Torekulls attack på Bildt

Det är alarmerande när en erfaren publicist på allvar angriper den grundläggande press- och yttrandefriheten. Torekull lindar in det i komplicerad retorik men kvintessensen av debattartikeln är ju att han ansera att grundlagen inte bör omfatta statsråd. Vilka fler ska i Torekulls värld beläggas med munkavle undrar man stilla?

Torekull talar om Venezuelas president Chavez monopol på mediautrymmet, men allt Torekull skriver tyder på att han gärna ser att han själv och de stora tidningsdrakarna får behålla ett sådant monopol över den offentliga mediadebatten här i Sverige.

Det måste kännas bittert att inte längre kunna styra debatten.

Mannen (Torekull d.v.s) är ju skvatt galen.

En hel karriär söndertrasad eftersom han nu efter alla dessa år avslöjat att han inte ens fattat den grundläggande kärnan i begreppet yttrandefrihet.

Stackars människa.

Bertil Torekulls kritik mot Carl Bildt och den senares användande av sin egen blogg för kommentarer och kritik mot medier, är ur vissa aspekter förståelig men samtidigt känns åsikterna obsoleta.
Att värna tryckfrihet och åsiktsfrihet samt att dra en lans för mediernas roll som en ‘tredje statsmakt’, kan principiellt kännas korrekt. Däremot har mediernas roll gradvis förändrats till följd av internets olika alternativ för spridande av åsikter och information, av vilka bloggarna utgör ett.
Vi måste också komma ihåg att vad gäller mediernas roll har dessa monopolistisk beslutsrätt vad gäller att bestämma vilka personer som skall ges möjllighet framföra åsikter eller försvara sig mot angrepp. Erinrar mig att jag för många år sedan, i slutet av 80- början av 90-talet förde en diskussion – via telefon – med den då ansvarige redaktören för debattsidan på Dagens Nyheter. På min förfrågan varför endast de redan etablerade samhällsdebattörerna ideligen återkom på debattsidan och varför man aldrig gavs möjlighet läsa inlägg och artiklar av för det stora flertalet, okända samhällsmedborgare, svarade han att de etablerade debattörerna var överlägsna andra människor i förmågan att framföra väl genomtänkta idéer och tankar ur vilka en debatt kunde emanera. Personligen anser jag detta var fullständigt befängt. Efter att i många år följt debattsidans artiklar i de stora dagstidningarna, kan man konstatera att nivån på inläggen är av synnerligen varierande art. Med detta sagt vill jag påstå att det i bloggosfären finns exempel på personer som många gånger framlägger väl genomtänkta idéer och åsikter på en nivå som kan vara överlägsen de etablerade debattörernas.
Här ser vi exempel på inskränkningar i yttrandefriheten som tidningarna ideligen gör och alltid har gjort sig skyldiga till. Detta har Torekull uppenbarligen inga invändningar emot?
Vissa journalister pekar på insändarsidorna men jag vill helt ovetenskapligt göra gällande att dessa inte på långt när har samma genomslagskraft bland ledande politiker och beslutsfattare i samhället som ledar- och debattsidan.
Det ges dessutom inte tillräckligt utrymme för att man på ett seriöst sätt i dessa spalter skall kunna penetrera en frågeställning ur olika synvinklar.
Om Carl Bildt önskar framföra sina synpunkter kring medias roll i samhället i allmänhet och dess åsikter om honom personligen i synnerhet, anser jag inte att det skall föreligga hinder för honom – eller andra offentliga personer – att så göra. Detta gäller även ledande politiker inom regeringspartierna eller oppositionen. Den rent journalistiska granskningen av Bildts person i det offentliga rummet kan fortgå både i radio, tv, tidningar, på bloggar och i andra fora, utan att hans blogg utgör ett hinder för denna granskning. Att jämföra honom med Chavez kanske är anslående som debattekniskt hjälpmedel men jag tror inte Chavez tillåter samma granskning av sin person som den Carl Bildt och andra politiker i vårt land – med all rätt – måste underkasta sig.
Torekull kan själv använda sig av internets alla fora om han så önskar och jag tror att han redan så gör.
‘Den tredje statsmakten’ mår inte sämre av att inte ges ensamrätt på det mediala utrymmet samt därigenom sätta agendan för vad som är ‘rätt’ och ‘fel’.
Torekull har själv i sina många positioner inom mediavärlden utgjort en starkt maktfaktor som inte alltid varit nåbar för kritik från den enskilde medborgaren på ledarsidorna där han själv flerfaldiga gånger medverkat.

Har följt den här debatten med stort intresse. Jag blev mäkta förvånad redan när jag såg Per Svenssons märkliga krönika i Expressen – och ännu mer förundrad när jag såg vad P-M Nilsson har haft att säga i frågan. Normalt sett gillar jag P-M Nilssons alster, men i det här fallet verkar han vara ute efter någon sorts personlig vendetta? Vad är egentligen bakgrunden här?

Men det som gjorde mig mest förundrad är hur en sådan balanserad man som Bertil Torekull – en av mina absoluta favoritjournalister – plötsligt verkar tappa all sans och förnuft. Vilken sann journalist och publicist kan vara fiende till yttrandefrihet? Mycket märkligt. Konspirationstankar väcks. Kanske hans personliga relation till P-M Nilsson har något med saken att göra?

Att Bildts blog är en partsinlaga är ju självklart. Det inser ju även alla intelligenta människor som läser den. Men detta är ju ett orimligt argument till att hindra vår utrikesminister från att utnyttja yttrandefriheten till att kommunicera med de som är intresserade.

Traditionell journalistik är också partisk, i minst lika hög grad. “Objektiv” journalistik existerar inte. Alla skribenter färgar de frågor som behandlas med sina egna uppfattingar. Och varför inte? Det är ju bara nyttigt att se olika vinklar på samma fråga. Även Bildts vinkel.

Vad Torekull, Svensson och Nilsson verkar vilja göra är ju att beröva läsarna på mångfald. De vill inskränka yttrandefriheten så att de själva får behålla tolkningsföreträdet. Som läsere säger jag ett rungande nej tack till denna “omtanke”.

Jag vill kunna bilda mig en egen uppfattning utifrån alla parters tolkning av frågorna. Ju fler som kommer till tals desto bättre. Att vilja inskränka möjligheten att yttra sig – såsom Torekull, Svensson och Nilsson verkar vilja göra – har betydligt mer gemensamt med Chavez’ kommunikationsmetoder än vad Bildts blog nånsin kommer att ha.

Blogga på Bildt!

Torekull talar om ”den tredje statsmakten” som om media tilldelats en formell, konstitutionell ställning, närmast en ensamrätt till att korrekt beskriva den första maktens aktörer. Detta synsätt är ju resultatet av en yrkesskada. Medias makt och inflytande måste förtjänas, det är i sökandet av förtroende som de åtnjuter konstitutionellt stöd. När man så tittar på vissa av Expressens prestationer, så har man svårt att se dem i dessa (förlåt) halvpompösa termer.

Torekull klagar över att Bildt med en publik om många tusen driver sina personliga teser och ”… drar sig [....] inte för att kasta en skugga av förakt och löje över den tredje statsmakt[en]”. Allvarligare tycker jag är att journalister, typiskt sådana på Expressen, dimsynta p g a personlig aversion, kastar smuts, förakt och löje över en person som försöker företräda den första statsmakt[en] och gör så inför en miljonpublik. Det är inte politiken eller utövandet av den som de granskar. De försöker begå ett karaktärsmord – detta bemöts inte lämpligast i riksdagen.

Har slutat att läsa expressen för många år sedan.
Vad har den tidningen tillfört i den politiska debatten.
Sluta att förfölja Bildt, han är den dugligaste utrikesminster landet haft och det är väl en nagel i ögat på enfaldighetens tidning Expressen.

PM Nilson har snyftande ringt upp sin gamle lärare och bett om hjälp…Bertil Torekull till undsättning!

Detta är alltså mannen som kallade Pressens tidning en “demokratisk katastrof” då de ville ha annonser i tidningen…

Bertil Torekull ger mossigheten ett mumifierat ansikte…