Politiskt engagemang splittrar chefredaktörer

Jag tycker kanske i all min enfald att en journalist inte
ska vara medlem i något parti, man ska vara helt oberoende men det är klart varje människa har sin politiska inställning men kan en journalist vara objektiv då beundrar jag denne eller denna. Det känns pålitligt.

Det borde finnas en lag på hur många sossar, kommunister och miljötroll som jobbar på vissa tidningar också.

Det är snuskigt som vissa nu håller på och sprider skvaller, lögner och skitsnack…

Ja varför hejar inte publiken lika mycket på bortalaget som på hemmalaget?

Det finns ingen som är helt oberoende eller helt objektiv. Det kan man omöjligt vara eftersom varje individ och dess värderingar är en produkt av den sociala miljö man växt upp och lever i. Helle att en tidning anger vilken politisk inriktning den har så läsarna ine behöver köpa grisen i säcken. DN är ju inte bara oberoende libersal på sin ledarsida utan det genomsyrar ju även nyhetsartiklarna.

Att vara medlem i ett poitiskt parti är en del av föreningsfriheten i landet och omfattar alla. En journalist som är medlem i ett politiskt parti bör nog öppet redovisa det om vederbörande är satt att granska det politiska etablisemanget men kanske inte lika viktigt om man skriver om ickepolitiska händelser.
För att ett media skall vara trovärdigt och verka seriöst måste de politiska reportrarna öppet redovisa sina sympatier.

På riksmedia är det inte förenligt med anställning att vara med i politiska partier.

USA är ett föredöme. Där visar journalisten eller granskaren sin politiska tillhörighet i samband med artikeln/utfrågningen.

Därmed blir det inget tvivel om vilken sida journalisten vinklar sina frågor ifrån och läsaren/tittaren granskar journalisten precis som den som blir utfrågad.

Det är bara i Sverige man är naiv o tror att en journalist är en objektiv person utan känslomässiga bindningar.

Se t ex Jan Josefsson, varför publicerades valstugereportaget två veckor innan valet 2002? Det är först på senare tid Josefsson har insett att sossarna inte värnar om de svaga.

Alla vet väl att de flesta journalisterna är antingen kommunister eller socialdemokrater.

Signaturen Kånke visar utan att han vet om det vilken
lågvattensperson han är. Vad tänker personer som skriver sådana kommentarer? Vad vill dom åstadkomma? Revansch eller? Dålig stil är det i alla fall.

Lisa K!

Om du läser “Statens offentliga utredningar” (SOU) med rubriken Maktutredningen, så ser du att det jag skriver i sant. SOU gjorde en undersökning om mediafolkets politiska hemvist.

Lisa k. Jag är ingen lågvattenperson. Jag vill åtsadkomma en ökad kunskap om media, precis som den socialdemokratiska regeringen som beställde maktutredningen. Är det dålig stil?

Den kanske finns i en lättläst version som kan attrahera även dig.

Vänstern uppfattar tidningar som högervridna (inte bara på ledarplats) och högern uppfattar tidningar som vänstervridna (förutom på ledarplats). Den enskilde journalistens sympatier ligger oftare till vänster (eller så är de folkpartister), medan det är en svårutredd tvistefråga hur mycket det inverkar på produkten – man kan undra: Gör inte nyhetscheferna och chefredaktörerna sitt jobb, och varför väljer så få moderater att bli journalister?

Samtidigt… I jämförelse med i princip alla andra länders press är den svenska påtagligt o-politiserad. Vi har en världsunik struktur med starka lokaltidningar, där man konkurrerar om täckning inom geografiska områden, snarare än om vissa grupper av läsare (jo, det är mer eller mindre världsunikt).

I och med vänsterns väl inövade konspirationsteoretiska kompetens och högerns vana att svälja företrädesvis amerikansk kampanjretorik – det är helt enkelt mer relevant att tala om “vänstervridna medier” i USA – kommer varje felbedömning, övertramp eller dåligt journalistiskt jobb att övertolkas i en politisk kontext. Den stora faran är en urvattning av den politiska journalistiken, som här allt för ofta bara resulterar i banala avslöjanden av privatmoraliska “skandaler”, eller återupprepanden av pressmeddelanden som oppositionen får kommentera.

Politisera journalistiken! Det vore undergörande…

Dags att avfärda myten om de vänstervridna journalisterna kanske. I det stora hela finns det säkert en övervikt av folk med vänstersympatier på alla de fackförbundstidningar, föreningsblad, trädgårdstidningar etc som produceras i Sverige. Det finns tusentals tidningar och tidskrifter som produceras av journalister – många har folk utanför kretsen aldrig hört talas om. Och Journalistförbundet har ca 18 000 medlemmar – långt fler än de vi i allmänhet avser
Talar vi däremot om riksmedia, dvs dagstidningar med upplagor som statistikförs, kommer de politiska sympatierna att se annorlunda ut, Framförallt kommer den politiska styrningen av tidningen se ut på ett annat sätt.
Vilket också är hyfsat uppenbart för alla utom de mest rabiata