DEBATT: “Det hade räckt att trolla bort fem år, Ulvskog!”

Foto: Privat, Montage: Politikerbloggen.se
DEBATT. PR-konsulten Niclas Lövkvist skriver i dag på Politikerbloggen om styling inom politiken — apropå gårdagens artikel om Marita Ulvskogs förvandling på bilderna i kampanjmaterialet.
Socialdemokraternas toppkandidat till EU-valet har mirakulöst blivit av med sina bekymmersrynkor. Det påstås att Marita Ulvskog har blivit, typ, 25 år yngre på vårens valaffischer.
Det här har upprört en del folk. De anser att det är förskräckligt att kandidaterna inte kan ”se ut som de gör i verkligheten”.
Säger man så har man kanske inte förstått att ingen ser ut som de gör ”i verkligheten” – inte i TV, inte på affischer eller i tidningsannonser.
Det finns inte en fotomodell som ställer sig framför en kamera utan rejält med smink och i den trygga vetskapen om att små fel och brister kommer att trollas bort med hjälp av fotografens bäste vän, Mr Photoshop.
Men ska det verkligen vara så även i politiken? Borde inte våra folkvalda sälja sig på budskap och trovärdighet, snarare än välskruvade lockar och förföriska ögonfransar?
Det är faktiskt just vad de gör. I Sverige har vi till exempel en statsminister som saknar den egenskap som kanske är viktigast för att bli vald till president (eller bli nyhetsankare) i USA. Hår, alltså.
Och inte tycker vi att Fredrik Reinfeldt är mindre trovärdig, framgångsrik och valbar för det. Eller? Känns snarare äkta och folkligt.
Men Fredrik Reinfeldt har vittnat om hur han kämpade bort ett antal trivselviktskilon inför det senaste riksdagsvalet. Är inte även det styling? Borde han inte ha ställt sig i det skoningslösa TV-studioljuset och tillåtit oss alla att under partiledardebatterna reflektera över hur det putar över byxlinningen?
Nej, det borde han naturligtvis inte. Här i ligger behovet av ”styling” av politiker med ambitionen att nå fram med sina budskap och få oss att lyssna, snarare än att låta blicken granska födelsemärken eller fula blusar.
Ingenting bör få förstöra möjligheten att kommunicera de uttalade eller underförstådda budskapen. En riktigt ful slips kan sabotera insatsen i en TV-debatt och göra det möjligt för kvällspressen att välja att vinkla på slipsen snarare än det pigga utspelet om, säg, barnomsorgen.
På samma sätt kan en snygg kavaj göra det möjligt att bli en ”leijonkung”. Lars Leijonborgs framgång i valet 2002 berodde förstås inte bara på modernare kläder, men Camilla Thulins råd om färg och snitt gav nog ett par procentenheter.
Så nu gör snart sagt alla likadant. Kampen on de där procentenheterna är skoningslös och kräver att alla vapen i PR-arsenalen används.
Man kan kanske lite fördomsfullt tycka att som vänsterpartist borde Lars Ohly hålla sig långt borta från skönhetssalonger och stylister. Men även han har nyligen tagit bort ett hinder på vägen mot att kunna leverera sina budskap utan störande moment. I vintras fixade han till en liten sak i pannan som han själv beskrev som ”ett litet horn”. Jag förstår verkligen att Vänsterpartiets ledare inte vill stå i TV och tänka ”alla tittar på mitt horn i pannan”.
Men varför stylades Marita Ulvskog så till den grad att bilderna har blivit ämne för både den här krönikan, TV-debatter och ett antal nyhetsartiklar?
Jag tror det är en fråga om lite bristande hantverk. Någon borde ha sagt att det räcker med att trolla bort, låt oss säga, de fem år som hon har varit socialdemokratisk partisekreterare. Det hade säkert räckt mer än väl.
NICLAS LÖVKVIST
PR-konsult och vd för Agency




















