Mats G Nilsson: “Förbryllande borgerligt vurmande för Obama”
Inte helt oväntat hyllar den svenska vänstern Barack Obama. Mer överraskande är det borgerliga vurmandet för vänsterkandidaten. Det verkar snarare handla om en anpassning till den svenska mediebilden än någon egentlig politisk samsyn.
När alliansens partisekreterare presenterar en mötesplats på nätet är det Obama som är förebilden. Det är oklart vad Obama egentligen gör som ingen annan gör men det spelar ingen roll. Obamas förmåga att entusiasmera yngre väljare kan inte ifrågasättas. Yngre personer som aktiveras använder nätet. Det sker i alla länder oavsett ändamålet för engagemanget. Det är kanske ändå det som är värt att ta fasta på.
Högt uppsatta moderater noterar med glädje att Obama föreslår en variant av jobbskatteavdraget. Det kan verka förvånande att svenska högerpolitiker jublar över USA:s främste vänsterpolitiker. Det är ännu mer märkligt då man finner att anledningen är direkt felaktig. Obama föreslår inget som ens påminner om det svenska jobbskatteavdraget.
Obama föreslår höjda marginalskatter, det svenska jobbskatteavdraget innebär sänkta. Obama föreslår riktade avdragsmöjligheter, det svenska jobbskatteavdraget är generellt för alla förvärvsaktiva. Obamas ”skattesänkningar” är delvis bidragshöjningar, det svenska jobbskatteavdraget är utformat för att öka skillnaden mellan bidrag och förvärvsarbete.
Obama vill bygga vidare på tax credits. Detta har man gjort under många år i USA, långt innan vi i Sverige införde jobbskatteavdraget. Men jag förmodar det är mer politiskt korrekt att hylla Obama, annars hade det ju varit vi som tagit intryck av exempelvis president Bush.
Övriga allianspartier ångar på i samma hjulspår. I Folkpartiets tidskrift NU kan man läsa fullt seriösa inlägg som försöker tysta dem som anser att liberal handelspolitik är att föredra framför protektionism. En högt uppsatt centerpartist radar upp argument för McCain men väljer ändå Obama för hans karisma och framtidstro. Politikens innehåll spelar mindre roll.
Kristdemokraternas vurmande är kanske ändå de mest underhållande. Partiledaren uttrycker sin entusiasm för Obama för att han är karismatisk och han gillar budskapet om hopp. Inte ett sakargument för Obama kan anföras, förmodligen med vetskapen om att om Obama fick rösta i Sverige vore Kristdemokraterna det sista parti han skulle välja.
Jag hoppas nu innerligt att Mona Sahlin inte väljer ”Hopp” som slagord inför 2010 års val och lyckas kombinera detta med personlig karisma. Då finns en stor risk att ett stort antal borgerliga politiker väljer att rösta på henne. Politikens innehåll verkar ju inte spela så stor roll. Bara det finns hopp.
MATS G NILSSON
Riksdagsledamot (m)
Bloggar dagligen om valet på plats i USA på: http://matsgnilsson.blogspot.com/
Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix




















