“Problemet stavas ockupation”
Foto: Ulf Palm/Scanpix
REPLIK. Alliansförbundens okritiska stöd för Israel säger något om deras syn på människovärde, skriver Ung vänsters ordförande Ida Gabrielsson i en replik till Magnus Andersson.
Angreppen mot Gaza har fördömts av omvärlden. Israels kollektiva bestraffning, förbjudna vapen mot civilbefolkning och attacker på FN-byggnader och biståndsprojekt, finansierade av bl a Svenska kyrkan och Diakonia, har väckt stor vrede. Samtliga är krigsbrott som fördömts av FN och som är under utredning.
Magnus Andersson gör ett halvhjärtat försök att positionera sig på åskådarplats inför den mänskliga tragedin i Gaza men hans ignorans leder till att han istället ägnar sig åt ett försvar av Israels brott.
Det finns en rad faktafel i Anderssons artikel. Han skriver att vapenvilan bröts av Hamas den 16 december. Den f.d. amerikanska presidenten och fredspristagaren Jimmy Carter har bekräftat att vapenvilan bröts av Israel redan den 9 november (Washington Post, 20090108). Israel uppfyllde heller aldrig vapenvilans villkor.
Blockaden av Gaza, som stärktes efter Hamas vunnit ett demokratiskt val 2006, fortsatte under hela vapenvilan. Anderssons påstående att Israel skulle ha lämnat Gaza är därmed felaktigt.
Att Hamas inte erkänner Israel har tagits som intäkt för Israels invasion. Faktum är att Hamas har erkänt Israel, senast när man 2006 ställde sig bakom en palestinsk statsbildning baserad på Gaza, Västbanken och östra Jerusalem (Guardian, 20060622).
Konflikten har aldrig handlat om Israels rätt att existera. Israel existerar. Det är en realitet för 1,5 miljoner Gazabor som hölls instängda medan de israeliska bomberna föll. Frågan som måste ställas är om palestinierna har rätt att existera. Nyhetsbyrån AFP rapporterar om graffiti som israeliska armén lämnat efter sig i Gaza. “Die you all”, “Death to Arabs” och “Arabs must die” är slagord som möter återvändande Gazabor.
Attackerna som krävde över 1 300 döda och 6 000 skadade visar att det är Israel som inte respekterar palestiniernas rätt att existera.
Konflikten är inget krig mellan två jämbördiga parter. Israel, världens fjärde största militärmakt, ockuperar ett folk som berövats all värdighet. Gaza är under blockad. Bristen på mediciner, vatten och bränsle är akut. Mer än hälften av barnen är beroende av mathjälp för att överleva. UNICEF rapporterar att vart tredje offer i Gaza var ett barn.
Den israeliska muren skär djupt in i palestinska områden på Västbanken. Den införlivar 55 % procent av Västbanken, med bördig jordbruksmark och vattenresurser, med Israel. Hittills har 12 000 hektar palestinsk mark konfiskerats och 72 200 palestinier på “fel” sida av muren förlorar sin mark. Den olagliga bosättarpolitiken är en koloniseringsprocess som syftar till att skapa Israels framtida gränser.
I sitt försvarstal frågar Magnus Andersson hur vi skulle agera om “Israel skickade tillbaka raketer och självmordsbombare som inte palestinierna kunde skydda sig mot?” Frågan är anmärkningsvärd. Israel har aldrig behövt självmordbombare. Landet är inte under blockad, regeringsföreträdare är inte fängslade av en ockupant och befolkningen har inte bestraffats för att de valde fel i ett demokratiskt val.
Däremot har Israel, med stöd från USA, en avancerad vapenarsenal som otaliga gånger satts in mot den allt mer desperata palestinska civilbefolkningen. Bilderna från Gaza, av söndersmulade bostadskvarter, raketer från F16-plan och brända, lemlästade kroppar talar sitt tydliga språk.
Israel har återigen visat att det inte vill ha fred. Bosättningarna expanderar, muren på Västbanken förlängs och övergreppen fortsätter. Freden är långt borta men nödvändig. En grundläggande förutsättning är att ockupationen upphör. Därför måste Israel utsättas för ekonomiska och politiska sanktioner. EU:s handelsavtal med Israel som berör försvars- och säkerhetspolitisk måste upphävas. Israel måste släppa in internationella observatörer och journalister så att förstörelsen i Gaza kan dokumenteras och FN måste fortsätta utreda israeliska krigsbrott.
Hundratusentals människor har under den senaste månaden visat sin avsky mot de israeliska attackerna. Vi har manifesterat vårt stöd till det palestinska folket och försvarat deras rätt till ett värdigt liv och ett eget land. Vi har inte försvarat Hamas utan vi har försvarat människovärdet genom att fördöma Israels bombningar av civila.
Samtidigt har alliansregeringen och dess ungdomsgrupper stått ensamma i sitt okritiska stöd till den israeliska armén. Vissa har till och med ordnat manifestationer och stödgalor. Det säger en hel del om Anderssons och hans allianskollegors definition av människovärde.
IDA GABRIELSSON
Förbundsordförande Ung Vänster
