Analys: “Ökad ideologi-
produktion efter finanskrisen”
ANALYS. Vilka är de politiska konsekvenserna av den globala finanskrisen? Det frågar sig samhällsdebattören och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren i en analys på Politikerbloggen.
Vilka är de politiska konsekvenserna av bank- och finanskrisen? För oss i Sverige? Det är egentligen lite tidigt att säga, eftersom vi av allt att döma fortfarande befinner oss mitt i turbulensen. Men om vi ändå spekulerar lite?
Den spontana reaktionen är förstås att alla varsel och uppsägningar som meddelats de senaste veckorna kommer att omöjliggöra för Alliansen att gå till val 2010 på att de har ”minskat utanförskapet”. Ingen annan regering har så tydligt deklarerat att de vill bli granskade 2010 utifrån en enda parameter – att bryta utanförskapet.
Om vi ser utvecklingen i tangentens riktning kan vi mycket väl tänka oss att vi har ett massarbetslöshetsläge inför valet. Vilket kommer att ge oppositionen goda möjligheter att gnugga Alliansens nylle i deras egna stora ord.
I så fall är det mer än någonsin kört för Alliansen.
Men det kan också vara tvärtom. Kanske ger krisen Alliansen en chans att ändra dagordningen. En omfattande och djupgående recession – där vi alla tydligt uppfattar ett annat land som smitthärden – kan ge regeringen möjlighet att kränga sig ur tidigare utfästelser.
På goda grunder kan regeringen hävda att deras politiska ambitioner kommit att grusas på grund av faktorer som ingen kunnat räkna med. Och att det nu inte handlar om att gräla, utan samla nationen bakom den gemensamma uppgiften att rädda oss från risken att en global kris sprids. Den typen av ”överideologiska” argument brukar fungera. I krislägen samlas nationen bakom sina ledare.
Men det finns också mer långsiktiga konsekvenser av krisen.
Det är uppenbart att vänstern fått syre igen. Artiklar och seminarier vibrerar av budskapet att det nu är dags att begrava nyliberalismen och knyta upp svansen på kvartalskapitalismen.
Det leder fram till att gamla argumentationslinjer om politisk styrning av ekonomin och samhällslivet kommer tillbaka med ny kraft. Detta i sin tur ger också en ideologisk injektion till alla marknadsekonomins försvarare. De har länge haft en skön dvala i skuggan av sina stora politiska segrar under de senaste decennierna. Men nu blir de åter utmanade.
Och istället för att som på 80-talet tillhöra dem som kritiserar den rådande välfärdsstatliga ordningen kommer nyliberalerna att sitta på de anklagades bänk.
Att nu citera den nya ekonomins skyddshelgon Joseph Schumpeters hyllande av ”kreativ förstörelse” kräver en god förmåga att argumentera utan att uppfattas som cynisk och hjärtlös.
Låt oss gissa att allt detta leder fram till att vi får en ökad grad av kvalificerad ideologiproduktion i vårt land. Om det är någon gång som det behövs tankesmedjor så är det nu.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN
Samhällsdebattör, statsvetare, konsult Sund Kommunikation med mera.
Publicerad: 2008-10-01 15:56 Uppdaterad: 2008-10-01 15:56
