“Konsumera” är ett aningen flummigt uttryck i sammanhanget. Jag antar att du inte menar att man konsumerar musik varje gång man lyssnar på den? De flesta betalar ju inte för, så att säga, “varje lyssning” av ett verk. Eller? Så när “konsumerar” man ett verk, och hur är det relaterat till fildelning? Konsumtion brukar ju vara sammankopplat med en *förbrukning* av vara eller en tjänst. Resonemanget blir alltså helt nonsens. Kanske därför du också felaktigt blandar ihop rättigheter [som t.ex upphovsrätt] med egendom. Det är inte sällan man ser och det är väldigt ofördelaktigt att göra en sådan liknelse eftersom det är fullständigt olika och väsenskilda fenomen. Det är alltså inte “stöld” att bryta mot upphosvrätten. Varken juridiskt eller i någon vettig liknelse.

Däremot stjäl (alt. förskingrar) organisationer som STIM pengar jag lagligen har rätt till, som betalats ut till STIM vid användning av mina verk i t.ex radio. Jag är nämligen inte medlem och kan inte heller bli det då jag är en av dem som vill lansera verken på nya sätt, under alternativa licenser. Och har en upphovsman ens en enda gång i sitt liv släppt ett verk under t.ex en Creative Commons licens, så kan han/hon aldrig bli medlem i STIM, någonsin, av flera orsaker, mest för att de kräver fullständigt exklusiv rättighet (vid medlemskontraktet) att bestämma över samtliga verk upphovsmannen någonsin skrivit eller kommer att skriva. Men de tar ändå betalt för framförandet av den icke anslutna musiken, bl.a eftersom man kan få betalt retroaktivt, om man går med inom 3 år från framförandet. Efter detta kan man bara spekulera vem som får mina pengar.

Jag blir alltid lika förvånad när man hör uttrycket “upphovsmannen måste få bestämma”. Eller hur? I själva verket betyder det: “STIM ska bestämma”. Och över STIM bestämmer kultureliten, som sitter i STIMs ekonomiska förening – inte de “vanliga” medlemmarna.

Varför debatteras inte detta, istället?

Varför ska regeringen lyssna på tjuvar?