Ungdomsorganisationer: “Skolan måste främja meningsutbyte”
Skolan ska rusta Sveriges unga med kunskap för framtiden, men också fungera som en social arena där de kan formas socialt och politiskt i umgänget med vänner och lärare. Kring skolan bör hela det övriga samhället kretsa. Olika samhällssektorer, inte minst politiken, kan bidra med en stor variation av komplement till den lärarledda undervisningen.
Det politiska samtalet förutsätter möten mellan människor och utbyten av argument. Detta är inte alltid en smärtfri process, men det är då, när debatten är som hårdast, som samhället har som mest att vinna på ett levande samtal.
Mot denna bakgrund är det med ett stort missmod som vi i dag ser att allt fler av Sveriges skolor väljer att med tveksamma argument hålla politiken utanför skolan.
Ett av de vanligaste argumenten emot politisk medverkan i skolan är att om riksdagspartier släpps in så måste främlingsfientliga partier också släppas in. Ett annat är att om man släpper in företrädare för ett ungdomsförbund på vänstersidan så måste man vid exakt samma tid och datum också släppa in företrädare för ett ungdomsförbund på högersidan. Vidare finns det de som på fullaste allvar menar att politisk närvaro i skolan inte är önskvärd om det inte är valår.
Denna utveckling är oroande då förtroendet för politiken urholkas om politiska företrädare enbart syns i valtider. Det blir också svårare för skolan att förmedla en rättvisande bild av dagens samhälle om eleverna inte aktivt har upplevt de olika politiska motpoler som finns. Det kommer också, rent pedagogiskt, att bli svårare att lära eleverna om politik och politiska processer om deras enda upplevelse av dessa är genom läroböckerna.
På speciellt uppdrag av regeringen tog Myndigheten för skolutveckling fram stödmaterialet ”Politik i skolan” med avsikt att ge skolledare och lärare tips och råd om hur man kan arbeta för politisk medverkan i skolan.
I detta stödmaterial konstateras, med stöd av Justitieombudsmannen (JO) att ”skolans krav på allsidighet inte ska tolkas som att alla partier eller ungdomsförbund måste medverka samtidigt”.
I stödmaterialet slås det även fast att ”en skola inte är en allmän plats” vilket konkret innebär att utomstående aktörer därmed inte har någon given rätt att få tillträde till dess lokaler.
Det är visserligen korrekt att skolan inte är en allmän plats, men den måste vara en öppen plats. Att vara ett samhälles mest centrala institution medför ett moraliskt förpliktigande att visa en öppenhet för olika perspektiv och en vilja att främja meningsutbyte.
Skolvalet genomfördes år 2002 och år 2006 runtom i Sverige. År 2010 kommer det förhoppningsvis att engagera fler elever än någonsin tidigare. För att Sveriges elever ska vara informerade och aktiverade i detta val krävs att alla parter i skolans värld tar sitt ansvar.
Med detta menar vi inte bara skolledare, lärare och politiska företrädare. Även eleverna måste då få vara med. De kommer att vilja bilda politiska elevföreningar och de kommer att vilja debattera politik i skolan. De måste få ställa alternativ mot alternativ, tänka, tala, ta tillbaka, ompröva och sedan ta ställning.
Det är först då vi får elever som vet vad de tycker och hur de ska uttrycka dessa åsikter. Det är först då vi får framtida väljare som vet vad det är de röstar på. Det är först då vi får medborgare som fullt ut förstår varför politik spelar roll.
MIKAEL GRENEFALK
Ordförande Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO)
SARA DENNÅS
Riksordförande Moderat Skolungdom (MSU)
CHARLIE WEIMERS
Förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)
MAGNUS ANDERSSON
Förbundsordförande Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF)
JYTTE GUTELAND
Förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU)
JAKOP DALUNDE
Språkrör Grön Ungdom
MARIA FERM
Språkrör Grön Ungdom
FRIDA JOHANSSON METSO
Förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet (LUF)
IDA GABRIELSSON
Förbundsordförande Ung Vänster
Foto: Scanpix m fl
Publicerad: 2008-11-20 12:48 Uppdaterad: 2009-04-29 21:33
