“Min väg, mina val”: Tiden som statsminister 2002-2006

UTDRAG. Politikerbloggen publicerar här utdrag ur Göran Perssons memoarer “Min väg, mina val” — om tiden som statsminister 2002-2006.

Persson beskriver ilskan mot miljöpartiet men öppnar för en röd-grön regeringskoalition i framtiden. Också om vittringen av en valvinst efter folkpartiets dataintrång och en sluten Fredrik Reinfeldt.

Om förhandlingar med miljöpartiet:
“På min direkta fråga förnekade språkröret Peter Eriksson att det pågick förhandlingar med kristdemokraterna, men samma dag hade någon av kvällstidningarna bilder på miljöpartister och kristdemokrater runt ett mötesbord. Jag blev ursinnig. Våra väljare hade stödröstat för att hjälpa in miljöpartiet i riksdagen. Jag hade själv legitimierat deras parti genom ett nära samrbete. Vi hade suttit på samma sida i valdebatterna och nu tackade de genom att svika.”

Om sorgen efter Anna Lindh:
“Anna är ett ljust minne för mig, vilket bara gör saknaden så mycket större. Jag har fortfarande kvar hennes telefonnummer, det känns alldeles overkligt att hon inte finns. Sorgen efter Anna fick nog vänta alldeles för länge, men nu vet jag att tiden inte läker alla sår. Man får helt enkelt lära sig att leva med dem, för något alternativ finns inte.”

Om att medierna var sena att granska alliansens politik:
“Ville de flesta i medierna, medvetet eller omedvetet, ha ett maktskifte för att få någonting nytt att förhålla sig till?”

Om tsunamin:
“Om Lars Danielsson och Hans Dahlgren hade rett ut sina samtal sinsemellan, hade vi sannolikt besparats månader av spekulationer och diskussioner som följde på Katastrofkommissionens betänkande.”

Om miljöpartiet och möjligheterna till koalition:
“Särskilt vill jag nämna det goda samarbetet med de båda språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Jag vet att de ville gå i koalition med socialdemokraterna. det fick de inte, vi var inte nog förberedda, men möjligen blir det en koalition i framtiden.”

Om mediedrevet:
“De gånger media blir riktigt tunga är när alla kommer samtidigt med samma historia och med samma vinkel. Troligen gör de det eftersom de tror att de har rätt. Då är det tufft och då får den så kallade pudeln dammas av.”

Om beskedet att folkpartiet brutit sig in i socialdemokraternas intranät:
“Den kvällen trodde jag att valet var avgjort, det ska villigt erkännas. Folkpartiets beteende måste väl ändå straffa sig? Inte kan väl människor vilja rösta på ett parti som är så makthungrigt att inga moraliska hinder får stå i vägen?”

Om att möta Reinfeldt efter valförlusten:
“Vi skakade hand mycket korrekt. Fredrik Reinfeldt är aldrig den som demonstrerar sina känslor, och det gjorde han inte nu heller. Rimligen var han mycket glad, men han är en sluten person som är svår att få grepp om.“