Alla är inte nöjda med Pride

I en artikel i en annan extrem tidning, Midnattsropet, driven av Maranataförsamlingen, (http://www.midnattsropet.se/2008/06/aids-en-dom-ver-civilisationen.html) skriver man bland annat:

-Verkligheten är ju den att den homosexuella rörelsen är farligare än knark för den mentala hälsan och sociala ordningen. Den är farligare än nazism för alla politiska processer och organ, och den är farligare än någon hedendom för all moral och allt sant religiöst liv. Den är i allt vad den representerar asocial, amoralisk och antikristlig.

I den artikeln menar man också att Aids och HIV är de homosexuellas fel, det är ett straff från gud för att samhälle tillåter homosexualitet. Den ansvarige utgivaren utvecklar detta på sin blogg, http://www.berno.se.

- verkligheten utgör pride en bas för att tillvarata och göra norm av djuriska drifter i en omåttlig egoistisk sexualfixerad värld. Man talar om rättigheter på ett sätt som istället för att befria människan, gör henne till slav under lustans begär.

Så att Pride inte gillas av alla är ganska tydligt. Speciellt ogillas festen där hbt-personer får möjlighet att vara stolta över sin kultur och identitet av kristna fundamentalister som Maranataförsamlingen. Därför är det viktigt att visa att det finns ett starkt folkligt stöd för hbt-personers rättigheter i hela världen.

Jag noterar att politikerblogggen i rapporteringen kring pride inte är lika journalistiskt neutral som den brukar vara. “Superkonservativ” och “någon behöver lite kärlek låter det som”. Noterar också uttalanden om att vissa kaffen är mindre goda, vilket också borde ses som en subjektiv åsikt.

Det står naturligtvis politikerbloggen fritt att vara hur subjektiv den vill. Men en stilla undran: Är detta medvetet? Övergår politikerbloggen från opartisk journalistik till något annat under bevakningen av pride?

Vänligen,

Dag Elfström, som tycker Ruben Agnarsson är en av de få vettiga rösterna i debatten kring pride.

När det gäller mänskliga rättigheter är det svårt att vara neutral eller att inte ta ställning.
Tyvärr har många kristna företrädare genom historien istället för att fokusera på Kristus kärleksbudskap och hans gärningar att söka sig till olika utstötta grupper, fördömt kärleken bara för att det handlat om två personer av samma kön. Detta har orsakat lidande för massor av människor och i viss mån fått andra grupperingar i samhället att känna sin sak legitim när de inte dragit sig för att använda våld i hatbrott mot hbt-personer. Synd att Jesus aldrig gjorde något direkt uttalande vad vi vet om homosexualitet, jag är dock övertygad om att han hade älskat även denna kärlek.