DEBATT: “Hur kan en cancerframkallande produkt rekommenderas av politiker?”
DEBATT. Moderate riksdagsledamoten Hans Rothenberg (m) skrev tidigare i dag i en debattartikel på Politikerbloggen att snuset borde släppas fritt i Europa. Nu får han svar på tal av psykologen Barbro Holm Ivarsson som kallar snus “en cancerframkallande produkt”.
Hur kan en cancerframkallande produkt rekommenderas av en politiker som ett hälsosammare alternativ till någonting? Det finns ofarliga och effektiva metoder som kan hjälpa människor att sluta röka som idag inte erbjuds befolkningen systematiskt och i någon nämnvärd skala. Snus är ingen evidensbaserad rökavvänjningsmetod! Den som går över till snus kommer bara att behålla och kanske förstärka sitt nikotinberoende. Nikotin är extremt beroendeframkallande.
I de internationella klassifikationssystemen för sjukdomar DSM och ICD klassas nikotinberoendet som en psykisk störning orsakad av att en kemisk så kallad psykoaktiv substans sätter hjärnans belöningssystem ur balans. Det innebär att man måste tillföra substansen (nikotinet) kontinuerligt för att vara i balans och fungera optimalt i arbets- och privatliv; alltså för att vara i samma psykiska och fysiska balans som andra människor är ändå. Uteblir nikotintillförseln får man abstinenssymtom med koncentrationssvårigheter, humörsvängningar och oro som framträdande drag. Det finns idag 800 000 dagligsnusare. Nästan hälften vill sluta och var tredje vill ha hjälp med det. De viktigaste skälen är oro för hälsan och att det är obehagligt att känna sig så beroende.
Av de 900 000 dagligrökare vi har vill 70-85 procent sluta, och var tredje vill ha hjälp. I fängelserna har exempelvis 350 interner slutat sedan man för ca 1½ år sedan införde rökfria inomhusmiljöer och erbjöd alla hjälp att sluta röka. Flera undersökningar har visat att landstingen hjälper till dåligt, trots att de evidensbaserade metoder som finns är bevisat både billiga, effektiva och ofarliga (KBT-inriktade samtal+ läkemedel max 3 månader varav flera ingår i sjukvårdsförmånssystemet).
Enligt lag är det vårdcentralernas uppgift att arbeta preventivt. Ändå är inget enda landsting nöjt med nivån på sin tobaksavvänjning. WHO rekommenderar att alla länder undersöker möjligheterna att avsätta en del av tobaksskatten till tobakspreventivt arbete. Tobaksskatten förväntas år 2009 ge intäkter på nästan 11 miljarder kr. Varför inte anslå en liten del av dessa medel för att täcka behovet av tobaksprevention? En procent av tobaksskatten skulle ge 110 miljoner kr till det tobakspreventiva arbetet. Om man avsatte den summan årligen skulle vi kunna sannolikt lösa problemet, om man samtidigt kompletterar med begränsande lagstiftning (som att gömma tobak under disk), en effektiv tillsyn (till och med lärare röker på skolgårdar) och höjning av priserna.
Den som säger att man måste använda snus för att sluta röka tar på sig ett stort ansvar. Budskapet till rökarna är ju att det inte går att sluta utan snus. Men de allra flesta både kan och gör just det, både i Sverige andra västländer som just nu kraftigt minskar sin rökning. Men de som tror på detta fastnar i snuset och sedan får använda många år till att försöka ta sig ur snusberoendet.
Det allra allvarligaste är ändå att en politiker fullkomligt struntar i att Sverige år 2005 ratificerade WHO:s Ramkonvention om tobakskontroll. WHO vill stimulera alla världens länder att minska och så småningom stoppa alla former av tobak. I strid med en ratificerad WHO-konvention vill några av Sveriges politiker försöka tvinga andra Europeiska länder att införa en ny giftig, cancerframkallande och beroendeframkallande produkt som de inte vill ha, med det uttalade syftet att gynna en svensk tobaksindustri! Det är skrämmande att vi har politiker som inte sätter sig in alla aspekter av frågan innan de tar ställning.
BARBRO HOLM IVARSSON
Leg psykolog, ordförande i Psykologer och Socionomer mot Tobak
Publicerad: 2009-05-12 14:00 Uppdaterad: 2009-05-13 14:19
