Maria Ferm: “Anders Alkewall är en förebild — till skillnad från övriga Vellingepolitiker”
Jag är uppväxt i den enda kommunen i Skåne där inte sverigedemokraterna är invalda i kommunfullmäktige. De har inget behov av ett officiellt politiskt inflytande eftersom moderaterna i kommunen sedan länge driver deras kärnfrågor i precis den riktning sverigedemokraterna önskar.
Kommunen är en av Sveriges rikaste, men tar ändå inte, i en tid fylld av väpnade konflikter och repressiva diktaturer, emot en enda flykting. Kanske är det med Vellinge i blicken som Fredrik Reinfeldt lägger fram ”integrationsförslag” som ligger så nära sverigedemokraternas politik att skiljelinjer mellan partiernas flyktingpolitik allt mer tycks suddas ut? Om det är så, bör Fredrik Reinfeldt vara medveten om att det stöd som moderaterna i Vellinge besitter, har vunnits till priset av ett öppet, solidariskt och humant samhällsklimat.
I dagarna avgick Anders Alkewall, kristdemokratisk fritidspolitiker i Vellinge, efter år av hot och trakasserier för att ha förslagit en utredning i syfte att kunna ta emot 2-3 ensamkommande barn. Över alla politiska och ideologiska skiljelinjer ser jag Alkewall som en förebild som till skillnad från övriga vellingepolitiker vågat, och varit villig, att arbeta för en flyktingpolitik värd namnet. Alkewall avgår med hedern i behåll.
Det är i Sverige idag tyvärr inget uppseendeväckande att politiker hotas, särskilt när de arbetar med frågor som gäller flyktingpolitik, och ofta är det sverigedemokrater som utsätts för hot. Min uppfattning är att läget är särskilt oroväckande i Vellinge. Alla som överhuvudtaget yttrar något positivt om flyktingar blir hotade, en situation och ett debattklimat som man knappast kan finnas någon annanstans i Sverige.
Både kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman (m) och partikamraten Fredrik Reinfeldt har försökt förminska det till någon allmän företeelse, och inte specifikt för Vellinge. Men tro mig, fördomarna och flyktinghatet är betydligt större och djupare i Vellinge kommun än i resten av Sverige.
Den apartheid som finns mellan Vellinge och grannkommunen Malmö är såklart en bidragande orsak till att fördomarna frodas. När man inte möts utan bara ser varandra på håll ökar rädslan för det främmande. När man aldrig träffas utan bara läser om varandra i tidningarna så ökar ignoransen.
Men självklart gäller det inte alla.
Vid jul förra året ställde jag mig utanför en av Vellinge kommuns livsmedelsaffärer och började samla in namn för att kommunen skulle ta emot flyktingar. Droppen som fick bägaren att rinna över för mig var när kommunen i december 2007 än en gång sade nej till flyktingmottagande. Jag kunde inte förstå hur vellingemoderaterna, år efter år, sade nej till medmänsklighet och nej till humanitet.
Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men namninsamlingen fick ett väldigt positivt genomslag. Till slut fick jag ihop 227 namnunderskrifter för flyktingmottagande, ca var tredje person som passerade mig skrev på, och överlämnade denna till en ointresserad Lars-Ingvar Ljungman.
Uppenbarligen finns det en opinion för flyktingmottagande i Vellinge kommun, tyvärr är det inte de som syns eller hörs. Men varenda gång jag misströstar tänker jag på de människor som läste om namninsamlingen för flyktingar i tidningar och åkte från olika delar av kommunen bara för att få skriva på.
Jag tänker på de människor som utbrast ”Äntligen! Jag som har skämts så mycket över att en rik kommun som Vellinge inte kan sträcka ut handen och hjälpa människor som flytt”. Det är dessa människors ställningstagande och stöd som stärker och ger hopp i kampen för ett Sverige som står upp för mänskliga rättigheter och driver en asylpolitik där öppenhet inför, och solidaritet med, utsatta från väldens konflikthärdar och katastrofer är en självklarhet.
Nu när de främlingsfientliga vindarna blåser som hårdast är det som viktigast att vi alla vågar stå upp och ta avstånd från krav på en politik som vänder ryggen åt de människor som är mest utsatta, som tagit sig ifrån de mest fruktansvärda förhållanden och som förtjänar en bra start i Sverige.
MARIA FERM
Språkrör Grön Ungdom
Foto: Fredrik Hjerling
Publicerad: 2008-12-04 22:01 Uppdaterad: 2009-04-29 21:32
