Birgitta Losman: “Inte synd om kvinnor i politiken — men systemkritiken behövs”
Ojämlikheten finns överallt, det handlar bara om att se den. Så när min frisör frågade varför det inte finns fler kvinnor i politiken nu när vi är så jämställda, var svaret: Få skulle utsätta sig för att ständigt behöva vara mer påläst i sakfrågor för att få samma respekt som en man. Kring sammanträdesrummen svävar en manlig norm, medveten och/eller omedveten. Som kvinna och politiker, dessutom tillhörande ett systemkritiskt parti, brakar du in på revir som sedan länge är väl inpinkade.
Formellt är politik till stor del saklighet, pondus och förmåga att lyssna. Informellt kan det handla om tillgång till cirklar med kostymklädda ryggar, “rätt” parti, kontakter och förmåga att lyssna till det som bäst gynnar din position.
En kvinna i politiken duellerar på en manlig arena. För att bli trovärdig måste du lära dig spelets regler och svälja mycket av kritiken som bubblar inom dig. Men den dagen du behärskar spelet till fullo, är risken stor att systemkritiken sedan länge är borta. Om man hårddrar det får du helt enkelt anpassa dig – eller försvinna.
Unga kvinnor löper risk att hamna som det kvinnliga, unga, alibit i olika församlingar. Man bär också en ryggsäck av normer om vad en bra mamma är. För å ena sidan ska vi kvinnor sluta kontrollera hemmet och sänka städambitionen (som om det fanns någon att sänka) och släppa papporna loss. Å andra sidan uppfattas lätt fördelningen 50-50 vid exempelvis dagishämtningar som att pappa har hand om barnen till 90% medan mamma har 10%…
Med första barnet började jag skönja den strukturella diskrimineringen, som tidigare liksom mer funnits i teorin, som spindelvävstunna trådar. Vid tredje barnets födelse utkämpade mitt inre en strid. Jag ville slå bakut mot den förväntade föräldra- och vardagsrollen (läs: ekorrhjul) och samtidigt ge mig i strid för att förändra detta samhälle som inte tillåter att vi både är föräldrar, yrkesverksamma, (miljö)vänliga, sociala och aktiva samhällsmedborgare utan att antingen braka ihop av stress eller förlora något av de värden vi vill värna.
Hur ska en kvinna med små barn kunna påverka samhällets utveckling och vara med där besluten tas? I klimatfrågan vill jag skrika högt: Det räcker inte – vi måste göra mer och snabbare! Och om jämställdheten redan är på plats blir det lätt gnälligt att diskutera härskartekniker. Men diskriminering finns. Ibland utövas den av kvinnor som lärt sig spelets regler och kastat både systemkritik och självkritik överbord.
Det är inte synd om kvinnor i politiken. Vi vet vad vi gör. Men systemkritiken behövs, annars kommer arbetet med jämställdhet, liksom när det gäller klimatpolitiken, mest att bestå av floskler.
BIRGITTA LOSMAN
Politiker (mp) och 3-barnsmamma
Publicerad: 2008-01-09 12:07 Uppdaterad: 2008-01-09 12:18
