Johan Pettersson: “Vackla inte — följ ert hjärta”
Alliansregeringen har utan tvekan ambitionen att skriva historia. Som nyvald levererade man reformer i sällan skådad takt. Sedan valet för knappt två år sedan har Fredrik Reinfeldt och kompani fört den svenska arbetslösheten från historiskt höga till historiskt låga nivåer.
Under tiden har man sett till att det danska folket fått överta titeln som det hårdast beskattade i världen. Förhoppningsvis kommer Sveriges väljare att minnas och uppskatta dessa insatser. Men minnet av mandatperioden kan också komma att tecknas i mycket mörka färger. Avgörandet ligger just nu i riksdagens händer.
Det är varje folkvalds ansvar att följa sin övertygelse och föra sina väljares talan. När nu den lag som kraftigt utökar Försvarets Radioanstalts (FRA) befogenheter ska stiftas, vilar ansvaret tyngre än någonsin på riksdagsledamöternas axlar.
För det är en historisk kedja av framsteg som nu ser ut att brytas.
Allt sedan folkflertalet skaffade sig inflytande och sedermera makten över svensk inrikespolitik, har de fundamentala rättighetsreformerna med få undantag lett till att den personliga friheten och de medborgerliga rättigheterna utökats. På detta är våra grundlagar och offentlighetsprincipen tydliga exempel.
Vi kan snart leva i ett land där en militär enhet har rätt att i sitt spaningsarbete kontrollera all datatrafik som korsar rikets gränser. Med tanke på hur den moderna tekniken suddat ut dessa gränser innebär lagen en nära nog total bevakning av våra förehavanden bakom tangentbordet.
Detta är en utveckling som måste kritiseras, och kritiken har länge varit omfattande, även från statliga institutioner.
Justitiedepartementet skriver i sin promemoria från december 2006 att det handlar om ett integritetsintrång som saknar motstycke i internationellt perspektiv. Rikspolisstyrelsen påpekar i sitt remissvar från januari 2007 att bristen på förståelse för grundlagens och Europakonventionens krav på skydd för personlig integritet är skrämmande. Och så fortsätter det, i skrivelse efter skrivelse.
Sedan förslaget om utökad bevakning av medborgarna först nådde ett skrivbord i maktens korridorer har en del hänt. Individens ställning har stärkts något, en del förslag har förändrats eller strukits, men det förändrar inte den historiska innebörden av FRA-lagen. Varje ark i den nya lagstiftningen är förlorad mark för friheten.
Förra gången riksdagen höll omröstning i ärendet skickades FRA-lagen tillbaka till Rosenbad. Det var ett tydligt tecken på att något inte står rätt till. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte ägnat det år som förflutit till att öppna för en bred debatt om den kontroversiella lagen. Särskilt som mycket tyder på att den saknar stöd från väljarna.
Frågor som denna förtjänar en ödmjukare hantering, och får aldrig tigas ihjäl.
Man brukar säga att demokratin är bräcklig, att den ständigt måste vinnas. Med FRA-lagen är medborgarnas skydd mot myndigheternas makt helt beroende av att det demokratiska statsskicket aldrig mer tillåts vackla. Men vacklandet inleds redan den dag lagen stiftas.
Med dessa ord vill jag rikta min uppmaning till våra riksdagsledamöter, röda som blå, gröna som gula: Vackla inte. Följ ert hjärta. Utnyttja er frihet.
JOHAN PETTERSSON
Vice förbundsordförande CUF
Publicerad: 2008-06-12 14:28 Uppdaterad: 2008-06-12 14:28
