Anders Tilly: “Nej-sägarna är beredda att leka med elden”
Debatten om Försvarets Radioanstalt och deras signalspaning är märklig. Ingen av oss vet i dag om vårt mail eller telefonsamtal går genom kabel eller i etern, det är en ren slump. Vi vet därför inte heller om meddelandet blir utsatt för signalspaning eller inte.
Om jag ringer till min mor i Skåne och telefonsamtalet kopplas via satellit är signalspaning tydligen helt okej. Om jag ringer till min dotters dagis i Kista och telefonsamtalet kopplas genom en kabel är signalspaning plötsligt ett integritetsintrång som är jämförbart med Stasi eller KGB.
Debatten har spårat ur.
Hur noga man än utformar lagar, föreskrifter och övervakar att de efterlevs, finns alltid risk för missbruk och misstag. Men denna insikt behöver inte leda till man börjar bejaka en desperat nyliberalism eller anarkistisk samhällsupplösning.
Jag är övertygad om att motståndet emot FRA-lagen har sin grund i okunskap och ett bristande intresse för allt som har med försvaret att göra, men att motståndet också har sin grund i en nyreligiös dogm om att allt på nätet skall vara fritt och tillåtet.
Att skydda medborgarna från inre och yttre hot är en av statens kärnuppgifter. De senaste årens påhejade nedrustning av militär, polis och rättväsende ligger väl i linje med nutidens tidsanda men blir inte mer rätt för den sakens skull.
Om jag skulle ha argumenterat för ett nej till denna lag och sedan Sverige skulle råka ut för någon form av terrorism eller sabotage som krävt människoliv eller givit stora skador för samhället, skulle jag aldrig förlåta mig själv. Det kan vara en sprängning av en ambassad utomlands, ett angrepp mot svensk fredsbevarande trupp, angrepp mot humanitärt hjälparbetare i ett katastrofområde, eller ett internationellt våldsdåd i Sverige.
Tyvärr lever vi inte i en lugn och trygg värld. Nej-sägarna är beredda att leka med elden och ta oacceptabla risker.
Många anser att vi behöver ett starkt försvar. En viktig del av detta försvar är faktiskt en väl fungerade underrättelseverksamhet. Tror man att denna verksamhet kan skydda svenska intressen även i framtiden måste man också acceptera en väl kontrollerad och noga övervakad signalspaning.
Många länder signalspanar i dag. En del länder med lagreglering, en hel del länder utan. Holland, Tyskland, Danmark, England, USA, Kanada och Australien har en lagstiftning som tillåter signalspaning både i luft och kabel.
Dessa länder har dock inget eller dåligt reglerat skydd för den personliga integriteten. Detta innebär bl.a. att all trafik som passerar den svenska gränsen i kabel till exempelvis Danmark eller Tyskland redan är föremål för signalspaning från grannländerna.
Sverige blir det första landet i världen som lagstiftar utförligt om ett integritetsskydd vid signalspaning. Norge överväger just nu att införa en lagstiftning som liknar den svenska.
ANDERS TILLY
Lokalpolitiker (kd) i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd




















