DEBATT: “Låt mig som vuxen människa avgöra om jag vill älska med eller utan ersättning”
Foto: Privat/Scanpix/Montage: Politikerbloggen.se
DEBATT. Debatten om sexköpslagen har i en vecka rasat på Politikerbloggen. I dag skriver en prostituerad kvinna från Östergötland om hur det är att sälja sex. Hon uppmanar alla politiker att läsa.
Jag vill gärna göra ett litet inlägg här angående debatten om sexköpslagens vara eller inte vara. Orsaken till beslutet att vilja medverka här är, dels att politikerbloggen är välbesökt och når ut till många, men största skälet är att det fattas röster i debatten. Min röst, mina åsikter och min verklighet finns annars sedan flera år att ta del av på nätet via mina bloggar. Trots vår justitieministers uppmaning i riksdagen, att inte lyssna på oss som det berör, gör jag ändå ett försök här.
Jag är en helt vanlig ensamstående kvinna, med högre utbildning och ett intressant arbete. Som ett komplement till mitt arbete, säljer jag olika tjänster där bla sex kan ingå, om det avtalas så. Jag tror inte att jag är särskilt anonym egentligen, men väljer ändå att skriva under synonym. Det här vet jag kan störa vissa av förespråkarna för lagen. Man ska kunna stå för den man är, annars är man inte trovärdig. Tyvärr verkar inte alla som strider och debatterar för att vi ska ha en sexköpslag, vara helt insatta i frågan de kämpar så för. Jag är för gammal för att bry mig om vad folk tycker och mina barn vet vad jag gör. Men jag är ännu inte beredd att bli bostadslös och sälla mig till de hemlösa, även om det säkert vore en upplevelse i sig. Med den utformning som lagen har idag, gör sig hyresvärdar till sexsäljare skyldiga till koppleri. Alltså är lagen i det avseendet ingen hjälp för oss. I Norge får polisen extra resurser för att verkligen kunna visa upp ett bra resultat utav lagen som gick i kraft där vid nyår. Ett sätt är bla att utgöra sig vara en kund, men när de fått eskortens adress kontaktar de dennes hyresvärd, med vräkning som följd.
Några Kristdemokratiska kvinnor säger här i debatten att “bilden av den lyckliga horan måste nyanseras.” Det har jag tyckt hela tiden, liksom att hela debatten måste ske på ett nyanserat sätt. Tyvärr visar det sig, när jag läser deras artikel, att deras syn på att nyansera mig med flera, innebär ännu mer stigmatisering och lögner. Dels är begreppet lyckliga horan ett väldigt tokigt uttryck. Bara det är en stigmatisering i sig. Är alla kristdemokrater alltid lyckliga? Alla läkare? Alla brevbärare? Vem är hora? Man vill gärna framföra att sexköpslagen ska vara normaliserande. Att då använda ordet hora i debatten, anser jag vara att signalera till barn, ungdomar,vuxna, att det är okej att använda det ordet. Lögn, därför att om de som påstår att ingen säljer sex frivilligt, gjorde sig besväret att ta reda på hur det föreligger, skulle de hitta kanske fler än de som gör det ofrivilligt.
Om en avkriminalisering någon gång blir verklighet, vilket jag önskar, så betyder inte det att stigmatiseringen utav oss upphör över en natt. Men det skulle i en förlängning kunna öppna upp möjligheter som i en ytterligare förlängning kanske kunde få färre att ta steget att sälja sex och därmed färre som ev mår dåligt av det. Att som nu tabubelägga, sopa problemen under mattan och inte våga erkänna att det finns både män och kvinnor som frivilligt valt att bejaka sitt sexliv och förstärka sin ekonomi genom möten med kända och okända, hjälper varken säljare eller köpare. En avkriminalisering skulle få till följd att man kunde prata öppet om de problem som prostitution kan leda till. Man skulle kunna informera i skolan (högstadiet) på ett sakligt sätt och kanhända få unga killar och tjejer att avstå något som de kanske innerst inne inte vill. Det de vill är snabba, lätta pengar. Att göra som de flesta förespråkarna till lagen endast prata om kvinnliga sexsäljare, är också lite tokigt. Undersökningar bla i Göteborg visar att andelen killar som säljer sex är större än andelen tjejer.
Kontentan av det jag vill säga är, att jag inte kan finna något argument som främjar ett bevarande av nuvarande sexköpslag. Tvärtom, är den en kränkning mot de mänskliga rättigheterna. Mot mina rättigheter. Låt mig som vuxen människa, själv avgöra om jag vill älska med eller utan ersättning.
Jag stöder således en avkriminalisering av sexköp. Viktigt i sammanhanget har jag förstått av debatterna som varit, är att poängtera att trafficking naturligtvis ska stävjas och satsas resurser på. Men som väl de flesta vet, är det bara en bråkdel av all trafficking som leder till påtvingad prostitution sk sextrafficking och för det har vi andra lagar, liksom för våldtäkt, kränkningar mm. Den mesta traffickingen hittar vi i byggbranschen och inom städ och restaurangbranschen.
Kanske är det också på sin plats att tala om att jag inte har haft vare sig i min barndom eller i mitt vuxna liv, några traumatiska upplevelser av något slag. Jag har aldrig använt droger, är även väldigt sparsam med användande av huvudvärkstabletter. Jag är vad många skulle säga, en naturmänniska, som tar avstånd från det mesta som inte är naturligt för människan, förutom lite rödvin då och då. Men jag har växt upp med ett öppet förhållningssätt till min kropp, mina föräldrars kropp, mitt kön, min tillfredsställelse, min onani. Ingenting har någonsin varit tabu. Och jag vet, att jag inte är ensam om att frivilligt ha valt att få min sexuella njutning och tillfredställelse genom att ta betalt och därigenom samtidigt få förmånen att dela med mig och ge en medmänniska harmoni och välbefinnande. Det måste få vara varje individs egna rätt om de vill betala/ta betalt för massage, fotvård, samtal, umgänge, sexuella aktiviteter mm så länge det sker på bådas egna premisser och båda mår bra av det.
“GRETA GARBO”
Glädjeflicka
Publicerad: 2009-05-11 06:00 Uppdaterad: 2009-05-10 17:53
