Maryam Yazdanfar: “Varför känns den dömande maktens verklighetsbild så fjärran?”
Ännu en gång kränker en våldtäktsdom en ung kvinna. För lagen säger en sak – men domen berättar något annat. Du har rätt att bestämma över din egen kropp och din egen sexualitet i varje situation, säger lagen. Men bara om du inte är för full, för sexuellt aktiv, för utmanande eller för villig, säger domen till unga tjejer.
Berättelserna har vi hört förr. Det är så få som vågar anmäla en våldtäkt. Det är så få fall som leder till åtal. Och trots att det bevisligen är en våldtäkt av den man som står inför rätta blir han inte dömd. Kvinnan förbannar sig själv igen. Blir kränkt igen. Känner skam igen. För vad krävs egentligen för att efter en våldtäkt få upprättelse av vårt rättssystem?
Sexualbrott är svåra. De handlar kön, genus, makt och sexualitet. Och att, som många jurister, tro att våra föreställningar om dessa saker stannar utanför rättssalen är både naivt och rättsosäkert.
Föreställningarna om den kvinnliga sexualiteten är starka och stereotypa. Det är den fina flickan, madonnan. Och den stygga, horan. Däremellan eller utanför dessa två stereotyper finns ingenting. Föreställningarna om mannens sexualitet är om något kanske än mer stereotypiserad. Mannen som alltid är villig, känslokall och absolut inte begriper subtila signaler.
Unga tjejer vittnar om en känsla av att det enda som kan leda till en fällande sexualbrottsdom är den perfekta våldtäkten. En fin svensk flicka, en madonna, rastandes hunden i sitt eget bostadsområde blir våldtagen av föreställningen av den riktiga våldtäktsmannen, en obildad slusk, gärna med utländsk bakgrund. Polisen kommer efter några minuter, när tjejen och killen är kvar på platsen. Tjejen åker till sjukhus och blir undersökt, killen körs till polisen och erkänner. Endast då kan killen fällas. Det är många unga kvinnors intryck av rättssystemet.
Stereotyperna väcker så oändligt många frågor. Kan en tjej som gillar lack och läder inte bli våldtagen? En tjej som gillar att ha sex med två killar samtidigt, då? Kan homosexuella tjejer bli våldtagna? Homosexuella killar, då? Kan direktörer våldta? Familjefäder, då, kan de våldta? Alla dessa frågor kan få jakande svar. Frågan är om sanningen kan utrönas i domstol och om rätt person kan bli dömd för rätt brott?
I världens mest jämställda (?) och sexuellt frigjorda (?) samhälle är våra föreställningar om kön, genus, makt och sexualitet så stereotypa de hindrar rättssystemet från att göra rätt tolkningar av lagen. För det är människor som har ett rättsmedvetande, det är människor som stiftar lagar, det är människor som tolkar lagar och människor är aktörerna i rättssystemet. Därmed spelar vår förförståelse, uppfattning och åsikt roll – även i rättskedjan.
I den aktuella domen från Stockholms tingsrätt konstateras att den 19-åriga kvinnan hade utsatts för våld mot ansikte, huvud, armar, ben, överkropp, underliv och ändtarm. Det konstaterades också att det är bevisat att hon tvingats till samlag och handling jämförlig med samlag. Till det adderar man i domen omständigheterna var speciella eftersom hon var kraftigt berusad och parterna tidigare haft sex med vålds- och förnedringsinslag.
Och? Frågar jag mig. Vad spelar hennes alkoholintag den aktuella kvällen och hennes sexuella preferenser för roll om det i lagen står att vi är fria att bestämma över vår egen kropp och vår egen sexualitet i varje enskild situation? Varför känns den dömande maktens verklighetsbild så fjärran från min?
Debatten har pågått i så många år och hela tiden varit periferiell. Så kan det inte fortsätta. Frågan om rättssäkerhet och människor förtroende för rättssystemet är en av de viktigaste i vår tid. Nu säger justitieministern Beatrice Ask att sexualbrottslagen ska ses över. Men det räcker inte! Problemet är större än lagens konstruktion. Domare och nämndemän måste utbildas och fortbildas. Men Stureplansdomen ger också upphov till ett antal frågeställningar. Behövs samtyckeskravet? Och nu när Ask själv har öppnat upp för specialåklagare, är det inte dags att diskutera specialdomstolar, i det här fallet genussäkrade domstolar, där kvinnor med sexualitet kan räkna med att vara lika lika inför lagen som normen är?
Rättssalens tunga portar kan stänga ute mycket – men inskränkthet och fördomar har en förmåga att nästla sig in ändå.
MARYAM YAZDANFAR
Riksdagsledamot (s)




















