerade personuppgifter ansöker man om hos patent- och registreringsverket som följer namnlagen.
Namnlagen anger tydligt att det vid fingerat namn gäller ett namn som är nytt, och därigenom blir den hotades efternamn unikt. Om det finns särskilda skäl kan en hotad kvinna ansöka om att ta sin mors eller fars förnamn med ändelsen -dotter. I övrigt kan byte till ett efternamn som någon annan redan bär ske endast om det finns ”synnerliga skäl” som i varje enskilt fall prövas av PRV’s jurist.
Vi anser att när hotet är så allvarligt att namnbyte krävs borde det med automatik vara möjligt att även få välja fritt bland de vanligaste efternamnen. Skyddsbehovet talar för att detta bör göras till huvudregel för hotade kvinnor eftersom alternativet med ändelsen –dotter ofta ger ett lika spårbart efternamn då föräldrarnas förnamn som regel är känt av den tidigare maken/sambon.
Med ett sådant tillägg i namnlagen skulle många kvinnors säkerhet öka då blir det svårare att spåra henne, namnet väcker inte uppmärksamhet. Den hotade kan enklare försvinna i mängden av exempelvis Andersson eller Johansson istället för att bära ett efternamn som man är ensam om i hela landet. Våra tio vanligaste namn är namn som har sådan omfattning att det inte går att härleda till en särskild släkt, och ingen torde därför ha något emot en sådan reform som ökar tryggheten för den som lever under hot. Vi kräver att regeringen tar tag i denna fråga som en fortsättning på den satsning man gjort på att stärka insatserna för utsatta kvinnor.
Det är få personer som får fingerade personuppgifter i vårt land. Det är heller ingenting att sträva efter då det medför att vardagen och myndighetskontakterna blir krångligare. Har man barn blir det också besvär för dem. Men tryggheten kan öka med ett ”vanligt” namn. Den lilla ändring i namnlagen som vi föreslår kan ge utsatta kvinnor chansen till ett normalare och värdigare liv.
Chatrine Pålsson Ahlgren (kd)
Riksdagsledamot i socialutskottet
Publicerad: 2009-09-08 14:00 Uppdaterad: 2009-09-08 11:08
