Annika Eriksson i internt brev: “Därför lämnade jag Junilistan”

Det är svårt att anklaga ett parti för att vara toppstyrt, när det inte består av något annat än en topp. Klart det inte tas några beslut underifrån när medlemmarna endast är avhoppande högre veteraner från andra partier.

Tar man in sossar och därmed deras maktfullkoomliga beteende in i i sitt parti så får man väl skylla sig själv?

Inte direkt förvånande. Tror inte på idén om tvärpolitiska partier och just Junilistan har väldigt starka kopplingar på personsidan till socialdemokraterna, självklart accepterar inte Wibe att behöva dela toppen och därtill med en yngre kvinna med annan ideologisk bakgrund.
Junilistan har inte märkts av under mandatperioden, satsningen på riksdagen blev en flopp och det bästa man kunde göra vore att lägga ner verksamheten. Sverige behöver seriösa politiker i Bryssel och inte missnöjespartier med äldre herrar som gör allt för att få synas i media.

Bästa Annika Eriksson, jag upprörs av dina anklagelser mot K G Svensson. Det är för mig otänkbart att K G Svensson skulle göra något oetiskt eller, som här antyds, regelvidrigt. K G Svensson är en hedersman med visserligen många uppdrag men långt ifrån någon spindel i nätet. Det krävs tung dokumentation för att Dina synpunkter, Annika Eriksson, skall äga någon som helst bärighet. Rolf Ericsson (m).

Rolf Ericsson 2009-01-31 12:12
Är Du helt ovetande om att politik är ett av de smutsigaste hantverk som finns, fyllt av intriger och taskspeleri?
Redige kvinnor och män som kan axla politikerroller är tydligen en bristvara, partistrategerna styr och ställer och placerar delegater i en intern förtjänstordning som inte är till gagn för väljarkåren.
Så länge vi inte har en författningsdomstol som kan utkräva ansvar av våra politiker utan endast nationalscenen för stå-up-komik, KU, så får vi ha det såhär.

I provvalet kom Annika på plats sju, och valberedning och resten av styrelsen ville också sätta henne på den platsen på EU-vallistan. Men hon hade väl iskallt räknat med andraplatsen när hon med en rösts övervikt blev vlad som delad ordförande/partiledare på partiets årsmöte förra året.

Det är uppenbart att hon blev arg/missnöjd med denna placering, alltså ingen chans till ett glassigt jobb i Bryssel.

Hon kvoterades in som ung kvinna i partitoppen, men när hon fick chansen att debattera om EU-grundlagen offentligt (bl.a. i TV) gjorde hon bort sig!

Bra att hon stack, men det hon nu gör är på gränsen till förtal.

Annika Eriksson verkar sakna självinsikt. Det räcker inte att ha titeln partiledare. Det gäller både att kunna och att ha en vilja att leda partiet. Det är därför beklämmande att den första radiointervjun som Annika gav, var efter att hon blivit vald till partiledare i juli 2008. Den andra intervjun hördes dagen innan Junilistans styrelse skulle fatta beslut om EU-valsedeln. Under sex månader däremellan var Annika Eriksson tyst. Inga utspel, inga debattartiklar, ingenting.

Annika lyckades, som första partiledare i världshistorien, vara med i ett debattprogram i tv och inte yttra en stavelse. Det var hennes egen oförmåga som politiker som gjorde att ingen ville ha henne i toppen av listan och ingenting annat. Ärekränkning av tidigare kollegor hör inte hemma i ett civiliserat samhälle.

Jag kan försäkra att vi i Junilistan fortfarande brinner för demokratin.

Bra skrivet Hans, lycka till!

Jag kan för övrigt rekommendera Nils Lundgrens (jl) debattartikel om euron i GP Debatt idag (3/2), det är en totalsågning av den icke pålästa JA-sidans så kallade argument.

Att hoppa av som “partiledare” var och är kanske inte det allra lättaste beslutet. Men kanske ett riktigt val, inte så lätt att kanske kämpa med näbbar och klor, bland alla männen som redan är “kända” som etablerade politiker.

Alla måste vi någon gång börja, men kanske inte som “partiledare”…utan gå en lite mer långsam väg för att nå målet, ungefär som när vi börjar skolan..studenten är ju målet, och då har vi fått “lära” oss alla läxor.

Då kan vi framträda med erfarenhet, kunskaper, och är redo för att ta plats i samhället och ett engagemang som heter duga. Att ge sig in i politiken, är bland det tuffaste som finns, man måste kunna ta för sig och slåss för det man tror på.Debatera , skrika stampa, visa att jag finns.

Det är intressant att bevittna den nivå som dagens Junilista har sänkt sig till. Som replik på Annika Erikssons brev där det är tydligt att Junilistans arbete präglas av allt annat än demokrati, svarar Hans Nilsson — vad jag förstår densamme som finns på plats 14 på “den nya Junilistan — med rena personangrepp. Jag kan också konstatera att ingen från Junilistan har dementerat uppgifterna i Annika Erikssons brev. Sören Wibe verkar imitera Bosse Ringholms tradiga uttröttningsmetodik — “hela styrelsen står…”.

Det är inte svårt att inse att Annika Erikssons brev rymmer en god portion fakta, fakta som ingen vågar dementera offentligt. Lusigt nog finns inte ens nyheten om Annika Erikssons avgång med på Junilistans hemsidas “Nyheter”. Gäller att lägga locket på så mycket det går när sådana här allvarliga missförhållanden uppdagas, förstås.

Jag som en gång röstade på Junilistan kan bara säga en enda sak:
Det kommer inte hända igen!

Göteborgar´n:
Att partiet inte säger något kan ju bero på att Annika kanske begått förtal och andra ogentligheter (som att skicka brevet till sympatisörer när hon lämnat rörelsen, detta kan t.ex. strida mot PUL).

Sedan kan du ju försöka hitta några politiska uttalanden som hon gjorde mellan det att hon valdes tills hon “slutade”. Hon satt ju bl.a. i SVT Debatt (om Lissabonfördraget) och öppnade inte munnen en enda gång (försökte inte ens).

av alla kommentarer måste jag beundra alla som har bra eller dåliga åsikter …för eller emot…men vem anställer någon som inte gör något?
Oavsett vad vi gör i våra olika yrken så måste man prestera
och som vi sett så har det inte skett några större mirakel eller något annat av denna kvinna.
Maan kan inte vara tyst i halvår för att sedan komma tillbaks

“för att sänka sina partikamrater”.

Vi har alla ett människovärde, och i en demokrati så sänker man inte..ens sina kollegor, eller någon annan.
Man avgår med flaggan i topp.