DEBATT: “Jag lämnade sossarna för Piratpartiet”
Foto: Patric Müller, Montage: Politikerbloggen.se
DEBATT. Piratpartisten Mika Sjöman, 29, skriver i dag på Politikerbloggen om varför han lämnade socialdemokraterna för det nya partiet.
Har det gamla har alltid svårt att förstå det nya? Många tyckare är det nu som beklagar sig över Piratpartiets framgångar i opinionsundersökningarna. Oförståligt, svårförklarligt – så beskriver bland annat Aftonbladets Lena Melin i sin artikel Piratpartiets uppmätta väljarstöd på nära 7 procent nyligen. Tydligen skall Piratpartiet låta andra besluta i 98 av 100 frågor. Rentav kanske vi pirater skiter i de andra frågorna?
Så är det dock inte. När vi startade Piratpartiet såg vi med förskräckelse på hur Feministiskt Initiativ (FI) slets itu med en vulkans explosiva kraft. Också i vårt då nya piratparti fanns krafter som ville driva frågor åt håll som hade en explosivt splittrande karraktär. Efter att ha diskuterat med Rickard Falkvinge i Stockholm under de första hektiska dagarna 2006 valde vi att gå en ny väg. Jag studerade då statsvetenskap och hade precis läst alla svenska partiers partiprogram och valde att istället skriva ett kortare principprogram som partiet med några förändringar sedan antog.
Vi är nya. Vi skrämmer de etablerade – därför att vi omformulerar hur politken kan se ut både som organisation och de frågor vi driver. De gamla svenska partierna sitter fast i sina höger-vänsterblock, med stela partiorganisationer från andra sidan seklet. De förklarar Sveriges framtid främst genom olika syn på fördelningspolitik. Vi ville tillföra en utbrytning byggd på den framväxta digitala nya världen där vi lever idag.
Detta därför att inget av blocken tog det vi såg som grundläggande medborgarrätts och kulturfrågor på allvar. Liberalerna hade glömt bort liberalismen, Sossarna hade med Thomas Bodström kastat IB-affären i glömska och Moderaterna hade inga problem med att kasta frihetsfrågorna i soptunnan så länge de fick sätta ännu en brottsling i fängelse. Övervakning för säkerhet var och är fortsatt deras mantra. Upphovsrättslobbyn har hurrat och firat med champange.
Vi kom samtliga från olika politiska läger – och hade frustrerade insett att de vägarna var stängda för påverkan. Vi var tvungna att bygga nytt – börja om innan det var försent. Bygga ett friare, bättre Sverige där vi tog medborgarrätts- och kulturfrågorna in i den digitala världen på allvar. På riktigt.
Vi var tvungna att enas – och lägga det andra åt sidan. Att göra det ett parti skall göra – ta parti och vara tydliga inför väljarna vad vi står för men samtidigt visa våra begränsningar. Vi övervägde att göra som Miljöpartiet gjorde, d.v.s att ha en hjärteområde och sedan gemensamt rösta igenom olika frågor för att få ett brett partiprogram att presentera för våra väljare. Den tanken förkastade vi som oärligt röstfiske och vi hade gått från spjutspetsparti till flumparti som medborgarna inte kunnat urskilja. Eller värre – placerat oss på höger-vänsterskalan. En placering ett parti som diskuterar immaterialfrågor inte går att lägga in i.
Detta irriterar proffstyckarna samt andra våra ledande motståndare till vansinne.
I demokratins kärna ligger att stora gruppers önskemål skall kunna representeras och komma till tals. De gamla partierna fyller sin funktion i de frågor de driver men piratpartiet behövs där de andra partierna saknar förklaringsmodeller för denna nya värld vi lever i idag. Kritikerna har därför fel när hon säger att vi är ett enfrågeparti, något nästan alla ledande tidningars proffstyckare på senare tid har påstått. Oförståligt – då det räcker med att surfa in på Piratpartiets framsida. Men det förvirrar definitivt medborgarna som läser dessa uppenbara felaktigheter.
Vi har tre områden – inte frågor vi fokuserar på; fri kultur, fri kunskap och skyddat privatliv. Inom de områdena finns tusentals specifika frågor vi kommer driva i Europaparlamentet, och våra parlamentariker kommer att ha mer än fullt upp. Att inte dessa politiska kommentatorer förstått att vi lägger ett perspektiv över frågor, likt kristdemokraterna eller miljöpartiet förvånar mig.
De gamla partierna har misslyckas fundamentalt med sina idiologier att förklara den nya immateriella ekonomin och kunskaps samt kultursamhället som växt fram de senaste åren. Detta därför att de försöker förklara utvecklingen med de materiella förklaringsmodeller som växte fram under industrialismen. Recepten på lösningar blir därför oetiskt beska, felaktiga för symptomen och har krävt tokiga ingrepp i ekonomin. Allt för att försvara någon form av inkomstförsäkring ingen av försvararna av dagens upphovsrätt lyckats riktigt reda ut. Lagförslag som i sin tur har krävt att medborgarrättigheter fått läggas åt sidan.
Piratpartiet representerar kanske något man skulle kunna kalla för den nya tidens frihetliga liberalism? Samtidigt som vi inte är nyliberala då vi inte tar ställning i fördelningspolitiska frågor. Därför samlar vi tänkare från alla läger och sätter upp visioner om en friare värld där ekonomins utveckling för att gynna medborgarna inte kommer i kläm med medborgarnas friheter.
Jag var tidigare socialdemokrat – idag pirat. Två olika politiska världar som för mig, och för så många andra i piratpartiet och medborgare är förenliga därför att de kompletterar varandra. Medborgarrättsfrågorna går dock före fördelningspolitik när jag nu tvingas välja.
MIKA SJÖMAN
Piratpartiet
Publicerad: 2009-06-07 08:34 Uppdaterad: 2009-06-07 08:34
