Jenny Lindahl Persson: “Klart att det finns arga vänstermänniskor som ogillar PR”
Jag tänkte komma med några tips till Göran Persson inför hans nya jobb, men jag är rädd att några frågor verkligen behöver redas ut istället. Frågorna är:
1. Vad är en ”politiker”
2. Vad är ”PR”
3. Varför är världen full av idioter?
Okej, nummer tre är lite tillspetsad för dramatikens skull, och frågan kanske egentligen ska lyda ”Varför är borgaren så aggressiv?”
1. Debatten som uppstått aktualiserar samma frågor som jag själv mötte när jag började jobba med PR efter mitt uppdrag som ordförande för Ung Vänster, även om det kanske inte är direkt jämförbart med statsministeruppdraget. Jag känner igen idén om olika sidor i världen. Det finns tre: journalistiken, politiken och näringslivet. Om man byter jobb mellan dessa uppdragsgivare så byter man också sida.
Jag skulle vilja klargöra följande: politik inte är en ”sida”, inte heller ett yrke. Det är ett medel för att påverka samhället, och för de flesta människor som inte tillhör ”näringslivet” är det den enda möjligheten. Politik är demonstrationer, pensionärsföreningar och studiecirklar.
2. PR däremot är ett yrke. Dock inte en ”sida”. Att jobba som konsult är långt mycket mer självständigt än att jobba direkt åt ett företag eller organisation. Om Persson hade blivit jordbrukskonsult eller organisationskonsult hade reaktionerna varit annorlunda. Att PR anses lite fult beror huvudsakligen på att PR gör dålig PR för sig själv, eftersom journalister är naturliga fiender till PR.
3. Varför borgaren är så aggressiv vet jag inte, men faktum är att de som blir allra argast när en vänstermänniska gör något som borgaren inte tycker är tillräckligt vänster (vilket borgaren själv tar sig friheten att definiera) kommer från höger.
Klart att det finns arga vänstermänniskor som ogillar PR också (se även om journalister ovan), men blir folk som alltid klagar över att ”politiker” inte förstår ”näringslivet” tvärsura så fort någon sosse eller vänsterpartist får någotsånär bra jobb? Man får gärna sälja sin arbetskraft till näringslivet, det är ingen som klagar på, men då ska det göras proletärt.
Att det finns folk från arbetarrörelsen som skaffat sig politisk makt och därmed får möjligheter till inflytande i näringslivet som normalt är uteslutet för vanliga arbetare (vilket är skälet till att det finns en vänster överhuvudtaget), det stör man sig alltså på. Min gissning, om jag ska våga mig på en, är att ju fler från vänstersidan som börjar anlitas av näringslivet, desto tydligare kommer det att märkas att det inte är de mest kompetenta som sitter på makten i näringslivet idag.
JENNY LINDAHL PERSSON
Informationschef
Vänsterpartiet
(Tidigare PR-konsult på Hill & Knowlton)




















