Charlie Weimers: “Regeringen ignorerar familjens roll”
Mer än ett år har gått sedan alliansen tog över regeringsmakten i Sverige. Men trots att borgerligheten nu innehar regeringsmakten famlar fortfarande politiken när det kommer till borgerlighetens ideologiska grundpelare.
Kanske är detta som tydligast i frågan om så kallade könsneutrala äktenskap. Parti efter parti inom borgerligheten har här slagit till reträtt inför en aggressiv och högljudd lobby som föredrar att försöka smutskasta och tysta sina motståndare framför att presentera rationella argument.
Problemet med “könsneutrala äktenskap” framkommer redan i begreppet, eftersom det är en självmotsägelse. Ordet äktenskap betyder nämligen just en relation mellan en man och en kvinna. Att tala om könsneutrala äktenskap är således lika absurt som att tala om runda fyrkanter.
Självfallet kan man utifrån rent rättspositivistiska utgångspunkter driva igenom att fyrkanter kan vara runda liksom att äktenskap kan vara könsneutrala, men det gör det inte mer sant. Det går inte att hävda att införandet av homoäktenskap bara skulle vara en omdefiniering av äktenskapsbegreppet, eftersom en sådan förändring skulle slå mot själva innebörden i ordet äktenskap.
Frågeställningen som vi därmed egentligen står inför är således om vi ska bevara äktenskapet som en del av svensk lagstiftning eller inte.
För borgerligheten borde svara på den frågan vara ett rungande Ja. Äktenskapet är nämligen det juridiskt-normativa medel som samhället använder för att stötta bildandet av familjer. Att avskaffa äktenskapet vore att underminera den framgångssaga som familjen varit under tusentals år genom att jämställa familjen med övriga typer av relationer. Detta går stick i stäv med borgerlighetens traditionella vilja att bygga samhället med familjen som grund och emot den omfattande och samlade forskning som gång på gång bevisat att familjen är den bästa institutionen för att uppfostra trygga och lyckliga barn.
Faktum är att barn som växer upp i intakta familjer klarar sig bättre både under barnaåren och i vuxen ålder. De har till exempel – i vuxen ålder – högre medelinkomst, högre utbildningsnivå och lägre nivåer av bidragsberoende jämfört med de som kommer splittrade hem, och de bildar i sin tur oftare nya stabila familjer. Som barn mår de därtill både fysiskt och psykiskt bättre jämfört med kamrater vars föräldrar separerat. De klarar sig bättre i skolan, de har generellt sett ett bättre uppförande, de har större självförtroende, de har bättre självbild, de hamnar mer sällan i kriminalitet, de använder mer sällan och i mindre grad alkohol och narkotika, de har mer sällan depressioner och/eller ångest, de känner sig mindre ensamma och har en bättre relation till sin far.
Att leva inom en intakt familj är därtill ett av de främsta skydd ett barn kan ha emot att växa upp i fattigdom eller utsätts för våld ifrån en närstående.
Faktum är också att giftermål främjar relationen mellan man och kvinna. Gifta makar är till exempel lyckligare, mer psykiskt och fysiskt välmående, tjänar mer pengar och är mer involverade i det civila samhället än personer som lever inom andra parrelationer. Detta gäller även i jämförelse med samboende par. Studier visar att samboende par som väljer att ingå äktenskap blir lyckligare, grälar mindre, interagerar mer, uppfattar sin relation som mer rättvis och får en bättre ekonomi. Samtidigt vet vi att kvinnor som lever inom ett äktenskap är den grupp som är minst utsatt för våld ifrån sin partner.
Att medlemmar av en borgerlig regering väljer att ignorera familjens avgörande roll för människors välfärd och det allmänna bäst är för mig obegripligt.
Det är som att regeringen inte riktigt förstår att äktenskap i sig självt både är en välståndsskapande institution och ett välfärdssamhälle i miniatyr. För att uttrycka det i ett krasst utilitaristiskt språk, som tyvärr verkar vara det enda språk som såväl regeringens tre större partier som oppositionen förstår: En familj är en ytterst billigt och effektivt organ för att uppfostra barn, bekämpa fattigdom, minska kriminalitet, minska drogkonsumtion, minska våld i hemmen, minska bidragsberoende, förbättra skolresultat, minska sjukvårdsomkostnader och minska den psykiska ohälsan. Att stärka familjen är nyckeln för att komma bort ifrån den negativa spiralen av ökande byråkrati, statlig expansion och höjda skatter som präglat efterkrigstiden.
Om en borgerlig regering sviker i äktenskapsfrågan är det inte bara ett slag emot den svenska familjen, det betyder också att denna regering blir den första borgerliga regeringen som aktivt fjärmar sig ifrån den borgerliga samhällsmodellen.
Inför en sådan utveckling kan inte vi i kristdemokratiska ungdomsförbundet stå tysta.
CHARLIE WEIMERS
Tjänsteförättande ordförande KDU
Foto: Lars Pehrson/SvD/SCANPIX
Publicerad: 2007-11-14 11:13 Uppdaterad: 2009-04-29 21:32
